Idag kom Knut på besök och så åkte julen ut med huvudet före. Men först firade vi av den med ett sista julbord.

Bajbaj julen, vi ses om sisådär 11 månader igen.

2010 blir första året någonsin som jag inte firar jul. Första året utan Kalle Anka, kalvsylta och klappar. Det känns konstigt. Men inte så ledsamt som jag trodde att det skulle kännas. Kanske för att jag vet att jag kommer träffa min familj redan på måndag och jag har en känsla av att lite julmat, och förhoppningsvis lite julkänsla, kommer att sparas till mig.

Istället beger jag mig imorgon upp i bergen. Jag ska besöka tempel och heliga källor och konstnärer och risfält. Och sedan ska jag bege mig tillbaka till Kuta. Två dagar på stranden väntar innan jag beger mig hem till kalla Sverige igen.

Men till dess hoppas jag att ni äter lite skinka och kramas lite för mig med. God Jul alla ni fina där ute!

Förra årets julgran i Övik.

Samtidigt som jag håller på att rinna bort så sitter hela personalstyrkan på hotellet nu och knyter girlander av palmblad och ljusslingorna blinkar i palmerna. Och “Bjällerklang” spelar i skön MIDI-variant, ni vet sådan som kommer i julkort. Skön kontrast.

Igår tog jag en promenad på stranden, vattnet är helt gudomligt. Sedan sprang jag på en kille som ville sälja på mig en privattur på hans scooter runt ön för det fasala priset av 200 spänn. Känns rätt överkomligt. Vi promenerade runt och han berättade om Bali och gav mig ett och annat lokalt tips. Sedan åkte jag scooter. Trafiken i detta turistparadis förtjänar verkligen ett eget inlägg. Det är väl tänkt att det ska vara vänstertrafik här men man kör mest där det finns plats. Tutan avvänds frekvent och det gäller att hålla tungan rätt i min när man är en av ungefär en miljon scooters.

Jag har tyvärr inte tagit så mycket bilder ännu, har varit så upptagen med att ta in det hela. Nu måste jag slänga tillbaka datorn i mitt luftkonditionerade rum, den pallar inte värmen här nere i restaurangen.

Poolen på hotellet kvällstid.

En liten del av mitt hotell.

Den här killen höll på att plocka mangos från ett träd precis vid hotellet och när jag frågade vad det var så gav han mig en med ett leende. Nu ligger den på mitt rum och väntar på att mogna lite till innan jag sätter tänderna i den.

De här två kissarna har jag polat ihop mig med. De är vilda och alldeles galet fina.

Man börjar så smått ana att julen nalkas i New York. Här utanför Macy’s på 34th street. Empire State Building var blå, dagen till ära.

Vi började med glöggprovning. Hjortronglögg, blåbär- och hallonglögg och riktigt jävla stark spritglögg. Den riktigt jävla starka spritglöggen var inte godast. Men mest effektiv APK.

Framför Kalle spelade vi 500. Jag vann. För att jag är bäst. Eller hade mest tur. Whatever.

Sedan var det dags för julmat. Jag vräkte i mig kallskuret och fick sedan inte ner en enda stackars liten köttbulle. Det kan också bero på all knäck som intogs under kortspelet. Kolla våra Stepford-leenden, kan man ana släktbandet?

Favoritbiten; klapparna. Anna fick en fin kappa av mig och en vitlökspress av mamma. Hint-hint?

Årets julklappsskörd, plus ett par täckbyxor. Jag är alldeles utomordentligt nöjd. Nu ska jag vara varm och lukta gott och vara fint sminkad medan jag gör smoothies, äter choklad, läser bok och kollar Gilmore Girls. Var jag ska få in pepparkvarnen vet jag inte. Multitasking på hög nivå.

Här sitter jag nu. Dan före dan före dan som snart bara är dan före dan, och julkänslan vägrar fortfarande infinna sig. Den smög sig på en liten snabbis tidigare ikväll när vi lyssnade på Agnetas och Lindas julskiva på vinyl och jag glatt trallade med i “Bjällerklang” eller nån av de där truddelutterna. Men något mer ihållande? Icke. Totalvägran från julkänslans sida. Och detta trots flera meter snö.

Vinyl är för övrigt underbart. Speciellt de där lilla dammrensarprylarna som man hade på ett speciell pinne bredvid. Classic.

Det har varit en lång dag idag. En hel massa timmar rännande runt och jaga de sista julklapparna. Och däremellan har jag fikat med gamla, fina vänner. Skrattat och pratat spännande planer och myst. De gamla vännerna är de bästa. Inga konstigheter.

Sedan var vi och såg “Avatar“. Den var så fantastisk på så många olika sätt att den förtjänar ett eget inlägg. Det får nog komma imorgon. Nu är det snark.

Sådär. Nu borde julstämningen ha infunnit sig. Men den verkar ha gömt sig någonstans och vägrar komma fram. Jag väntar fortfarande.

Kanske infinner den sig efter en parti alfapet.

För att toppa detta så verkar det som att mitt halsont till slut har tagit formen av en riktig förkylning. Hosta, snor, the works. Dock har jag än så länge sluppit feber och dylikt, men man känner sig ju lagom fräsch ändå.

Men jag har jullov. Så jag väljer att gillar läget, äta choklad och surfa för att mildra gnället.

Note: There is a poll embedded within this post, please visit the site to participate in this post's poll.