Tagged karaktär

Vadå, trodde du att jag skulle vara dålig?!

Har du någonsin fått en komplimang och tänkt “ja, det är väl klart!”? Jag fick en sådan senast idag. Och jag kom på mig själv att tänka, “jamen, vad trodde du egentligen?”.

Först och främst vill jag notera att detta (självklart) alltid gäller mitt jobb. Jag är inte sådan där person som slänger med håret och utbrister “I know! I’m fabulous!”. Eller. Det är jag ju också. Men mest ironiskt.

Jag anser mig själv vara en rätt ödmjuk person. Jag har bra självförtroende och jag står rak i ryggen när jag anser att jag gjort något bra, men jag tycker inte att jag är skrytig. När jag får komplimanger som gäller mitt arbete blir jag självklart jätteglad, men en liten röst inom mig gnäller lite. “Men vad hade du förväntat dig? Att jag skulle vara dålig?”

Jag vet att det låter lite som “ser jag tjock ut i den här?”-mentalitet. Att vända något positivt till något negativt. Men nu förstår du, nu vill jag vända hela tankesättet till något skitbra med min karaktär (självklart skulle vi hamna där).

Anledningen till att jag reagerar så vid jobbkomplimanger är att det är så självklart för mig att göra ett bra jobb. Jag vill alltid göra ett bra jobb. Jag brinner för det jag gör och jag vill att allt ska bli top notch i slutändan. På vissa arbetsplatser, som nu på Stockholms Filmfestival, så gör det att jag kaaanske tar på mig arbetsuppgifter som inte är mina egentligen, bara för att helheten ska bli sådär superhärligt.

Och på tal om det. Vill du bli en del av vårt härliga bloggteam i höst? Spana då in det här och skynda på att ansöka innan fredag!

Stockholms Filmfestivals Bloggteam

To Do

Denna söndag ska spenderas med att beta av to-do-listan som har gäckat mig de senaste två veckorna. Och se, bloggen finns på listan (hälsningar, dålig bloggmamma)! Jag har typ en miljon bilder att gå igenom från veckans äventyr, jag älskar att det händer så mycket just nu!

Så, nej, jag kommer inte ligga på en filt i närmaste park och lapa sol idag. Karaktären har tagit mycket stryk den senaste tiden och idag måste jag arbeta på att återge den sin forna glans.

Karaktärsdyket

Det borde följa med en varningsnotis med sista lönespecen innan semestern. “VARNING! Semester kan vara dödligt för din karaktär och även medföra svåra skador på din ekonomi”. Inte ens en hel vecka har jag haft semester och min karaktär har redan gjort en rekorddjup störtdykning. Jag äter ute i stort sett varje dag och även om jag gör bra val så är det inte alltid jättebra val om man jämför med hemlagat. Jag har helt vänt på dygnet och det här med att träna är helt omöjligt i den här värmen, det finns varken ork eller energi kvar. De få stunderna jag är hemma så vill jag bara lägga med bredvid fläkten och dricka saft, inte halvdö i joggingspåret.

Med allt detta följer såklart dåligt samvete som ett brev på posten. Jag går såklart fortfarande ner i vikt, men inte alls så fort och effektivt som jag skulle önska. Samtidigt så vill jag bara bitchslappa mig själv när jag börjar gnälla så här. Jag har ju banne mig gått ner massor i vikt, give me a friggin’ break, det är semester! Och jag har inte ätit en enda mjukglass än.

Det är för varmt för att tänka. Jag återkommer.