Tagged härligheter

überaw

Sisdådär en gång i månaden så träffas en helt gäng social-media-tomtar och twittrare på Amaranten på Kungsholmen och dricker vin och snackar skit. Så dit gick vi igår en sväng efter att ha svängt loss till ett Afro-pass på SATS. Lite så här såg det ut.

überaw

En hel drös människor hade tagit sig till Amaranten. Jag kände ungefär fem.

überaw

Bland dem Sara och hennes sköna polare från Pite.

überaw

Valsi var där!

überaw

Och så träffade jag Bobby för första gången. Himla härlig kille.

überaw

Emelie.

überaw

Jesper.

überaw

En nattlig uppdatering.

Foto: Johanna Andersson

Foto: Johanna Andersson

Igår stod jag framför kameran för omväxlings skull. Jag bad superduktiga Johanna fota mig till mitt nya bloggprojekt som jag kommer berätta mer om snart och här är ett litet smakprov av bilderna. Det var svinkallt och mina tår dog frossadöden efter en halvtimme men innan dess lyckades vi få till ett gäng fina bilder. Tack Johanna!

Sedan väntade fika med en ny bekantskap som blev ett jätteintressant samtal som blev middag och vi insåg att vi hade en hel del konstiga personlighetsdrag gemensamt. Och sedan hamnade jag i förorten på någon slags bisarr julgransplundring när jag hängde med en uppstoppad ekorre medan Rhodos rev granen.

Idag har jag inte rört ett finger utan legat på soffan och plöjt film och virkat. På kvällningen kom min finaste Jenny på besök och just nu trynar hon på soffan medan jag har fastnat i röda-mattan-sändningen inför Golden Globe-galan. Eftersom klockan närmar sig två på natten borde jag nog försöka ta en date med John Blund jag med.

Hemvändare.

I onsdags åkte jag hem till Hanna och firade att jag var tillbaka i Stockholm efter en vecka i Norrland. Hanna hade fixat mat och vin och bubbel och allt möjligt härligt och jag fick krama på mina vänner. Med mig hade jag också en liten julklapp till mina #sixtencampar-polare. Den får ni se lite senare.

Middag hos HannaJag

Mat och vin och goda vänner. Och Hannas nyårsstass (som även innehöll en piska) åkte på och nyttjades flitigt.

SixMio, Hanna, Valsen

Och så dracks det bubbel och dansades så klart. Och sedan gick vi en sväng till Southside och där fick Hanna smygkela med Mio och Valsen.

Six, PA och jag

Och jag och Six passade på att pussa papi PA. Mojsmys.

Döskalledag.

121221-01

Idag gömmer jag mig bakom min nya sjal. Den har döskallar på sig. Mycket passande för dagen. Den innehåller nämligen huvudvärk och ett molande illamående.

Det kan hända att jag drack lite för mycket rödvin igår. Det är så att Silver har flyttat lite temporärt över julen. Det blev så att jag igår tog katt och pick och pack och tog en taxi till Högdalen där Åke väntade med majssoppa (vansinnigt gott) och en hel massa rödvin. Och så pratade vi hjärta och smärta och alldeles för länge om de olika sätt som jorden kan gå under på och åt hemgjort godis och, just, drack skitmycket rödvin. Och det blev oförskämt trevligt och toksent och så sov jag över där och var tvungen att kliva upp i tok-ottan.

Men nu är det bara två timmar kvar av det här arbetsåret och jag har fått julgröt och är nästan klar med alla tidsinställda uppdateringar inför ledigheten. Så jag är ganska nöjd ändå.

Linnea Henriksson på Fasching.

I måndags tog jag Sara under armen och kämpade mig igenom snömodden till Stockholms jazzhimmel – Fasching. Jag har bara varit där en gång tidigare och då lyssnade jag inte ens på jazz utan en konsert med Susanne Sundfør som spelar elektropop.

Denna afton var det jazz som stod på menyn, och inte med vilken sångerska som helst. Linnea Henriksson skulle inta scenen och gå tillbaka till sina rötter. Jag såg henne på Gröna Lund i somras och tyckte att hon var ett sådant lyckopiller att jag inte kunde missa denna utmärkta kombination.

Lite så här såg det ut.

Fasching

Fasching ligger granne med casinot på Kungsgatan i centrala Stockholm. Man kan ju dock tycka att sånt här ställe skulle passat bättre på Söder.

Fasching

Stället är ganska litet och mysigt med scenen i mitten av lokalen. Det andas New York och känns väldigt avslappnat och inbjudande.

Sara

Mitt sällskap, Sara. Hon hade aldrig varit där förut men blev såld.

Jultallrik

Jag åt julskinka och drack Malbec. Skinkan var sådär perfekt och peppade på julkänslan lite.

Linnea Henriksson

Linnea glittrade och sprakade på scenen. Och vilken röst sedan! Helt fantastiskt.

Linnea Henriksson

Kvällens favoritlåtar var Moon River och I can’t give you anything but love i sköna tolkningar. Och jag står fast vid att det finns få saker som är sexigare än en man bakom en ståbas.

Pianist

Den här killen var helt sjukt grym på både piano och trummar. Plus finaste håret.

Jam

När konserten var slut tog Jam vid, en måndagstradition. Detta går ut på att i stort sett vem som helst får ställa sig på scenen och riva av en låt. Det som är spännande är att musikerna aldrig har spelat med varandra förut. Väldigt spännande och imponerande.

Jam

Och så fick jag en dos trombon och munspel med. Satt där i nästan fem timmar och bara var förtrollad. Bästa kvällen på länge.

Glögg, vänner och fotmassage.

Nu fortsätter vi gårdagens bildfest.

Lördagen gick alltså i julens tecken. Och vännernas. Och glöggens. Och matens. Och i slutändan även fotmassagens. My kind of party.

Efter julmarknaden och promenaden hamnade vi hos Hanna. Bjarne hälsades välkommen av Eva. Hon har precis kommit hem efter tre månaders praktik i New York. Jag var inte alls avis. Fast skitavis.

Hanna hade dukat upp till en hel fest. Mycket ost och mmmmöl. Det gillas.

Jessica var med en stund med pärlor och hjärtan.

Världens bästa värdinna, Hanna.

Jag drack Chimey och det gör mig alldeles sådär mysig. Mummig öl.

Åke ville inte alls ha på sig sina sockar. Så himla härligt barn.

Micke var med. Han och Hanna delade på uppdraget att massera mina fötter. De skötte sig ypperligt bra. Jag dog lite av gott.

Sedan var det dags för något fantastiskt som Hanna komponerat själv. Apfelstrudel i flytande form. Äppeljuice, Fireball, vaniljvisp och kanel. NOM.

Ibland tar man en sån där perfekt bild som hjärtat bara hoppar till av. Det här är en sådan. Mio, Hanna och Åke och en perfekt symmetri. Fotografnörden i mig ba’ “ååååhhhh”.

Och så lite instagram för det är bara där jag fastnar tydligen.

Så tokfin kväll. En sådan då själen faktiskt tar ett andetag och vilar lite.

Sex skäl till att jag gillar den här dagen.

Jag gillar den här dagen. Den har liksom inte varit överväldigande fantastiskt och mitt liv har inte förändrats på något drastiskt vis, men jag har gillat den, i stort sett från början till slut. Och sådana dagar är viktiga att komma ihåg. Så nu påminner jag mig själv om varför.

ETT.
Vi hade ett jättespännande produktsläpp på jobbet imorse (som jag också skrivit om här). Strax innan tio satt hela marknadsavdelningen och stirrade upphetsat på realtidsstatistiken i Analytics som vid ett tillfälle var uppe och tafsade på 1000-sträcket. Alltså. 1000 personer online samtidigt. Det var häftigt. Älska adrenalin.

TVÅ.
Efter jobbet åkte jag till Vasastan och Medieinstitutet på #wpbar där jag fick lära mig om hur man gör sökfunktionen i WordPress bättre, vad som egentligen borde stå på mitt visitkort och hur San Miguel smakar. Älska inspirationsvågen.

TRE. 
På vägen från #wpbar satt jag och Feffe på tunnelbanan och pratade om relationer mellan varumärken och bloggare och hur vi ska ta över världen. Ännu en inspirationsvåg. Älsk igen.

FYRA.
Jag åkte en sväng till #bleckan där en ganska blygsam grupp samlats denna afton. Enligt trenden så brukar samtalsämnena djupna när antalet deltagare minskar och så även ikväll. Jag och Rosita pratade en del om HIV & AIDS på främst 80-talet (jag såg första avsnittet av “Torka aldrig tårar utan handskar” igår) och fick lära mig massor av saker som jag aldrig haft en tanke på. Älskar att lära mig nya saker.

FEM.
När vi lämnade Bleckan var jag hungrig. Jag påstod att det fanns ett McDonald’s på Götgatan mitt emot Ringen (vilket det finns) medan Vian satte 200% och sitt liv mer eller mindre på att det inte alls fanns det. Hon var dessutom väldigt gangsta’ och kaxig i sitt framförande av detta. När jag i slutändan påvisade att hon hade felfelfel så fick hon bjuda mig på mat och var stampa-i-golvet-som-en-treåring-sur i säkert en halvtimme. Älskar att ha rätt.

SEX.
Under promenaden mot Slussen för hemfärd så fick jag lära mig att Peacemärket i början var en logo för “Campaign for Nuclear Disarmament”, symbolen kommer från bokstäverna N och D på “flaggspråk”. Symbolen designades i slutet av 50-talet men det hela uppkom i vågen efter andra världskriget och atombomberna i Japan. Åter igen. Älsk på ny kunskap.

Vad var fint med din dag?

#sixtencampar does Dalarna: Del 2

Första delen av senaste, fantastiska #sixtencampar fick ni ju förra veckan. Nu är det dags för del två, lördagen, och håll i er, för nu jädrar blir det bildbonanza. Jag tog så många fina bilder och jag kan inte välja så jag lägger upp allihopa. Klicka här för att läsa hela inlägget och se alla bilder!

PA var uppe först. Han är en sådan där lustig kuf som sätter väckaren en lördagsmorgon för att lyssna på Naturmorgon i P1 klockan 06.14.

#tweetupsthlm och kärleken till sprit.

Jag har varit en alldeles ruskigt dålig bloggare i helgen. Jag skyller detta på att jag stått med målarfärg upp till armbågarna mest hela helgen. Jag har gått in in någon slags total renoveringsmani och även om jag försöker ta det lugnt och njuta av att “resan är målet” så att säga så vill jag ju att det ska bli klart typ igår.

Igår kväll tog jag i alla fall en paus från rollern och drog iväg till Eken för att hänga med lite härliga twittrare på #tweetupsthlm. De har ett nytt koncept nu som innebär lite skönt söndagshäng sisådär två gånger i månaden med halva priset på mat och dryck. Detta innebär att man kan lyxa till det lite och beställa sådana där goda drinkar som man sällan unnar sig annars. Och bartendern där (han på bilden), han var helt fabulous. Kärleken och precisionen som gick in i min Old Fashioned och Whiskey Sour (på bilden) var imponerande. Det tar ju sin lilla tid att göra drinkar så då är det lite skönt att inte ha den stressade lördagscrowden i ryggen.

Det var härligt att hänga både med gamla godingar som Mio och Jenny men också stifta bekantskap med nya stjärnor som Patrik och Fredrik.

En vinnande helg avslutad med en vinnande kväll med andra ord. Nu Linda nöjd chey.