Igår hade jag lite kalas. Det sas att det var för att fira att jag numera bott i Stockholm i fem år, men i ärlighetens namn så ville jag mest krama lite på mitt fina folk innan juletiden kommer krypande.

Som det stående inslag det blivit så fanns Fireball självklart närvarande. PA såg till detta och hade även med sig snapsglas då värdinnan var lite kort om sådana.

PA var en aning sliten efter fredagens kalasande men efter ett par folköl och lite kelande med Silver så var han tillbaka på banan igen.

Jessica hade med sig presenter i massor, bland annat dessa flotta pepparkakor som hon skrivit så fint på.

Hon hade även med sig en åsna som jag fick i julklapp! Alltså, jag fick inte en riktig åsna, men någon i Afrika fick det. För jag behöver ju ingen åsna så då är det ju mycket bättre att någon som gör det får den.

Säg hej till Jessica!

Ellinor var också med. Hon hade med sig party favors i form av smycken. Sånt gillar vi.

Silver var maskot, som vanligt.

Min klänning var jättestor och jätteröd.

Erica var med. Hon hade en mustasch på sin t-shirt. Mycket piffigt.

Och sedan spelade vi “Tjejmiddag” och så dansade vi och sjöng jättehögt till Alladin och Queen och skuttade i soffan och pratade om riktiga och viktiga saker i köket och så ramlade tavlan i hallen ned igen.

Inga kommentarer

0

Jag vet redan att jag har världens bästa jobb. Men så kommer dagar, som i fredags, då det liksom blåser av skalan och iväg ut i rymden. Denna fredag var det tack vare Andreas som hade gått helt bananas med fredagsfikat och fixat ett regelrätt barnkalas komplett med serpentiner, ballonger, tutor och smurfmusik. Ett helt okej sätt att kicka igång en fredag. Så här såg det ut.

Jag tror Andreas vann kladdkaketävlingen innan vi ens smakat på kakan. Fyrverkerier i kakan har ju heller aldrig skadat.

Martin tyckte tutorna var så roliga att han snodde åt sig två.

Rebecka.

Loranganostalgi.

Andreas och Martin delade broderligt och kärvänligt på läsken.

Carro och jag.

Madde.

Hela underbara gänget. Hej!

Inga kommentarer

0

Igår åkte jag till Skanstull och satte mig i ett kök på Ringvägen.

Där fick jag rödvin och köttfärssås..

..av Carin! Hon har äntligen kommit hem från ännu ett utlandsjobb. På resan hade hon köpt rosa cigaretter.

Som välkommen hem-present från våra fina vänner hade hon fått en flyttkartong med popcorn. Jättemycket popcorn.

Jag piffade hår och hade ny, grön klänning på mig.

Och sedan kom PA. Han hade champagne med sig. Vi gillar PA.

Vi skulle filma när han öppnade champagnen och korken flög över hela köket. Och så pratade vi nätdejting och twitter. Så klart. Så här såg det ut.

Så åkte vi på födelsedagskalas. Christian var där och fin i slips och kavaj.

Och finaste Hanna. Hon dansade glatt till gamla Caroladängor.

PA och jag drack bubbel och fylleringde till stackars Martin som ville sova. Och sedan gick PA hem och jag dansade indisk dans med indier. Jag tror de var indier i alla fall. Så himla roligt.

När det blev jättesent åkte jag hemåt och sprang på den här magiska utsikten över Gamla Stan. En himla fin kväll.

1 kommentar

0

Igår var det fest från morgon till kväll. Två av mina finaste vänner firade stora födelsedagar och jag sprang stan runt och kalasade med dem.

Vi började på Karins terass. Där fanns en massa cupcakes, bubbel och en säng. Och sol. Allt man kan behöva på en terass med andra ord.

Karin, jag och Angela var mönstrade och fina.

Karin hade fått en liten rollerskatesdocka från 50-talet i present. Himla fint.

Efter ungefär 23 glas bubbel tog jag och Angela ett fånge ballonger och åkte tunnelbana. Det borde man göra oftare, folk blir himla glada av ballonger.

Jag åkte bara en station, hem till Mia som också hade födelsedagskalas. Temat var rosa (jag failade fatalt) och där bjöds på finfin mat och vin i glas med påskfjädrar på. Flott.

Av mig fick Mia det här armbandet från Efva Attling. “Pencez de moy” är gammelfranska och betyder “tänk på mig”.

På kvällen hade Karin hattfest på Hard Rock Café.

Världens största burgare och en halv El Classico senare skildes vi åt, ett år äldre.

Inga kommentarer

1

Två bebisbesked på två dagar. Det var då galet vad folk fortplantar sig. Själv är jag lite förvånad över att min bebislängtan inte kickat in ännu. 31 på fredag liksom. Nu är det väl meningen att man ska vara vuxen. Men livmodern tar inga extra skutt när jag pussar på mina kompisars bebisar och jag känner ingen direkt panik av den där biologiska klockan. Menmen. Jag tar det med en axelryckning. Inga konstigheter. En tid och plats för allt liksom.

Något jag dock får småpanik över är funderationerna över vilken ände av mitt liv jag ska ta tag i för att få lite ordning i tillvaron. Jag hoppas verkligen att självdisciplinen kommer som ett brev på posten när jag börjar jobba och får lite rutiner igen för just nu är det verkligen kaos i vardagen. Att-göra listan är milslång men jag kan inte förmå mig att börja beta av den. Brainfreeze liksom.

Men på torsdag kommer syster. På fredag fyller jag år. På lördag blir det kalas. Och på måndag börjar jag nytt jobb. En bra vecka att vänta med andra ord.

Inga kommentarer

1

I lördags firade vi Jenny som precis äntrat vuxenvärlden med sina 30 vårar. Hon hade tandvärk men var glad ändå och visade glatt upp sin nya kitchenaid. Den var röd och vacker. Av oss fick hon en upplevelsepresent där hon får välja bland 20-30 olika aktiviteter som fallskärmshoppnings, flyglektioner och stuntkvinna för en dag, basically en massa farliga saker. Man kan ju undra om vi önskar livet ur henne. Jag kan intyga att så inte är fallet.

Jenny hade, hemmafruig som hon är, bakat de mest himmelska tårtor varav delar numera bor runt min midja. Jag var spiknykter, vågade mig inte på något alkoholintag med tanke på magkatarren och blev därmed en trött partypooper som gick hem före ett.

2 kommentarer

0

Jag tänkte att “jag städar idag efter jobbet, för då slipper jag åka hem tidigt och städa som en dåre innan festen imorgon och bli svettig och äcklig och lukta äckelpäckel när det kommer folk”.

Det var en jättebra tanke.

Men efter allt skoshoppande och matshoppande och matlagande (okej, mack-grillande) så fanns det helt enkelt inte ork för städning. Jag sorterade smyckeshyllan och packade upp mina nya inköp, det får räcka, oookej?

Men! Om jag kliver upp typ sex imorrn och är på jobbet sju så kan jag gå hem tre och städa låååångsamt så jag inte blir jättesvettig och luktar en massa äckel? Deal?

…

Pff! Yeah right, upp klockan sex? BAHAHAHA!

Jag får spraya lite extra med den där toaluktagottet precis innan de kommer. Ja, så gör vi.

3 kommentarer

0

Domen från kalaset är inne. Idag har jag fått läsa att jag är “helt sjukt rolig” och att jag är “urrolig och spontant galen”. Inte någon partypooper med andra ord. Phew! Verkar som att jag gick hemigår. Vilken tur. Själv tyckte jag mest att jag babblade okontrollerat.

Men varför kunde jag inte sluta pladdra om “Kändisdjungeln”? Jag ser ju inte ens på skiten. Mamma, det är ditt fel.

2 kommentarer

0

Det är konstigt och härligt att träffa ett gäng människor som man aldrig (eller kanske bara någon gång) träffat men som man ändå vet så mycket om. Det känns som att man spionerat lite på dem, fast det har man ju inte.

Det blev en heldag i Västerås igår. Jag mötte upp Linda K, Polly, Camilla och Minna på centralen och efter en liten språngmarsch längs perrongen (varför är alltid tåget längst bort? Och varför har jag ingen tidsuppfattning?) så fick vi oss dagens första glas vin i restaurangvagnen (där vi för övrigt satt hela resan).

Linda K visar how it’s done. Och så kanaliserar hon Coco Chanel.

Vi var framme i Västerås redan klockan två och eftersom Saras kalas inte skulle börja förrän fyra så satte vi oss på en uteservering i stan, intog dagens andra glas vin och åt rostat bröd med tapenade.

Efter lite småstrul med bussarna (uppenbarligen vet inte ens busschaufförerna i stan var hållplatserna är) följde vi en väldigt tydligt snitslad bana från busshållplatsen till Saras söta radhus. Där mottogs vi med varma kramar och cosmopolitans, just the way I like it!

Eftersom trillade ungefär en miljon bloggare in, det bjöds på mat, dracks vin och språkades om allt från vad som skiljer en bil från en buss, blixtsnabba förlossningar hemma i badrummet och exakt när man ska stänga av ugnen för att få den perfekta kladdkakan till katastrofen som är “Kändisdjungeln” (finns det någon som gillar det programmet??) och så fnittrades det en himla massa. Jag vill också tillägga att vi satt på altanen hela kvällen. Och det var nästan inte ens kallt.

Den bästaste kalaset helt enkelt. Tack Sara för att du fixat så fint!

Frida och Linda.

Agneta och nästan alldeles nykläckta Noah, ett litet argt charmtroll!

Jag och Laila.

Carrie, Carrie och Carrie. (Eller Camilla, Laila och Polly)

Världens bästa födelsedagsbarn och jag.

Tippex was here.

Gang’s all here!

10 kommentarer

0

Jag och Camilla halvslappar på tåget hem till Stockholm från Västerås och ett finfint kalas hos Sara.

Nu är frågan om jag ska orka med lite party på Söder med Soffis eller om jag ska åka hem och sova.

Ps. Jag luktar bebiskräks. Noah lämnade en liten present. Men i övrigt var han gosig.

3 kommentarer

0