Hej bloggen. Hur mår du? Jag mår bra.

Eller bra. Bra och bra. Allt är ju relativt. För ärligt talat bloggen så är det lite mycket i huvudet just nu. Mycket på jobbet. Mycket i livet. Och det är ju inte så att jag klagar. För jag gillar ju mycket. När det snurrar och har sig. När det är mycket i kalendern och de där bollarna i luften bara svischar runt huvudet.

Men jag önskar jag hade lite mer tid. Tid att tänka efter. Känna efter. Tid att läsa och se där filmerna jag velat se ett tag. Ta tag i de där projekten som jag skjuter upp hela tiden. Tid att bli lite mer strukturerad. Både inuti och utanpå. För magkatarren är arg. Och kaninhjärtat är lite för uppe i varv då och då. Och kroppen är överlag ganska trött.

Men först ska jag till New York. Och sedan blir det avskedsfest för Floris som åker till Australien. Och så blir det Göteborg. Och någonstans i allt det här ska jag försöka sälja min bil. Känner du någon som vill ha världens finaste Hynda? Men sedan. Då jäklar ska det bli ordning på torpet. Eller hur?

1 kommentar

0

Det är lördag. Solen skiner. Livet är bra. Vet ni varför? Just nu har jag faktiskt ganska många skäl.

1) Om två veckor åker jag till New York. Med jobbet. Fast jag får lite semester med. Det är så himlahimla bra att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen. Jag ska spela bingo och äta burritos på Tortilla Flats och leka med Tristan och Mark och dricka vin och flanera i Nolita och bara må gott. Och så ska jag ju jobba med. Det ska bli tokspännande.

2) Ikväll ska jag ha kräftskiva. Vi kallar det #kräftkrig vi Tvittermännschen. Jag verkar dock var sist i hela världen med att ha kräftskiva eftersom ICA numera verkar ha bannlyst alla kräftdekorationer. Inte en enda liten plastkräfta så långt ögat kan nå. Men jag fick i alla fall tag på kräftor. Riktiga. Att äta alltså. Och röda serpetiner. Röda serpentiner betyder fan i mig kalas.

3) Carin kommer snart hem. Det är bra.

4) Plus massa andra spännande tings som är lite hemliga. Lite hemlig måste man ju få vara också.

3 kommentarer

2

Så här ser dagens kontor ut. En av de stora fördelarna med att jobba som webmaster är att, när man känner sig som en slemblobba och helst inte vill att folk ska se en, då kan man ta med sig datorn hem och jobba som en liten iller från hemmets lugna vrå istället. Och hosta och snora bäst man vill utan att någon bryr sig. Mocke bra.

Inga kommentarer

0

Det där ontet i halsen som jag skrev om igår, det gav inte med sig. Det blev istället sju resor värre under natten. Så idag ser min att-göra-lista lite annorlunda ut. Idag består den, efter att ha jobbat bara litelite, mest av att dricka kopiösa mängder te, piffa både kisses tassar och mina egna, samt se obscena mängder “How I met your mother”.

Inga kommentarer

0

Ungefär så här har mina twitteruppdateringar sett ut denna eftermiddag. Just nu tvättar jag och dör lite i soffan framför “Bachelor Pad”. #köttfärskrig igår var oförskämt bra och just nu gör jag mitt bästa för att ladda om inför Kellys födelsedagsfest med Hawaii-tema ikväll. Bildbomber från veckans umgänge kommer imorgon.

Inga kommentarer

0

• Det är jättemycket på jobbet just nu. Hjärnan är så himla trött.
• Jag har haft besök av syster Andréa och hennes tyska vän Eugenia i två dagar.
• Vi har ätit pytt-i-panna och stuvade makaroner och falukorv. Eugenia är lättimponerad i matväg.
• Vi har även ätit lite för mycket godis. Det är Andréas fel. Rakt av.
• Och så har jag spelat wordfeud. Det äter upp all eventuell fritid som finns.
• Man ska inte spela wordfeud när man har pms. Då finns risken att telefonen åker i backen. Alternativt väggen.
• Jag suger rätt hårt på wordfeud. Vilket är konstigt eftersom jag är bra på ord. Är dock väldigt dålig på logik och tålamod.
• Imorgon ska jag äta lunch med Elin som är på besök från Malmö. Det ska bli alldeles fantastiskt.
• Det var allt för tillfället. Sov gott.

4 kommentarer

1

Det hade ju varit lite bättre om jag hade gjort det här inlägget för typ en vecka sedan, när jag vaknade hemma i Övik med värsta blaffablåmärket och inte hade den blekaste aning var det kom från. Nu har det nästan bleknat bort (även om det är värre än på bilden) och ser inte alls lika hårt och coolt ut längre.

Men mysteriet kvarstår. Jag var inte full en enda kväll i Övik (mer än på livet) så jag kan inte skylla på fylleäventyr. Jag sprang mig veterligen inte in i någon dörr/gärdsgård/stor hård man medan jag var där. Jag hade inga andra slags fysiska aktiviteter för mig. Om man inte räknar promenaden från hammocken och in i huset. Och glassätandet.

Vad som återstår är nattlig misshandel av mig själv. Ja, så var det nog. Jag är ju ofta rätt stygg i drömmar. I had it coming.

2 kommentarer

0

Klockan är 05.40. Solen har nästan gått upp helt och hållet igen. Jag har precis kommit hem och sitter i balkongdörren och tittar igenom kvällens bilder. Det har varit en alldeles överfin kväll med fina människor som avslutades helt magiskt på alldeles egen hand.

Jag lämnade av Tomas vid Medis efter en hel hög kloka ord och gav mig sedan av mot Danvikstull där bussen hemåt skulle plocka upp mig 45 minuter senare. Det här med sommartid och busstider går inte riktigt ihop. Tur man inte har bråttom.

Det är konstigt de stunder i livet som fyller upp en. Som gör en helt flytande och som ger luft under ens vingar. Den här natten var en sådan. Med Justin Bieber’s “Baby” i lurarna på repeat (jag vet, jag har inget försvar, jag skyller allt på Jessie) skuttade jag fram längs med Folkungagatan, gjorde piruetter med armarna mot himlen förbi Viking Line-terminalen och vinkade glatt till taxichaufförerna som saktade in för att se om yrvädret ville åka med vid Danvikstull. Och kände mig så galet levande. Sedan åkte jag buss med någon som tydligen sett mig dansa gatan fram för han frågade om jag dansat klart och jag svarade “aldrig”.

Så kan det gå en tisdagskväll på semestern. Livet är så himla härligt ibland.

2 kommentarer

9

Denna söndagsmorgon i Östberga; brakfrukost med äggröra och gomüsli, isglass, Kalle och Hobbe och twitter. Snart F1. Lugnt. Skönt. Lojt.

Hur mår ni?

Martin.

Hanna fnittrar förtjust till Kalle och Hobbe.

Isglass.

Twitty.

Inga kommentarer

0

Jag sitter här i mörkret. Mina klockor tickar inte i takt med varandra. Millisekundrar om vartannat.

Jag som varit bunden så länge. Som haft en osynlig boja som tyngt ner mig. Utan att veta hur jag skulle bli fri, hur jag skulle kunna lägga det till handlingarna och gå vidare. Som vridit och vänt och byggt upp det i mitt huvud tills det var större än det någonsin var. Mer otillgängligt. Mer idealistiskt. Mer perfekt. Något det aldrig var. Hjärnspöken.

I slutändan var det så enkelt. Och på en sekund så var det borta. Som att en tyngd fallit från mina axlar. Helt plötsligt var jag fri. Och vägen framför mig var rak och ljus. Kvar var lite sorgsenhet över att saker inte blir som man har tänkt sig. Men det tas över av hoppet. Att allt kommer att bli precis som det var meningen att det skulle bli. Och under tiden så lever jag.

Livet people. Livet. Är det inte helt jävla magiskt?

Inga kommentarer

1