Jenny tillsammans med några av de få männen på bygget. Och när man ska sluta får man bete sig som en 12-åring och småtafsa på bröstet.

Igår var Jennys sista dag hos oss på EAS. Hon har jobbar här i drygt sju år och var en av mina stöttepelare när jag började i april förra året. Finare och snällare och mer omtänksam människa får man banne mig leta efter.

Hon är en av dem som fnittrat och gnällt med mig över luncher då vi benat sönder och kokat ner livets ris och rosor. Vi har badat i Medelhavet tillsammans en galen natt i Italien, vi har varit en sväng till Göteborg och mulat thaimat på Koh Phangan. Men främst av allt har hon funnits där i vardagen. Att garva med och bitcha med och inspireras av.

Det har känts galet tomt utan henne här idag på kontoret. Och då var det så himla mysigt att springa på små post-it-lappar från henne här och där. Och med kärleken Jenny, det går faktiskt aningen bättre än igår.. ;)

Där var hela snygga EAS-gänget samlat, bland annat Lina, Emelie, Linda och jag.

Det bjöds på traditionellt julbord, årets första julmat för min del, helt galet gott!

Andreas kom i smoking och Hugh Hefner-morgonrock. Varför? Det vet man sällan. Lina vann pris för kvällens bästa outfit på temat “Glitter, glögg och rock n’ roll”.

Efter öl, snaps och mat kom champagnen fram under festliga omständigheter.

Och Rebecka fick en glitterdusch av Martin som själv hade varit mycket generös med glittrandet på sig själv.

Här någonstans började kalaset spåra ur och mina ögonlock bli väldigt tunga så jag var respektabel och gick hem och sussade.

Jag vet. Chocken.

Uppe i himlen såg det ut så här. Och när det finns wifi på planet så är det ju liksom nästan tvunget att twittra i luften. Himla piffigt. Enda gången jag varit med om det tidigare var när jag flög NYC-SF förra hösten.

Hotellrum är något av det bästa som finns. Speciellt hotellsängar. Speciellt speciellt hotellsängkläder. Varför är inte mina sängkläder lika krispiga och mjuka och perfekta?

Så här vackert var Oslo förra torsdagsmorgonen från mitt hotellrum.

På dagen så hade vi en plåtning med norska bloggdrottningen Ulrikke Lund. Hon var sådär läskigt snygg.

Efter minglet i nya butiken var det efterfest på Åpent Bakeri med minihamburgare, cupcakes och konjak.

Storchefen och jag.

Och sedan sa jag hej då till svindyra Oslo och åkte hem igen.

Jag tror Andreas vann kladdkaketävlingen innan vi ens smakat på kakan. Fyrverkerier i kakan har ju heller aldrig skadat.

Martin tyckte tutorna var så roliga att han snodde åt sig två.

Rebecka.

Loranganostalgi.

Andreas och Martin delade broderligt och kärvänligt på läsken.

Carro och jag.

Madde.

Hela underbara gänget. Hej!

Så här såg det ut när mitt braiga jobb öppnade vår nya butik i Meatpacking District i New York för tre veckor sedan. Himla flådig kväll.

På tåget klippte jag film och jobbade så jag blev lite tågsjuk.

Utanför svepte ett höstvackert Sverige förbi.

Väl framme i Göteborg checkade vi in på First Hotel G. Hotellsängar kan vara något av det bästa som finns.

Vi var i stan för att ha läsarevent med Plaza Kvinna i butiken. Fasligt trevligt hade vi.

Efter eventet gick vi på SoHo och åt middag. SoHo är typ hur mysigt som helst. Café, vinbar och restaurang, allt i ett. Glimrande koncept.

Där är “every day a wine day”. Ett koncept jag är helt okej med.

Charlotta som är moderedaktör på Plaza Kvinna var med.

Jenny och jag.

Sedan gick vi på Avalon och drack bubbel. För bubbel är trevligt.

Där träffade vi Hanna som ligger bakom Ung Cancer (ni minns garanterat “Det är okej att känna”-videon). Hon var en himla inspirerande och fin människa.

En fin torsdag på framsidan.

De följande dagarna hängde jag väldigt mycket i de här kvarteren i Meat Packing District. Här ligger nämligen vår nya butik!

Jag flyttade även ut från Tristans lägenhet i East Village och in här, på Dream Downtown i Chelsea. Ser ni fönstret i taket? Det är undersidan av poolen som fanns på innergården. Mycket läckert.

I restaurangen såg det ut som en hel galax i taket.

Och i mitt rum hade jag ett runt fönster. Det var mysigt att sitta i och spana ut över poolen.

På onsdagen var det dags för stort öppningskalas.

Uma Thurman kikade förbi.

Efter öppningen gick vi till Pastis som ligger på samma gata för att äta middag.

Jag åt steak frites. Kanske inte det allra smartaste valet när klockan var sent. Men mumsigt var det.

Med oss hade vi två finska bloggtjejer, Carita och Malena. Fantastiska töser.

Pastis.

Malena var galet snygg i sin grå klänning.

Sedan kom torsdagen och det var dags att åka hem. Jag och Mark tog en sista promenad längs 14th street, pratade pojkar och kramades hej då. Jag hade gärna stoppat ned honom i bagaget och tagit med honom hem men det går ju inte.

Så var det dags att ta farväl för den här gången. Vi ses snart igen, my love.

Igår var det så stort kalas och jag sprang omkring och filmade och intervjuade kändisar hela kvällen. Och sedan drack jag ett glas champagne innan jag gick till Riche för att hänga med Mia som också hade varit på öppningen. Det bästa jobbet. Den bästa kvällen. Jag gillart.

Butiken sedd från övervåningen där förlovnings- och vigselringarna bor.

Jag filmar och Jenny intervjuar. Dynamic duo skulle man kunna kalla oss. Emma stod framför kameran.

Fina kollegor i Jenny och Rebecka.

Finaste jobbgänget!

Så här ser dagens kontor ut. En av de stora fördelarna med att jobba som webmaster är att, när man känner sig som en slemblobba och helst inte vill att folk ska se en, då kan man ta med sig datorn hem och jobba som en liten iller från hemmets lugna vrå istället. Och hosta och snora bäst man vill utan att någon bryr sig. Mocke bra.

Och så avslutade hon med att säga “jag ger mig själv en klapp på axeln för att jag är så bra på att rekrytera” och fnissade lite. Och det gör jag med. Klappar henne på axeln alltså. För mitt jobb people, det är så jävla bra. På ren svenska. Och så kramades vi och gick iväg och åt kladdkaka och drack bubbel. Typ den bästa fredagen. #älsky

Jag skulle in och plåta i ateljén på jobbet idag till bloggen när vår guldsmed Birgit frågade om jag ville prova löda. Öhh..skiter björnar i skogen? HELL YEAH! Så det gjorde jag. Som en liten smygpyroman satt jag och smälte silver och joxade med tandläkarbestick och var fem år igen. Men en ansvarsfull femåring som inte tänder eld på saker och ting.

Så kul kan man ha ett par minuter på mitt jobb.

Fotograferingsdag. Galet snygg modell. Fabulous glasögon. Mattias Edwall. Världens bästa chef EA som kommer med en blus i present till en och säger “Den var inte min stil och den var inte E’s stil men jag tänkte att den skulle passa dig.” Och jag med hakan i backen och så glad att jag sprack.

Och att man får den där chansen. Att vara kreativ och ta ut svängarna och filma och klippa och växa och utmanas och vara mer än vad ramarna tillåter. Världens bästa jobb. Så himlahimla jöbbnöjd.

Vi är live. Jag firar med bubbly.

Efter lite härlig plockmat så gick vi den lilla svängen från kontoret till Torkels Terass, en helt underbar liten oas ovanför Münchenbryggeriet med utsikt över Södermälarstrand och stadshuset. Det drivs av samma gäng som har Vampire Lounge så drinkutbudet var inte direkt bristfälligt. Där satt jag i en timme eller två och sippade drinkar och vin innan jag fick skjuts hem och pratade desto mindre.

Angelica.

Jenny och Diana.

Nånting sliskigt och starkt.

Linda och Rebecka.

Emelies armband.

Rebecka och jag, hej!

Igår stod AD-Lina på tur och hade bakat upp de mest fantastiska chokladfondanter att jag nästan fick dåndimpen. Kladdigheten var out of this world och med tillbehör som granatäpple och physalis höjdes definitivt den exotiska nivån.  Nu har jag inte så mycket att jämföra med men Lina ligger himla bra till inför framtida bedömningar.

Åter igen, har jag sagt att jag älskar mitt jobb?

Snyggaste kontoret mitt på söder. Bästaste nya kollegorna. Piffigaste smyckena. Flottaste arbetsuppgifterna. Coolaste kickoffen coming up. Träningspengar. Macdattor. Och godis på måndagseftermiddagen. Behöver jag tillägga att jag gillar nya jobbet?

Det är fredag. Solen skiner. Våren är äntligen på väg. Idag känns helt enkelt som en bra att leverera goda nyheter.

Jag har fått jobb!!

Det blev egentligen klart i slutet på förra veckan, men kontrakt skulle skrivas och även om jag förespråkar att ta ut segern i förskott så ville jag inte säga något innan allt var klart. Nästa måndag börjar jag min nya tjänst som webbredaktör och webbshopsansvarig för ett av Sveriges största smyckesmärken. Av alla jobb jag sökte var det det här som jag helst ville ha och jag känner mig superpeppad!

Jag kommer inte att skriva så mycket om jobbet på bloggen, jag vill hålla isär mitt yrkes-jag och mitt privata blogg-jag, men jag ville i alla fall dela med mig av de goda nyheterna. Sådär, nu tar vi god helg!

Tidningen som fick äran att ta mig skribent-oskuld är nya SOLO Mode, SOLOs helt nya renodlade modelillasyster där duktiga Annika Norman är redaktör. Första numret kom ut i dagarna och jag har inte hunnit bläddra i den så mycket än, mest bara dreglat över mina egna jobb, men jag tycker den känns jättesnygg och härlig!

Så, mars iväg till närmaste butik och köp, om inte annat bara för att läsa min intervju med Cornelia och min guide till “Sveriges bästa shopping”. Cause it’s (I’m) worth it.

Nu är det officiellt. Jag är arbetslös. Igår var jag och skrev in mig på arbetsförmedlingen och fick en mapp med info och direktiv om hur man är en duktig arbetssökande. Hittills så är det något av ett heltidsjobb att vara arbetslös. Förlåt, arbetssökande.

Statistiken so far:

• Antal sökta jobb: 7
• Antal tack men nej tack: 2
• Antal intervjuer: 0
• Antal psykbryt över a-kassepapper: 762
• Antal ont-i-magen: Hela tiden

Det här måste vara min favorittid på dygnet. TV:n är avstängd. Det är tyst i huset. Bara klockan som tickar lite tyst i bakgrunden. Bara jag och mina – något hyperaktiva – tankar.

Jag tänker på det här med jobb. Hur himla gärna jag vill ha ett. Och inte vilket som helst. Ett sånt där jobb som jag bara älskar och knappt vill gå hem ifrån. Ett jobb med sköna kollegor och mycket webbnördande och mycket skrivande och fixande och piffande. Och nu på en gång.

Jag tänker på det här med kärlek. Hur det känns att inte känna och hur det känns när det verkligen känns. När det bara bubblar i magen och det gör ont samtidigt som det är så rackarns skönt. Och hur rädd man är samtidigt som man är helt galet peppad på att vara kär. Värsta grejen ju. Och att den bästa känslan i hela världen är att veta att någon tänker på en. När man inte är där. Liksom sitter hemma i soffan och tänker på en. Eller på jobbet vid skrivbordet och tänker på en. Eller trängs på tunnelbanan och tänker på en. Utan att man ens är där. Det allra bästa. Och att man så gärna vill ha det. Fast man är rädd. För att vara rädd är bättre än att inte känna alls.

Och så tänker jag på det här med vänner. Hur himla tur det är att de finns. Och att man kan vara bästa bästisar fast man är olika. Fast man inte tycker om samma musik. Eller samma filmer. Eller fast den ene röstar blått och den andra rött. Fast vissa har barn och hus och andra har en etta och jättemånga skor. Och att man lär sig så himla mycket av sina vänner. Just för att man är olika. Har olika mycket bagage. Olika bagage. Och så tycker man om varandra så himla mycket. Alla bitar av varandra, även de som inte är hela och fina och perfekta. Kanske är det de bitarna man gillar mest.

Och så tänker jag att jag är lite rädd när jag tänker på framtiden. Mest pirrig och så. Men lite rädd.

Och nu är det dags för nästa steg. Att söka jobb. Något som känns skrämmande men samtidigt sjukt spännande.

Kattis har agerat agent åt mig idag och hittat en massa spännande möjligheter. Hittar du någon spännande jobb i Stockholm inom webb/marknadsföring/pr så får du himla gärna kasta det åt mitt håll.

Nu ska jag däcka ett par timmar innan jag sätter mig vid datorn igen och påbörjar nästa fas i projekt #nyttliv.

Jag är ett praktiskt och känslomässigt vrak. Och någonstans tycker jag att det är himla spännande, det här med att inte ha någon koll. Lite äventyrligt sådär. Så om jag överlever så är det nog enbart tack vare adrenalinkicken.

Att laga mat varenda dag känns ju otroligt överambitiöst. Det gör de aldrig i tv-serier eller filmer. Carrie använde ju för Pete’s sake sin ugn som förvaring. Men så hade hon 500 par Blahniks på en krönikörslön med. Kanske inte jätte-på-riktigt.

Jag tänker varma mackor och Gossip Girl. Det blir nog lagom. Sedan tillbaka till datorn igen för (förhoppningsvis) final touches på ett grafikjobb för en stor svensk artist.