Tagged jobb

Ensammiddag

0

Photo-2014-02-20-17-47-07 Photo-2014-02-20-17-49-40 Photo-2014-02-20-17-47-54 Photo-2014-02-20-17-47-28

När jag var yngre tyckte jag att det var rätt jobbigt att göra saker själv. Numera älskar jag det. Att liksom vara bland folk men ändå för sig själv. Shoppa, gå på bio, äta ute, allt är liksom så mycket smidigare när man är ensam och själv får bestämma premisserna.

Detta tog jag vara på i torsdags efter ett möte med en ny kund och slog mig ner på Tures i Gallerian och åt middag innan jag skulle möte upp gamla kollegor från filmfestivalen för lite gemytligt häng. Pastan var ingen höjdare men ensamstunden fick högsta betyg.

Lite mat och en vän mitt i allt.

0

131029_01 131029_02

Jag undrar om jag någonsin jobbat så hårt och intensivt som jag gör just nu. Jag jobbar, äter, sover och tränar. Det är typ det. Ibland så lyckas jag faktiskt träffa en vän, som härom kvällen då jag var ute och åt middag på EAT i Mood (NOM!) med bästa och finaste Åke och så var vi på bio och såg Gravity. Och vi pratade sådär som man bara kan prata med de bästa. Och så drack vi vin och var nästan lite luriga när vi satte oss i biostolarna. Det är sådan lyx som liksom fått stå på paus ett tag. För jag kom i säng efter midnatt och sedan ringde väckaren för morgonträning klockan 05.15. Det gjorde liksom ont i både kropp och själ.

Men jag har liksom så kul på jobbet så det gör som inte så mycket. Och jag är bra på det. Och jag får höra att jag är bra på det. Jag blir så glad och stolt att jag spricker. Att man är bra på något som man tycker är så kul och som man vill göra mest hela tiden. Det är det bästabästa.

Och nu är det inte ens en vecka kvar till festivalen. Vansinnigt så fort det gått.

#14daysoffilm, häng med!

0

131010_goodbadweird

Hot MOJO alltså. Igår. Yoga i 38 graders värme. Och jag som svettas som en gris vid vanlig träning, jag badade i svett. Gled runt på mattan och var vig som ett kylskåp och allmänt svimfärdig. Men oj som det känns idag. Jag underskattar alltid yoga.

Efter två dagars morgonträning tog jag lite sovmorgon i morse och kravlade inte ur sängen förrän klockan sju. Piffade mig för en gångs skull eftersom jag ska plåtas i kväll till min nya sajt och förmodligen till min krönika som kommer i Veckorevyn i december.

Och den andra bilden. Den är ett exceptionellt bidrag till temat #14daysoffilm som jag dragit igång på Stockholms filmfestivals Facebook och Instagram för att peppa inför programsläppet. Varje dag fram till den 22:a uppmanar vi våra följare (följ!) att ta bilder inspirerad av titlar på filmer som tidigare visats på festivalen. Häng med! Dagens bild är inspirerad av “The Good, The Bad, The Weird”. Jag älskar mina kollegor.

#14daysoffilm

Hej nollgradigt och färggranna löv!

0

130926

Är det bara jag eller var det inte sensommar bara förra veckan? Typ 18 grader och sol? Idag var det nollgradigt när jag gick till jobbet och löven brinner röda. Jag älskar hösten så jag klagar inte, jag är bara inte så snabb med förändringar. Jag har fortfarande sommarjacka och sandaler i hallen. Garderobsbyte kanske får bli helgens projekt?

Saker och ting börjar hända nu på filmfestivalen, idag gick vi ut med vår spännande temakväll Under the Rainbow och fler härligheter ligger i pipeline. Det är tokroligt men det känns lite som att jag har två jobb just nu, filmfestivalen och mitt eget företag. Jag skulle behöva dubbelt så mycket tid på dygnet för att hinna med allt roligt som händer. Och lite mer pigghet, det är som att det här med mörker och kyla har bankat in tröttheten permanent i huvudet på mig. Oh well, all går i vågor. This too shall pass.

Ett avsnitt “West Wing” till, sedan blir det sängen. God afton.

Vadå, trodde du att jag skulle vara dålig?!

0

Har du någonsin fått en komplimang och tänkt “ja, det är väl klart!”? Jag fick en sådan senast idag. Och jag kom på mig själv att tänka, “jamen, vad trodde du egentligen?”.

Först och främst vill jag notera att detta (självklart) alltid gäller mitt jobb. Jag är inte sådan där person som slänger med håret och utbrister “I know! I’m fabulous!”. Eller. Det är jag ju också. Men mest ironiskt.

Jag anser mig själv vara en rätt ödmjuk person. Jag har bra självförtroende och jag står rak i ryggen när jag anser att jag gjort något bra, men jag tycker inte att jag är skrytig. När jag får komplimanger som gäller mitt arbete blir jag självklart jätteglad, men en liten röst inom mig gnäller lite. “Men vad hade du förväntat dig? Att jag skulle vara dålig?”

Jag vet att det låter lite som “ser jag tjock ut i den här?”-mentalitet. Att vända något positivt till något negativt. Men nu förstår du, nu vill jag vända hela tankesättet till något skitbra med min karaktär (självklart skulle vi hamna där).

Anledningen till att jag reagerar så vid jobbkomplimanger är att det är så självklart för mig att göra ett bra jobb. Jag vill alltid göra ett bra jobb. Jag brinner för det jag gör och jag vill att allt ska bli top notch i slutändan. På vissa arbetsplatser, som nu på Stockholms Filmfestival, så gör det att jag kaaanske tar på mig arbetsuppgifter som inte är mina egentligen, bara för att helheten ska bli sådär superhärligt.

Och på tal om det. Vill du bli en del av vårt härliga bloggteam i höst? Spana då in det här och skynda på att ansöka innan fredag!

Stockholms Filmfestivals Bloggteam