Tiramisù och Let’s Dance. Socker och salsa. Claudia och Mathias. Tior en masse. Det är fredag och jag är rätt nöjd med tillvaron.

Och Solsidan alltså. Riktigt kul ju. Och det säger jag med ärlig förvåning.

Idag är det ett år sedan den där magnifika, galet nerviga dagen i London. Ett år, helt vansinnigt hur fort tiden går!

Försök att bortse från det faktum att jag är osminkad och ser smått förjävlig ut och fokusera istället på vad ni ser över axeln på mig. That’s right – soool! Den värmer snoken, den smälter snöhelvetet – basically, we like it. Och det kvittras, det droppar, det slaskar och det är inte snorkallt längre! Jonathan, jag ser ljuset!

Pappa myser omkring i lägenheten, fingrar på sin nya nyckelknippa och trallar förtjust “Jag har bil! Jag har bil!”. Det var länge sedan jag såg honom så barnsligt glad, som en unge på julafton. Och allt för en gammal Saab som vi hittade översnöad i Tyresö. Den spottar ut multum med avgaser och lever om som bara den, men nostalgi är inte en känsla att leka med. Nu sitter och planerar hur han ska pimpa sin ride på bästa sätt. Jag hörde “rallyfiera”. Spännande.

Se så glad han är!

Kan ni ana varför jag är så HÄR glad?

.

.

Jag fick ett AAAAA (bara ett, men nu är jag glad) på första inlämingsuppgiften i strategisk webb-kursen! Tjosan-hoppsan bara, jag är ju ett geni!

Vi skulle kika på Mellon hos Jenny och Fredrik igår. Någonstans mellan Jenny Öhlunds robotkoreografi och Anders Ekborgs musikaldrama korkades vinet upp och innan jag visste ordet av stod Carin och mixade rom och cola. Sedan bar det av till Imperiet där jag raggade lite lammköttsbrat och nästan strulade bort min jacka (tack Carin!!).

Det var en skön kväll. Jag har flyt just nu och det känns helt fab.

Carin hade bakat Dumlemuffins som innehöll ungefär en miljon underbara kalorier.

Lisa tog med sin nyförvärvade pojkvän.

Det soon-to-be äkta paret pussades. Och snusade.

Carin hittade rom. Det tyckte jag rockade fett.

Och så fick jag ett B på förra helgens inlämningsuppgift. Hepp bara! Ett B efter den helvetesveckan är precis vad jag behövde för att höja motivationsnivån några hack.

Just nu känns allt väldigt bra. Jag försöker njuta och inte vara rädd för att allt ska gå åt pipan.

Så här glad är jag idag. Ser ut som något ur Poltergeist. Eller. Jag har aldrig sett den. Så jag vet inte. Men som något ur en freaky skräckfilm.

Jag headbangar. Bara så ni vet.

Just. !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Så.

Nu är det här jobbåret verkligen igångkickat på allvar! Två dagar av konstanta möten och ett runtflängande utan dess like, men det är ju trots allt en av mina favoritbitar med jobbet. Tusen bollar i luften, men det finns inget roligare när bollarna träffar rätt hål! Hrm. Eller nått.

Och det lustiga är att jag är på ett så sjukt bra humör! Den där bittra typen som brukar bo i min lägenhet är för tillfället på semester tror jag. Som en galen Duracellkanin tjattrar jag på med smajlet upp till öronen. Jag tackar Jillian och morgonträningen, jag får sådan energi av det! Fy fan va käck och pretto jag låter. Can’t help it. Förlåt.

Iaf. Jag började min eftermiddag med Isabella och Angelica i butiken för att lämna över lite smycken som Bella ska låna till NRJ Music Awards i helgen och Ellegalan nästa fredag. Jag funderar allvarligt på att packa ner mig i Bellas väska lite anonymt sådär. Lite Cannes och sol på snoken hade ju inte skadat.

Sedan fortsatte jag med ett möte som hölls på NK’s Café Entrée. Om man beställer te där så får man in en liten kanna tillsammans med honung och mjölk. Flott. Och gott.

Vad har ni gjort idag?

Tidigare idag kom textversionen, men eftersom jag vet att bilder är populärt på bloggar så kommer här collageversionen.

Annandag jul-kvällen i Övik var en fin kväll.

Älska vänner. Älska att dricka vin med vänner. Älska att dricka vin och dansa med vänner. Älska att dricka vin, dansa och få skum i håret med vänner (“snö” på dansgolvet i form av skumpartyskum).

Jag är så in i själen glad att en av mina finaste gamla vänner och jag kommer närmare och närmare varandra igen. Varmt ända in i hjärtat. Och den finaste vännen har även den finaste dottern, kolla bara, vilken docka!

För säkerhets skull lägger jag även till att nämnda docka (även kallad Silea) inte var med på skumpartyt på dansgolvet. Hon var hemma hos sin pappa. Bilden är tagen hemma hos dockan innan mamma och tant Linda åkte iväg på galej.

Ni vet en sådan där Volvo 240 som dunkar så högt att den vibrerar när den åker förbi? En sådan åkte jag i igår. Sedan var jag på en bar där det serverades en variation av färgglada drinkar med namn som “Rosa Pantern” och “Isbjörn” och fick härliga flashbacks till en ungdomstid för länge länge sedan. Jag undrar fortfarande varför en drink som är blå kallas “isbjörn”. Isbjörnar är ju vita.

Sedan blev vi uppraggade av tre 19-åringar som vi fick visa leg för eftersom de inte trodde att vi skulle fylla 30 nästa år. Trots detta tyckte de att vi skulle hänga med på efterfest i Docksta (för de som inte vet så är det ungefär 4 mil till Docksta från Övik). Vi avböjde vänligt men bestämt.

Jag älskar hur opretentiöst allt är här.

Adventsfikor är the shit. Men som vi konstaterade igår, det är tur att det bara är jul en gång om året (Vi undviker listigt att nämna att det närmaste året vankas en attans massa 30-årsskivor och ett par bröllop) för den mängden socker vi satte i oss igår sköt nog iväg blodsockret till höjder i linje med sputnik. Jag måste nog insistera lite kraftigare på att Jenny startar sitt fik snart. Med Leilas bakbok (eller likvärdigt) i nävarna är hon unstoppable. Som en kakmonstersuperhjälte. Med en cape med en stor cupcake på.

När sockerkoman hade lagt sig vägde vi upp med indiskt på Shanti, bröllopsprat och filmtips. Det blev mycket snack om skräckfilmer, Carin har en förkärlek för den horribla genren. Jag fick väga upp med lite fluffiga romantiska komedier, annars hade jag inte vågat åka tunnelbana (av någon outgrundlig anledning) hem.

Knäck och saffransbullar och dumlemuffins ochochoch..

Lille Melle har blivit jättestor! Igår gick han, helt galet!

Jenny ser lite sugen ut.. allt bröllopsprat kanske? ;)

Soffis var ju inte gårdagens enda födelsedagsbarn, Katta Kvack blev även ett år klokare och det firade hon med kakfest hemma i Skogås. Ni som känner Kattis vet att hennes besatthet av Hello Kitty inte finner några gränser och det tog självklart jag och Mia fasta på. Det blev en minivibrator och en nagelfil. Att användas tillsammans eller separat (ehh..).

Happy times!

Hon skojade inte när hon sa kakfest. Jag blev smått sockerchockad efter att ha provat en fjärdedel. Men damn va gott!

Mia hugger in på godsakerna och jag stiftar bekantskap med Izzy, Kattis tamrådis.

Mia var min dejt för eftermiddagen med finfin rosett runt halsen.

Födelsedagsfesten hos Soffis igår var en riktig höjdarfest. Om man bortser från den lilla detaljen att grannarna klagade (vilket betyder att vi hade förbannat kul) så var det superlyckat rakt av. Sofia blev jätteglad för min present (ett armband från Humanity) och sedan drack vi glögg och skumpa och vin och Mehrdad bartendade som värsta proffset i köket. Jag efterfrågade flaskkastande, “Cocktail”-style, men han var tveksam till detta.

Sedan skakade vi rumpa i vardagsrummet och jag högkvalitetskramades med alla mina fina vänner. Tanken var att jag skulle dragit mig in till stan och mött upp med Kattis och co, men det var så trevligt på det där vardagsrumsgolvet att jag helt glömde bort tiden. Fler hemmafester till folket!

Peace out?

Blondinkvartetten in da house!

“If you liked it then you shoulda put a ring on it!”