Julia Roberts i senaste amerikanska Elle.

Jag jobbar på dagarna, uppdaterar AboutJulia.Com på kvällarna (bara två dagar kvar till “Eat, Pray, Love“!) och försöker lugna nerverna tillräckligt länge för att få någon slags reseplanering gjord. Det är fruktansvärt pirrigt nu och det känns som att jag har glömt halva huvudet någonstans. Får inte riktigt tankarna att gå ihop.

Måste nog göra checklistor. En hel bunt.

Gilla’t!

Sluta gilla

Det är ju ingen direkt hemlighet att jag är så smått besatt av Julia Roberts. Så när hon går och blir såndär taleskvinna/modellmänniska för Lancôme så var jag ju tvungen att testa mascaran som gjort Julias ögonfransar vidunderligt långa. Jag snackade åt mig ett prov av “Precious Cells” i Lancômedisken på NK och imorse var det så dags att prova underverket som ska ha “vårdande egenskaper” för ögonfransarna. Anti-age mascara med andra ord. And you thought you’d seen it all..

Det är ett mindre projekt att få ordning på de bångstyriga fransarna när man bara har den korta lilla borsten, men det blir ett helt okej resultat. Hur vårdande den är är dock kanske svårt att avgöra på 9,5 timme. Men den verkar rätt snäll mot ögonen för mina titthål som brukar bli rätt irriterade av nya mascaror verkar inte ha några problem med det här kladdet.

Gilla’t!

Sluta gilla

Idag är det ett år sedan den där magnifika, galet nerviga dagen i London. Ett år, helt vansinnigt hur fort tiden går!

Gilla’t!

Sluta gilla

Halva Hollywood är med i “Valentine’s Day”. Åtminstone känns det så. Det är så många parallella handlingar att man blir helt snurrig.

Jag läste manuset innan jag såg filmen och hade rätt höga förväntningar, det hade kunnat bli riktigt bra. Jag säger inte att det är dåligt, inte jättedåligt i alla fall, men mycket av “fluffet” som ligger mellan själva handlingarna känns mer som en parodi på kärlek och romantik än något annat.

Filmen är inget mästerverk, men det hade väl ingen väntat sig heller. Det är fluffigt och relativt förutsägbart, precis som en romantisk komedi ska vara.

Det kan också vara jag som är lite cynisk.

Julia Roberts har utan tvekan den bästa och mest rörande storyn. Detta säger jag inte (enbart) för att jag är partisk, det är faktiskt sant. I hennes sista scen får jag tårar i ögonen, något jag inte direkt hade väntat mig. Hon och Bradley Cooper interagerar väldigt bra och de har båda oväntade twists i slutet av filmen.

Överlag är det för mycket folk med i den här filmen. Det är inte direkt jobbigt för att det blir för mycket att hålla reda på (handlingen är inte överdrivet invecklad) utan för att man inte hinner få någon känsla eller sympati för karaktären. Och när det så blir dramadrama så köper man det inte riktigt, det känns väldigt ansträngt. Och i slutet när allas säckar ska knytas ihop tar det tiiiid.

Taylor Swift är mycket möjligt den sämsta skådespelerskan någonsin. Det var plågsamt att se.

Jag var lite förvånad över att jag gillade Jessica Biel i den här, men hon har roligt material att jobba med. Jag älskar Jennifer Garner, men hennes roll är rätt trist. Min favorit (utöver Julia) är Anne Hathaway, hennes telefonsex-scener är skitroliga!

Vad du än gör, missa inte den fantastiska “Pretty Woman”-referensen i eftertexterna. Filmens bästa ögonblick, no contest.

Gilla’t!

Sluta gilla

Knappt har hela “Duplicity”-hysterin lagt sig här på bloggen så kommer nästa Julia-våg. Prepare yourselves to be drowned. Nä, riktigt så extrem och skräckinjagande ska jag inte vara, jag ska bara bjuda på en liten trailer. Julia är med i den, inte jättemycket, men litegrann. Och ja, det här är en romantisk komedi. Man får kalla den så. Eller chick flick. Det är vilket som. Varsågod, Valentine’s Day.

(Fan, nu hoppade mitt P av tangentbordet igen. Den där nya datorn är välkommen.)

Ja, det är Julia Roberts jag pratar om då. Om någon missat det. Och filmen kommer i februari. Lagom till Alla Hjärtans Dag. Duh.

Gilla’t!

Sluta gilla

Min BFF Julia Roberts är för tillfället i Rom och spelar in filmversionen av en av mina absoluta favoritböcker “Eat, Pray, Love” (på svenska pryds boken med den föga smickrande titeln “Lyckan, kärleken och meningen med livet” *yuck*) och döm min förvåning när jag idag såg att även svenska Tuva Novotny är med i filmen! Hon spelar högst troligt svenska Sofie som blir vän med Elizabeth (Julias karaktär) i Rom.

Jag tror bestämt att jag måste läsa boken en vända till. Nu på en gång. Japp. Så får det bli.

Gilla’t!

Sluta gilla

Jag har precis skrivit ett jäääättelångt inlägg på forumet på engelska om hela upplevelsen att träffa Julia Roberts, och jag orkar verkligen inte översätta hela grejen så jag lägger helt enkelt upp den på engelska här med. Om ni orkar läsa hela blir jag lite imponerad. Klicka på “läs mer” (eller något liknande) för hela inlägget.

Bilden är från presskonferensen.

I don’t even know where to start this post. Having been a fan of Julia’s for almost 20 years, God knows I’ve thought about this day from time to time. What I would say, how I would act etc. Haven’t we all? Would I scream like a teenager? Would I cry? Would I just be mute and stunned? I knew I would be nervous. But I would never have fathomed to which extent this nervousness would go.

Some of that tension was released when I saw her in Three Days of Rain three years ago. Seeing her in the flesh, standing just a few feet away from her and getting her autograph was surreal (but nice). I didn’t scream but I did cry a little bit.

Let me just start by saying, I’m 29 years old (in two weeks). I don’t scream like a teenager, I wouldn’t hop on one leg if Julia told me to. I’m a grown-up, and being a fan as a grown-up isn’t quite the same as being one when you’re ten years old. I admire and appreciate Julia for the actress, and the person that she is. But first and foremost, having gotten to know her, as well as you can through the public eye, I’ve come to care for her as for a friend. It may sound weird, but as with a friend, and can agree or disagree with her decisions and her opinions, but I will always support her in whatever she does. Because she is a smart, intelligent, charming, funny woman with which I feel I have a lot in common. Someone I would very likely have a very interesting and rewarding conversation with.

Having said this, it was bizarre for me to find just how nervous you can get in the presence of someone you’ve never met.

Enough of my ranting, here’s the story.

Read the rest of this entry »

Gilla’t!

Sluta gilla