It’s the Monday on the Tuesday.

It's the Monday

Ungefär cirka så här har jag känt mig både idag och igår. Så brutalt trött och ändå har jag haft två otroligt effektiva dagar. Så himla skönt! Ett nytt projekt lanserat och fler spännande på väg. Den här våren börjat verkligen arta sig jobbmässigt!

Mindre härlig var dock helgen. Jag skulle ha gett mitt första, riktiga föredrag i lördags på SSMX men kom aldrig ur sängen. Det var mycket förra veckan och jag körde på rätt hårt. För hårt. Så hårt att jag i lördags morse, när jag skulle vara på konferens, istället låg  fastkedjad i sängen av mitt huvud med drunknande ångest och inte kunde komma underfund med hur man ens klev ur sängen.

Jag hade eventuellt kunnat släpa mig iväg om jag gett allt jag hade. Men jag hade inte kunnat njuta av dagen, inte gjort bra ifrån mig på föreläsningen och förmodligen inte varit en speciellt bra minglare. Med tanke på gråtångesten och så. Plus att jag då garanterat hade legat däckad med avgrundsgråt i tre-fyra dagar. Så jag valde att lyssna på kroppen och ge den den vila den så desperat efterfrågade. Vuxet och så.

Jag är tacksam för att jag har lärt mig de tecken kroppen ger ifrån sig när det blir för mycket. Jag är däremot, sådana här dagar, lite bitter att jag inte bara kan vara lite mer som andra barn.

PS. Eftersom jag inte kunde vara med på konfan så spelade jag in min föreläsning i efterhand på hemmaplan. Är ni sugna på att kika så hittar ni den på La Linda PR.

Sockerchockad vink från Övik!

Som ni kanske redan har koll på så huserar jag för tillfället i metropolen Örnsköldsvik och hälsar på mor och bror och syster och övrigt löst folk. Samtidigt försöker jag jobba lite på det här de kallar framtid och locka fram min katt som parkerat under soffan och kommer bara fram om det bjuds på julskinka. Alternativt ostkrokar (ja, det heter ostKROKAR).

Övik, april 2013

I tisdags kånkade jag katt och bohag till centralen för att sätta mig på tåget till Övik. Det var lite historiskt då det var första gången jag kunde åka snabbtåg hela vägen. Halleluja för Botniabanan! Silver var helt chill och sket fullständigt i att två hundar i samma vagn morrade på varandra.

Övik, april 2013

I onsdags fyllde lillebror 30. Och i min familj firar man detta genom att äta exceptionella mängder hembakade sockerchocker som smakar som himlen. Biskvier, bullar, snickerskakor och någon liten historia som var en blandning av kärleksmums och brownie. Ja, ni hör ju. Dog.

JÖvik, april 2013

Jag uppdaterade morfar på bloggen och visade honom presentationen för mitt nya företag. Han förstod inte så mycket av webb-mumbo-jumbot men verkade nöjd.

Övik, april 2013

Sedan skulle bror titta på någon slags tv-data-spelsmatch med riktiga kommentatorer. Jag förstod ganska precis ingenting.

Övik, april 2013

På onsdagskvällen skulle syster köra lastbil upp till Umeå och jag följde med som DJ. Det fina med sånt är att man får lite kvalitetstid med syrran samt sådana här solnedgångar.

Övik, april 2013

Igår så utmanade jag och syrran stadens gym (tydligen lider hennes axlar idag *moahahaha*) och sedan åkte vi till någon slags fantastiskt lekland där jag träffade min gölliga gudson och uppdaterade mig på livet med hans käre mor. Jag vill för övrigt ha ett sånt lekland för vuxna i Stockholm. Vem fixar? Det bör finnas öl. Och självklart bollhav. Bazinga!

Har alltså lyckats producera någon form av frisyr idag!

Och nu ska jag och den här fabulösa lilla frisyren jag lyckats slänga ihop åka på loppis i solen. Och sedan är det helg!

Varning för kattegull.

Hos oss roar vi oss med att leka kurragömma i skohyllan på morgnarna.Rovdjursblicken. #catsofinstagramVampyrkatten och lådan. LÅDAN!

Förlåt mig men jag dör lite av hur söt min katt är ibland. Som när hon gömmer sig bakom min kappa på skohyllan när jag ska gå till jobbet. Eller när hon springer omkring med en plingande kattleksak i munnen och leker rovdjur. Eller när hon bygger bo i en skokartong och man tar kort på henne och hon ser ut som en mysande vampyr.

Det är sådana stunder jag förstår hur människor känner inför sina barn. Mvh, the crazy catlady.

Äntligen helg.

Tvättstugeutsikt.Morgonpuss!

Lördag. Ca 15 grader kallt ute och strålande sol. Jag vaknar av stickig kattpuss och en tvätthög stor som Mount Everest som skriker efter uppmärksamhet. Således är klockan snart ett och jag är snart klar med tvätten och ska tag i dammråttorna som även de kräver behandling.

I övrigt är planerna för helgen väldigt lugna och fina. Promenad i solen, träning och så ska jag försöka komma ihåg att köpa de där jädra batterierna. Vad hittar ni på?

Helgen i punktform.

Jag är så trött. Så fanatiskt, fantastiskt trött. Men det är bra trött tror jag, för att jag har tränat fleraflera gånger i helgen (två) så tänker skylla på det. Jag tänker somna inom sisådär  sju och en halv minut, men först tänkte jag dela med mig av några highlights från min helg. Här kommer de.

- Min hatthylla brakade sönder. Igen. Nu hänger den på en skruv i någon slags halvledset tillstånd och jag har inte riktigt bestämt mig om jag ska hänga upp den igen eller ta ned eländet.

- Jag var och såg “Berättelsen om Pi” på bio med fina vänner. Det var den första filmen jag såg i 3D och blev väl inte överväldigad även om vissa scener blev rätt coola. Och framförallt var ju JAG väldigt cool i brillorna. Viktigt.

- Jag har virkat. Och virkat. Och virkat lite till.

- Jag har bjudit Åke på brunch. Pannkakor med hjortronsylt, maple syrup och grädde. Nom så att jag nästan dog. Och så gav jag honom ett pussel (han är pussel-oman). Ett 18-bitars djurpussel. För jag är lustig på det viset.

- Jag har tränat. BodyPumpat. Och fått ännu ondare i knät. Och även halvpajjat handleden. Jag är jävligt bra på det här att träna.

- Och så kom Silver hem! En stickig kattpuss på näsan efter att inte träffat henne på två veckor, det är lycka.

Jag och Silver

Katthimlen.

Mitzi var min första katt. Hon fick flytta hem till mig ungefär ett år efter att jag flyttade hemifrån, när jag hade gjort mig av med min kattallergiska pojkvän. Hon hade fluffig päls, låg med tassarna i kors som en liten drottning och svarade på tilltal. Och Jenny tyckte att hennes namn lät som ett på en strippa.

Hon flyttade med mig till Umeå och sedan till Borås och sedan till Stockholm. Hon har mest haft det jättebra men vissa gånger inte så lätt. En gång blev hon påkörd och fick åka till kattakuten i Göteborg. Och en annan gång skakade hon så mycket på huvudet så att ett blodkärl brast i örat och sedan skrumpnade det helt ihop.

När jag flyttade ihop med Sofia så fick Mitzi flytta hem till mamma i Övik, något hon tyckte var rätt fint. Där fick hon vara ute hela dagarna, ligga i rabatten och spana på folk och ibland jaga en pippi eller två.

Igår ringde mamma och sa att hon blivit sjuk. Hon åt inte och drack inte och kunde inte tvätta sig och bara dreglade. Och idag åkte de till veterinären. Han sa att hon hade cancer, en tumör under tungan. Så de bestämde sig för att låta henne somna in. 15 år gammal blev hon nästan, och ett fint kattliv har hon haft.

Sådana här dagar så önskar jag att hon kunde prata, berätta hur hon kände och om hon tyckte att vi gjorde rätt. Men mamma sa att hon var lugn. Att hon snällt följde med till veterinären och inte stretade emot när han undersökte henne. Hon visste nog att mamma ville hennes bästa.

Och katthimlen är nog fin. Där får hon jaga pippifåglar varje dag, det är sommar jämt och det finns en massa rabatter som hon kan ligga i. Och ibland gräva i.

Fina lilla Mitzi. Tack för att du bodde hos mig en stund. Ha det så bra i katthimlen.

Kissekattan is in da house

Silverkatten är hemma igen. Hon har bott hos pappa sedan förra sommaren eftersom jag varit ute och svirat jorden runt. Men nu ligger hon här bredvid mig i soffan igen och trampar in klorna i mitt lår. Lite aj ont skönt liksom. Det vill säga, när hon inte bufflar på datorn, eller handen eller vad som är närmast och vill ha kel. High maintenance, den här kattan.

Ps. Att jag inte ser helt nöjd ut på pussbilden beror enbart på att kissetunga är stickig på hakan. Och att kissekäft inte alltid luktar mumma. Men kisse fin och mys ändå. Ds.