Mr Darkside
Monday 28 November, 2011 @ 3:59 pm |
Internet. Det magiska och fantastiska där jag träffat så många helt underbara människor. Men det är väl som de säger, för varje underbar människa måste man väga upp med en något mindre dito. Som för att ge universum en chans att jämna ut sig liksom.
Han verkade helt normal först. Förutom det abnormt stora huvudet på en för liten kropp. Min initiella tanke var kanske inte direkt “ligga” men jag är ju vuxen och mogen och villig att ge folk en chans.
Att han direkt delade upp det “jag betalar entré så betalar du ölen” gav väl inga direkta stjärnor i kanten. Men man ska ju inte vara sån. Jämlikhet och sånt. Inte konstigt killarna blir förvirrade när de får olika besked varje gång. Men att någon betalar för mig ser jag personligen inte som något negativt. Faktiskt.
Han var rolig. Intressant. Egen företagare. Med ambitioner. Och någon slags djup. Vi pratade personlig utveckling och andlighet och hela paketet. Någonstans här började jag tänka att “well, man kanske kan framkalla attraktion”. Konstigare saker har ju hänt än att man vaknar upp en vacker dag och upptäcker att den där killen man känt i en mindre evighet, han är ju ganska fuckable ändå.
När han började ta på mig lite så där diskret och faktiskt flirta rakt ut myste bekräftelsehoran i mig och lutade sig tillbaka. Och jag funderade helt ärligt på att kyssa honom. Som Carrie i SATC, man vet att det inte passar men man testar ändå.
Då. Hände. Det.
Han börjar lite lätt med att fråga om jag vet vad Darkside är. Jag ser ut som en fågelholk. “Ja, det är typ en dejtingsajt för BD/SM”. Insert pinsam tystnad här. Och sedan slutade det liksom inte. Jag sitter och vrider och vänder på mig och känner mig allmänt obekväm. Och han pratar om läderskjorts och piskor och jag undrar när plågan ska ta slut.
En halvtimme senare när tystnaden (som till slut infann sig) blivit för påtaglig för att längre ignorera drar vi oss därifrån. På tunnelbaneperrongen föreslår han att vi ska ses igen och jag klämmer ur mig ett något för gällt “Vi hörs!”, bjuder på en klapp-på-ryggen-kram och piper därifrån fort som satan.
Inga kommentarer 
8
Internet. Det magiska och fantastiska där jag träffat så många helt underbara människor. Men det är väl som de säger, för varje underbar människa måste man väga upp med en något mindre dito. Som för att ge universum en chans att jämna ut sig liksom.
Han verkade helt normal först. Förutom det abnormt stora huvudet på en för liten kropp. Min initiella tanke var kanske inte direkt “ligga” men jag är ju vuxen och mogen och villig att ge folk en chans.
Att han direkt delade upp det “jag betalar entré så betalar du ölen” gav väl inga direkta stjärnor i kanten. Men man ska ju inte vara sån. Jämlikhet och sånt. Inte konstigt killarna blir förvirrade när de får olika besked varje gång. Men att någon betalar för mig ser jag personligen inte som något negativt. Faktiskt.
Han var rolig. Intressant. Egen företagare. Med ambitioner. Och någon slags djup. Vi pratade personlig utveckling och andlighet och hela paketet. Någonstans här började jag tänka att “well, man kanske kan framkalla attraktion”. Konstigare saker har ju hänt än att man vaknar upp en vacker dag och upptäcker att den där killen man känt i en mindre evighet, han är ju ganska fuckable ändå.
När han började ta på mig lite så där diskret och faktiskt flirta rakt ut myste bekräftelsehoran i mig och lutade sig tillbaka. Och jag funderade helt ärligt på att kyssa honom. Som Carrie i SATC, man vet att det inte passar men man testar ändå.
Då. Hände. Det.
Han börjar lite lätt med att fråga om jag vet vad Darkside är. Jag ser ut som en fågelholk. “Ja, det är typ en dejtingsajt för BD/SM”. Insert pinsam tystnad här. Och sedan slutade det liksom inte. Jag sitter och vrider och vänder på mig och känner mig allmänt obekväm. Och han pratar om läderskjorts och piskor och jag undrar när plågan ska ta slut.
En halvtimme senare när tystnaden (som till slut infann sig) blivit för påtaglig för att längre ignorera drar vi oss därifrån. På tunnelbaneperrongen föreslår han att vi ska ses igen och jag klämmer ur mig ett något för gällt “Vi hörs!”, bjuder på en klapp-på-ryggen-kram och piper därifrån fort som satan.
8Arkiverad i Love and lack thereof
