När jag först kom in i den nya butiken på Biblioteksgatan 14 i lördags tappade jag andan lite grann. Den är så lyxig, vacker och luftig men samtidigt lugn och harmonisk. Rätt oslagbar kombination. Jag skulle kunna tänka mig att flytta in.
Igår var det så stort kalas och jag sprang omkring och filmade och intervjuade kändisar hela kvällen. Och sedan drack jag ett glas champagne innan jag gick till Riche för att hänga med Mia som också hade varit på öppningen. Det bästa jobbet. Den bästa kvällen. Jag gillart.
Butiken sedd från övervåningen där förlovnings- och vigselringarna bor.
Jag filmar och Jenny intervjuar. Dynamic duo skulle man kunna kalla oss. Emma stod framför kameran.
Så här ser dagens kontor ut. En av de stora fördelarna med att jobba som webmaster är att, när man känner sig som en slemblobba och helst inte vill att folk ska se en, då kan man ta med sig datorn hem och jobba som en liten iller från hemmets lugna vrå istället. Och hosta och snora bäst man vill utan att någon bryr sig. Mocke bra.
Strax före fredagsfikat vände hon sig till mig och sa “Jag är så glad att du är här.” Min chef, i den för dagen otroligt jätterosa tröjan, hon som är så smart och snygg och en sån där som jag vill bli när jag blir stor. Hon kallade mig för “klippa” och sa så många snälla och fina saker om att jag förstod och högg i och tog initiativ och till slut var jag nästan alldeles gråtig i ögat.
Och så avslutade hon med att säga “jag ger mig själv en klapp på axeln för att jag är så bra på att rekrytera” och fnissade lite. Och det gör jag med. Klappar henne på axeln alltså. För mitt jobb people, det är så jävla bra. På ren svenska. Och så kramades vi och gick iväg och åt kladdkaka och drack bubbel. Typ den bästa fredagen. #älsky
Jag skulle in och plåta i ateljén på jobbet idag till bloggen när vår guldsmed Birgit frågade om jag ville prova löda. Öhh..skiter björnar i skogen? HELL YEAH! Så det gjorde jag. Som en liten smygpyroman satt jag och smälte silver och joxade med tandläkarbestick och var fem år igen. Men en ansvarsfull femåring som inte tänder eld på saker och ting.
Fotograferingsdag. Galet snygg modell. Fabulous glasögon. Mattias Edwall. Världens bästa chef EA som kommer med en blus i present till en och säger “Den var inte min stil och den var inte E’s stil men jag tänkte att den skulle passa dig.” Och jag med hakan i backen och så glad att jag sprack.
Och att man får den där chansen. Att vara kreativ och ta ut svängarna och filma och klippa och växa och utmanas och vara mer än vad ramarna tillåter. Världens bästa jobb. Så himlahimla jöbbnöjd.
Det är inte bara privat jag briljerar med mina videoredigeringsskills, även på jobbet ställer jag mig bakom kameran ibland och dokumenterar, här från en pressvisning på Fjärilshuset i maj. Foto/redigering av undertecknad alltså.
Efter avslutad arbetsdag igår stängde jag datorn, gick ca 10 meter och plockade där upp ett champagneglas. Sommardrinken med jobbet var inledd.
Efter lite härlig plockmat så gick vi den lilla svängen från kontoret till Torkels Terass, en helt underbar liten oas ovanför Münchenbryggeriet med utsikt över Södermälarstrand och stadshuset. Det drivs av samma gäng som har Vampire Lounge så drinkutbudet var inte direkt bristfälligt. Där satt jag i en timme eller två och sippade drinkar och vin innan jag fick skjuts hem och pratade desto mindre.
Idag går jag på kurs och lär mig om diamanter på jobbet. Och tittar i lupp. Om man är ovan med luppar kan man bli så smått åksjuk av det hela. Men tydligen är jag himla duktig. Experten var impad. Å ja ba “Wesselton, SI, 0,65 carat, BOOM!”. Typ så.
Första fredagen på nya jobbet och jag blev invigd i stoltheten som är kladdkake-tävlingen. Varje fredag får en medarbetare glänsa med sina bakkonster och försöka spöa sina kollegor i sådana kategorier som “kladdighet” och “tillbehör”.
Igår stod AD-Lina på tur och hade bakat upp de mest fantastiska chokladfondanter att jag nästan fick dåndimpen. Kladdigheten var out of this world och med tillbehör som granatäpple och physalis höjdes definitivt den exotiska nivån. Nu har jag inte så mycket att jämföra med men Lina ligger himla bra till inför framtida bedömningar.
Det är jag som är La Linda och det här är min lekplats. Jag är thirtysomething och norrlänning från Örnsköldsvik. Bor i Stockholm. Kattkvinna. Webbnörd på heltid. Älskar New York och livet. Och nätkärlek. Och vanlig kärlek. Och julmust. Eller påskmust. Twittrar som @La_Lindas och återfinns på linda@lindah.net.
1
