Observera klockan i bakgrunden. Halv sju. Och jag står i vardagsrummet iförd jympadojjor med hantlar i högsta hugg och småfrustar. Det är ganska anmärkningsvärt med tanke på att jag helst gör så lite så möjligt klockan halv sju på morgonen.

Jag har alltså lyckats ta tag i morgonträningen igen. Jag är inte fullt lika ambitiös som förra året när det gäller träningen men jag tänker att allt som är plus är ju bra, liksom. Mycket bra slutsats. Jag hoppas att löplusten ska landa över mig som ur det blå inom en snar framtid med så att jag ger mig ut och springer igen. Vi hade det ju så bra, jag och löparspåret. Får nog sätta mig och läsa igenom min träningsdagbok här på bloggen från förra året, har jag tur kanske jag kan inspirera mig själv!

Nej, nu ska jag ta tag i en ny arbetsvecka, god måndag internet!

Inga kommentarer

2

När man inga riktiga vikter har, man ketchup och vattenflaska tar. Inte direkt greppvänliga och en aning mesiga (bara kilot styck) men fullt dugliga för hemträningen framför tv:n. Jillian is kicking my ass som vanligt.

Inga kommentarer

0

Jag gick loss på barret med mammas varmluftsborste tidigare. Kände mig lite Hollywood en stund, håret var alldeles underbart fluffigt och krulligt. Men sedan gick jag ut och gick 1,5 timme. Nu är barret spikrakt. Hata skandinaviskt bebisfjun.

På tal om min nyfunna hurtighet så jag har återupptagit min hat/kärleksaffär med Jillian’s “30 Day Shred”. Två gånger den här veckan har jag stått och skuttat upp och ned i mammas vardagsrum. Tanterna som går förbi utanför fönstret kikar lite konstigt på mig. Det kan vara en bidragande faktor att jag inte har några riktiga vikter utan står där med en vattenflaska i ena näven och en stor ketchupflaska i den andra. Man tager vad man haver liksom. Känns jädrigt skönt att vara igång igen.

Om ni är sådär ruskigt nyfikna på att veta vem den här Jillian är och vad hennes magiska shred-pass är för konstigheter så har Kattis skrivit en alldeles lysande guide på sin blogg. Skutta över och inspireras!

2 kommentarer

1

Första arbetsdagen efter semestern. Bara det kan ju tyckas tillräckligt chockartat. Men som om inte det räckte så stod jag, klockan 06.55, startklar för att bli morgontorterad av Jillian. Redo att svettas och frusta och plågas. Redo att starta höstterminen med någon slags karaktär.

Döm min förvåning och besvikelse när jag startade datorn och insåg att det där träningsprogrammet lämnade mitt digitala liv tillsammans med den externa hårddisken som checkade ut. Och eftersom vädret lämnade mycket att önska och en joggingtur kändes lite väl optimistiskt och äckelhurtigt så blev det till slut ingen träning. Nope. Inte en endaste minuts svettande.

Däremot en lång frukost och en halvtimmes okynnessurfande på Mr Mac.  Dååålig Linda. Dåligdålig.

2 kommentarer

1

Bilder!! Karro var snäll nog att skicka mig bilder från PT-passet med Helene i måndags, så nu får vi alla avnjuta mitt svettiga nylle igen. Good times.

Någonstans känns det här som lugnet före stormen. Visst, passet var jobbigt, ibland asjobbigt, men det känns ändå som att Helene har något lurigt i rockärmen som hon bara väntar på att få spela ut. Något sånt där som kommer få en att känna som att man ska dö. Alternativt önska att man redan vore död.

Att titta på TV medan man jobbar skiten ur sig är ingenting för mig. Antingen fokuserar jag på träningen eller på TV:n. Här är simultanförmågan inte god nog.

För ett par månader sedan kunde jag knappt göra ett enda riktigt utfall. Tack vare frekventa utfallsplågor med Jillian klarade jag nu alla repetitioner utan några större problem.
En liten parentes också. Kolla Helenes armar. Förstår ni varför man gör som hon säger? De där bicepsen muckar man inte med.

Poppande armbågar och svettiga handflator (likamed gliiid) var återkommande problem i denna ryggövning. Handflatorna ordnades med papper. Armbågarna har jag fortfarande ingen lösning för.

Inga kommentarer

0

Allså, den där Jillian Michaels, she means business! Imorse vågade jag mig på level 2 av hennes “30 Day Shred” och OH MY GOD. Det var plåga efter plåga och när man trodde man skulle få vila lite, då var det mer plåga. Och plankan. Hela. Jävla. Tiden. Alla varianter på plank-fan som man kan tänka sig.

Efter passet mådde jag lite illa, men efter lite gröt så känner jag mig som ny!

Och idag är den lööön! Happy times!

Inga kommentarer

0

Veckans långpromenad blev inte så väldigt lång den här gången, var bara ute i ca 40 minuter. Men skönt var det att få lite luft!

Fortfarande täckbrallsväder, dem överger jag inte i första taget.

Jag drar mitt strå till stacken och återvinner plast, papper, kartong, metall och glas.

På vägen gick jag förbi Nacka Byggnadsvård, en jättecool butik som säljer delar till gamla hus, eller nya hus i gammal stil. Allt från spikar från 40-talet och gammaldags badkar till, som här, fotogenlampor.

Efter promenaden hade jag en date med Jillian. Det var faktiskt lättare efter en promenad, när man var varm och go!

Sedan har jag designat en grej till ett projekt som en kompis sysslar med, ruskigt effektiv dag! Nu ska jag laga mat och sedan sätta mig och börja skriva på uppgiften som ska vara inne nästa helg.

Vad gör ni denna söndag?

2 kommentarer

0

Nu har den här damen flyttat in på min desktop. Jag får ett konstigt sug efter att göra situps tills jag spyr när jag ser henne. Eller så är det rädsla. Vilket som. Jag tar motivation där jag kan få den.

“Drop down and give me 20!”

1 kommentar

0

Åh maj gawd. Den här träningsvärken är monumental. Den här historisk. Man kommer att skriva böcker och sedan göra filmer om den.

Där fick jag för att jag latat ner mig med bodypumpen. Men 20 minuter! Hemma!! Och jag ser ut som Schwarzenegger (eller valfri biffbit) när jag går. Det betyder att jag är stel. Den där Jillian vet vad hon pysslar med. Uppenbarligen. Hur i hela friden man ska kunna göra det här varje dag i en månad är bortom mitt förstånd. Men det är väl rent självplågeri som gäller. Bara att bita ihop. Oh yes.

Jag har till och med ont på ovansidan axeln. Jag undrar om det någonsin hänt förut.

Det sjukaste är att det är rätt skönt att det gör ont. För då vet man att man är på rätt väg.

1 kommentar

0

Ser ni så rosig och pigg jag ser ut? Det är efterdyningarna av morgonens nära-döden-upplevelse. Jag, snoozeknappens okrönta drottning, offrade 45 minuters ligga-och-dra-mig tid imorse för att kravla mig ur sängen och köra första passet på Jillian Michaels 30 Day Shred. Jillian Michaels, ni vet, tortyrdrottningen från “Biggest Loser”? Hon är inte riktigt lika scary i den här träningsvideon, men tillräckligt för att man inte ska våga fuska. Men det som är riktigt bra med Jillian är att det är ingen lulllull, ingen fjantigt “hejaheja” med stela leenden och obekväma tummar upp. Det är rakt, hon är ärlig när hon säger att det är skitjobbigt, men vill man vara fin får man lida pin, basically.

Och jag led. Och jag svettades. Och ett par gånger funderade jag på att stänga av. Men då tänkte jag, att jag kan slappa resterande 23 timmar och 40 minuter av den här dagen. Dessa 20 är det pina som gäller. Pain is temporary, prize is forever. Huuuuhh! *Grottmannavrål*

Ny, fiiin tröja från Modström som låg och väntade på mig när jag kom hem från Övik. Så fin, så mys. Halsband från Petra Nygren.

9 kommentarer

0