Samtidigt som det gör ont så är det så varmt i hjärtat just nu. Hopp. Så pass att det nästan väger upp det jobbiga i att vara långt borta.

När jag börjar citera låttexter, det är då folk börjar skaka på huvudet.

I don’t wanna close my eyes
I don’t wanna fall asleep
‘Cause I’d miss you, babe
And I don’t wanna miss a thing

2 personer gillar det här inlägget.

Sluta gilla

Det finns inget som motiverar träning som nya träningskläder. Och det finns inget som värmer hjärtat som en genomtänkt present. Ett av mina mantran när det gäller träning (och livet för den delen) har länge varit “Just do it”. Tänk inte så mycket, överanalysera inte varenda liten sak, gör det bara.

Det råkar ju, som ni vet, också vara Nikes slogan. När jag kom hem efter Kellys kalas i lördags hade mitt finafina Öviksbesök tagit fasta på mitt livsmantra och varit och köpt en present till mig, bara sådär. En tischa med ett färgglatt “Just do it” på. Jag blev så glad så jag nästan lipade.

Nu på morgonen har jag invigt den tillsammans med Jillian. Den gör liksom morgonplågan lite roligare och finare.

Tack fina Rickard.

Gilla’t!

Sluta gilla

Den här helgen har varit minst sagt händelserik. Både aktivitetsmässigt och känslomässigt. Riktig macarena i själen. Jag måste smälta lite sedan kanske jag återkommer med en tanke eller två. Så länge får ni se lite bilder.

Lördagen inleddes med däckbyte i regnet. Eller rättare sagt, Rickard bytte däck och jag hjälpte till lite med att lyfta bilen sådär. Visst ser jag händig ut?

På eftermiddagen bjöd fina Kelly in till födelsedags-tea-party. Ett separat inlägg kommer om detta senare.

Efter te, sockerchock och lite för mycket vin åkte jag hem till mitt coola Öviksbesök och så lagade vi mumsig middag. Kycklingpaket med ädelost, som ett smäck! Och så njöt av ett magiskt oväder som bjöd på åska och blixtar utan dess like.

På söndagen gjorde vi som resten av Stockholm och kröp in på Fotografiska för att undslippa regnet. Kikade på Annie Leibovitz porträtt och Lennart Nilssons “Ett barn blir till”. Fascinerades av bilder på spermier i genomskärning och håriga småbebisar. Helt fantastiskt.

Helgen avrundades så smått med en strawberry daquiri på TGI Friday’s. Lite Stockholmskultur måste ju Öviksbon lära sig.

På kvällen dreglade jag lite över en iPad.

Och hängde med Mia, Elin och Karin och smidde planer. Spännande saker händer nu.

Gilla’t!

Sluta gilla

Nu är jag tillbaka hos pappa i Borås igen och självklart hällregnar det. Vi fick en mysig kväll igår med sol och grillning, men idag blir det antingen till att hänga i valfritt shoppingcenter alternativt sitta inne med den här fantastiska 3G-uppkopplingen eller kanske till och med smarta till det med en bok. Om inte annat så har jag fortfarande typ sex säsonger av “Vita Huset” jag kan plöja.

Igår gjorde jag och Lina Göteborg. Solen sken och även fast det känns som att vi gick i cirklar och aldrig kom till Haga så var det himla trevligt. Vi åt tortellini och var koketta fransyskor (fast Lina var lite mer svår fransyska med svart pennkjol och kantiga glasögon), sedan tittade vi Paddan-båtarna och åt pyttesmå (men underbara) chokladtryfflar. Och drack isté. Och någonstans i jakten på den perfekta väskan och en fruktlös kamp för att hitta en HTC Desire (Slut överallt. Såklart.) hann jag också dricka cola med sugrör på ett tantkondis. Som inte låg i Haga.

Och just ja. Drömmen om en Macbook Pro har åter väckts. Vet någon hur det där med direktavdrag är? Lina yrade om 20 000? Kan det stämma?

Gilla’t!

Sluta gilla

Minns ni när jag sprang tre minuter och var helt überstolt? Det är ganska precis en månad sedan och på min morgonrunda i morse så dubblade jag det lilla rekordet. Sex minuter! Det här är ju fantastiskt, snart springer jag maraton! Ja, eller, vårruset kanske i alla fall?

Klockan är tjugo över åtta och dagens styrkepass är även det avklarat, även om det var något plågsammare idag med tanke på träningsvärken som har parkerat i mag- och rumptrakten. Nu blir det hopp i duschen och iväg till jobbet, bara två dagar kvar nu, sedan blir det fyra härliga veckors semester!

Gilla’t!

Sluta gilla

Nu har jag bara tre pass kvar med Helene och jag börjar redan få separationsångest. Dessa sex veckor har bara rusat förbi! Under den här tiden har jag sett en enorm skillnad i min uthållighet, styrka och fysiska form, jag mår så bra just nu och är så stolt över mig själv, den här känslan vill jag alltid ha!

Med Grace Wellness Viktskola har jag hittills gått ner nästan fyra kilo, en siffra som känns helt okej, även om jag hade önskat mer. Igår fick jag dock bevis på att mitt hårda arbete gett resultat när Helene drog fram måttbandet. Hon har sagt många gånger att jag är väldigt stark, så en anledning till att jag inte direkt rasat i vikt är troligen att jag byggt muskler istället. Så måste det  nästan vara, för när hon mätte mig igår hade jag, på sex veckor, minskat totalt 20 centimeter över hela kroppen, varav 6,5 cm runt midjan och 6 cm runt höften. Can I get a woot woot!? Sedan är det ju en väldig belöning att känna att man orkar fler repetitioner, tyngre vikter och längre tid på löpbandet!

Numera är det femkiloshantlarna som får utmana mina biceps.

“Svanka som en anka!” var Helenes uppmaning inför tricepsövningen. Ay-ay captain!

Magen är fortfarande min svaga punkt, men även där känner jag förbättringar!

Den här klarade jag typ två av första gången. Igår körde jag 15 innan jag halvdog.

4 personer gillar det här inlägget.

Sluta gilla

Igår skulle sommarfötterna härdas. Förra helgen fick de nymålade tånaglarna se dagens ljus för första gången i år, men de skorna var snällare. Igår var det full-on-stilettos som gällde. No mercy. Och jag vill lova att det kändes när  jag kom hem. Spruckna blåsor på båda fötterna och idag är det jag som har på mig minimalt med fotbeklädnader.

Men det var det värt.

Jag tycker att det var lite modigt av mig att gå på en fest där jag inte kände en enda själ (förutom Karro litegrann såklart), och detta helt nykter! Det innebär ju dock att man får avnjuta skådespelet som det innebär att se folk bli totalpackade på under en timme. Och bara det är ju rätt underhållande. Som tur är fanns det många trevliga människor att prata med om man mot förmodan skulle bli trött på att bara iaktta fulla människor.

Vi påbörjade festen på takterassen där Karolina och hennes co-host Patric hälsade oss välkomna.

Bianca och Mattias, två nya bekantskaper som pratar franska på fester, mer eller mindre framgångsrikt.

När det blev för kallt på taket gick vi ner till Karros lägenhet, åt kokosraketer (inte jag) och drack shots (inte jag).

Därefter hamnade vi på KGB, en alldeles galen rysk klubb på Malmskillnadsgatan. Störtskön USSR-musik och ett all-in tema som heter duga!

Anna och jag diggade loss till bandet som spelade, King Oliver’s Revolver (älskart’!).

Karro höll sig till Loka medan Anders och Mats valde husets fin-öl och vin.

Gilla’t!

Sluta gilla

Jag har ju glömt att skryta lite nu igen! Ni vet den där tentan i “Lag och rätt på internet” jag gjorde för några veckor sedan? Den kom tillbaka härom dagen med ett stort glimrande A i kanten. Jag kanske ska joina Karro och bli affärsjurist istället, jag verkar ju ha talang för det här! Fast i hemlighet vill jag egentligen bara klä mig i snygga dräkter, hångla med Dylan McDermott och gapa saker som “I want the truth!“.

1 person gillar det här inlägget.

Sluta gilla

Att gå på bröllop måste ju vara det roligaste som finns. Man får klä upp sig, träffa fina vänner, äta och dricka gott och så är det så underbart mycket kärlek i luften att man blir alldeles pirrig. Gårdagens bröllopsfest på Farsta Gård var inget undantag. När fruarna Lidholm strålande äntrade gården var det som att gå in i en vägg av kärlek. Och när Jill höll sitt tal till sin kärlek var inte ett öga torrt. En underbar kväll, tack Veronica och Jill för att jag fick dela den med er!

De äkta makarna, fantastiskt vackra och lyckliga.

Linda var på besök från Övik, jättekul att träffa henne!

Veronica strålade!

När tårtan, komplett med två brudar på toppen och prideband, skulle skäras upp skulle alla ta kort. Verkligen alla.

Sedan kom festen igång på riktigt och bubblet flödade.

Jenny, Lisa och jag kramades.

Jag och vackra Vero.

Nästa gång är det dessas tur!

3 personer gillar det här inlägget.

Sluta gilla

Vädret är så fantastiskt idag att jag blir alldeles mållös! Varmt, men inte för varmt och det blåser perfekt ljummen bris, inte för varmt, inte för kallt.

Detta firade jag med en timmes långpromenad där jag även smög in några joggingsträckor här och där. Jag märker att jag orkar att springa längre för varje gång och det är så jävla härligt! För att tala klarspråk. Att känna att man förändras, att man klarar mer, och att man nästan njuter av att springa, jag trodde inte det var möjligt! Nu ska jag inte ta i så jag spricker, vi snackar fortfarande kanske 2 minuters jogging i följd, men det är ju bättre än de 10 sekunder jag pallade för ett halvår sedan!

Och titta vad jag hittade! Jag visste ju att jag bodde vid Skurusundet, men att vi hade en båtklubb med den här fantastiska utsikten och bryggor där man kan hänga och slappa, det hade gått mig förbi. Bryggpicnic, anyone?

Gud va endorfinerna skuttar runt just nu. Partyparty liksom!

Gilla’t!

Sluta gilla

Idag har det varit full fart hela dagen med möhippa för Vero som gifter sig med sin älskade Jill om två veckor. Vi har brunchat, kört gokart, åkt upp på Globen, ätit fantastiskt god grekisk mat och slagit klackarna i taket. Nu är klockan nästan 4 på morgonen, fåglarna har vaknat men jag har ännu inte kommit i säng. Det är helt otroligt att jag fortfarande är vaken, speciellt med tanke på att jag nästan inte druckit någon alkohol. Det brukar ju annars vara det som håller igång en in på småtimmarna.

Mer detaljer, bilder (och kanske till och med en liten film) kommer imorgon, nu ska jag göra John Blund sällskap ett litet tag. God morgon och sov gott!

Gilla’t!

Sluta gilla

Har ju glömt att berätta att jag fick visa leg på systemet härom veckan. Killen i kassan såg lite rädd ut när jag kastade det lilla plastkortet i famnen på honom och tjoade något om “du vet verkligen hur man gör en flicka lycklig!”.

Smooooth as a baby’s bottom säger ja ba.

Gilla’t!

Sluta gilla

Redan när jag klev ur bilen hemma hos Marianne i Brottby så kände jag att hjärtat slog lite långsammare. Och när hon visade mig runt i sitt magiska hus från 1800-talet så kunde jag verkligen känna hur lugnet sköljde över mig. Flera hundra kvadrat av historia med kakelugnar i varannat rum, ojämna golvbrädor och blottade stockar i väggarna.

Vi slog oss ned i “salongen”, ett öppet umgängesrum (utan tv!), framför öppna spisen med ett glas bubbel och pratade om livet, hårda tider och bättre tider. Under tiden lagade hennes man middag, en fantastisk sallad med färskpotatis, lövbiff och senapssås till. Hennes två söner satt framför teven i rummet intill och hennes 2-åriga dotter kikade nyfiket fram ibland för att göra oss påminda om sin existens. När vi alla var så trötta att vi satt och gäspade visades jag till gäststugan ute på gården där jag skulle få sova. Ett helt litet hus med köksvrå, tv, badrum med bastu (!) och ett alldeles underbart sovloft. Jag sov som en prinsessa.

Dagen efter, när vi intagit frukost (te ur samma fina muggar som jag hittade i Gävle!) åkte vi de sju kilometrarna till stallet där de har sin ponny, och Mariannes dotter fick rida lite.Vi promenerade bland hagar och hälsade på fina hästar. Eller, jag fick inte hälsa, jag blev utmobbad, troligtvis beroende på min fladdrande kjol som hästarna inte var så förtjusta i.

Som jag skrev tidigare, det är så här jag vill leva när jag blir vuxen på riktigt. I ett fantastiskt hus med historia, men naturen bara utanför dörren, en man som lagar mat när tjejerna vill kackla och barn som sitter i knät och vill vara nära. Och storstan inom räckhåll.  Det bästa av alla världar.

Öppen spis och efterrätt.

Det fantastiska sovloftet.

Marianne borstar tänderna framför fönstret.

Hacken i stockarna i sovrummet vittnar om en tid då allt gjordes för hand.

Den lilla barnklänningen från Dior hänger som en tavla på guldspegeln.

Salongen med ljus från alla sidor.

Gilla’t!

Sluta gilla

Om man kunde ta en utvald portion tid, stoppa den i en ask och spara den för att sedan kunna plocka fram den och spela på repeat när man vill bli uppmuntrad, då skulle jag definitivt göra det med gårdagskvällen. Det var en sån där perfekt kväll, från början till slut. Den innehöll skratt, kramar, hattar, gråt, cosmos, pussar, rosettringar, ett väl placerat sugmärke, kärlek och massor med läppstift. Och viktigast av allt, de bästa vänner en flicka kan ha.

Jag och Kattis hade matchande ringar. Vero ville vara med i mackan. Jag var färggladast i hela världen. Älskar Sandra-Bullock-läppstiftet.

Mia hade finfin hatt från Beyond Retro. Hon var lockig och glad.

Jenny, Soffis, Fredrik och Carin i köket där större delen av festen höll hus.

Älskade Jenny kom hela vägen från Göteborg för att fira mig. Bild från Kattis.

Kattis matchade hatt och ring och gick loss på cupcakesen.

‘

Sockerchock.

Även männen skulle färgbeklädas inför deltagandet på pusstavlan. Robert passade väldigt bra i rött läppstift.

Anledningen till allt läppstift? Min pusstavla, bästa idén någonsin.

Sanna och Maria var snygga och glada och temat trogen i hattar.

Kattis snodde Pärres hatt som blivit strösslad med presentsnöre och passade på att göra ett väldigt fint sugmärke på mig.

Jag och Robert hängde på balkongen.

Ett dignande presentbord. Mycket med anknytning till NYC av någon konstig anledning.

Tack alla ni underbara för att ni kom!

Gilla’t!

Sluta gilla

Igår fortsatte jag att fira mitt inträde i vuxenvärlden med fest tillsammans med gamla och nygamla vänner i Marias nyinköpta villa. Hon har köpt hus alldeles själv som hon inrett med en massa snygga teakmöbler och gamla filmaffischer. Cool brud en masse. Jag har för avsikt att skamlöst kopiera hennes kontor rakt av.

Efter gemytligt drickande, bajs- och snopp-pratande (tre tvåbarnsföräldrar och tre utan barn gjorde samtalsämnena något spridda) och ätande i mängder, begav vi oss till O’Learys där vi skakade rumpa, drack mjölkdrinkar och hade oförskämt trevligt.

Gilla’t!

Sluta gilla