Påskmiddag à la Doldelux.

Oj, vilken trevlig kväll vi hade igår. Jag hade blivit hembjuden till Jenny på påskmiddag och vilket kalas det blev! Trerätters som avslutades med inte mindre än tre efterrätter. Till detta dracks bubbel och ruskigt gott vin och samtalsämnena svängde från allt mellan “bra dåliga filmer” till om Uzbekistan ligger i Mellanöstern eller inte (detta är fortfarande lite oklart). Och pingviner så klart. Jag tar varje tillfälle jag får att prata om “March of the Penguins”. Kvällens geografiklektion löd: Arktis = Björn (isbjörn), Antarktis = Inte Björn (pingviner). Klart som korvspad.

Påskmiddag hos Jenny

Värdinnan välkomnade med bubbel och skratt.

Påskmiddag hos Jenny

Titta så mismatchymatchy med prickigt och rutigt!

IMG_9503

Andy var med. Han var lite trött och sliten men glad ändå.

Påskmiddag hos Jenny

Säg hej till James!

Påskmiddag hos Jenny

Jenny var i bästa hemmafru-mode och dekorerade förrätt för allt vad tygeln höll.

Påskmiddag hos Jenny

Det resulterade i grönärtssoppa med purjolök. Nom!

Påskmiddag hos Jenny

Sedan var det dags för huvudrätt och lamm stod på menyn. Ännu mera nom.

Påskmiddag hos Jenny

Älsk på färgglad mat och pyttesmå svampar.

Påskmiddag hos Jenny

Som en liten bit av himlen.

Påskmiddag hos Jenny

Filip var med också, han sa en hel del roliga saker. Det gillar vi.

Påskmiddag hos Jenny

En av de tre efterrätterna, Creme Brulee. Jag orkar inte vad gott det var.

Och det var min finfina påsk.

Fredagsmiddag på Hotell Skeppsholmen

Hotell Skeppsholmen

Just nu pågår krogveckan för fullt i Stockholm och i fredags begav sig jag och Mia till Hotell Skeppsholmen för att äta middag. De, tillsammans med en drös andra restauranger i stan har just nu ett erbjudande att man får äta två rätter för 200 kronor, ett alldeles lysande incitament för att skaffa sig nya restaurangfavoriter.

Restaurangen ligger, föga förvånande, på Skeppsholmen och det tar en mindre evighet att ta sig dit kollektivt från Söder. Det är buss och tunnelbana och en till buss och man missar den för att hållplatsen inte är den där ska och så får man gå en halvtimme i yrsnö. Det vill säga, om man missar det här fina med att åka Djurgårdsfärjan direkt från Slussen, vilket jag då inte gjorde. Eller gjorde. Missade alltså.

Efter detta inte så imponerande reseäventyr var vi lite blöta, kalla och sådär fredagströtta när vi gled in på Hotell Skeppsholmen. Men humöret ändrades direkt när vi äntrade restaurangen. Så varmt, hemtrevligt, vänligt och härligt ställe. Vi blev visade till ett sånt där perfekt bord där vi båda satt lite halvt mot väggen med utsikt över restaurangen i flådiga halvfåtöljstolar och med tända ljus på bordet. Direkt blev vi uppassade av den alldeles för unge (för mig) och alldeles för charmige (för att vara för ung) servitören som såg till att vi fick champagne och nickade gillande när jag beställde jordärtskockssoppa med rostade pumpafrön och bakade tomater till förrätt och Karl Johanssvampfyllda kroppkakor med Prästostskum och rostade hasselnötter till huvudrätt.

Nu är inte jag någon matkritiker så jag håller mig till följande recension: NOM. Så galet god mat, speciellt förrätten som de hällde upp vid bordet. Lite specialspecial sådär. Och vinet. Vi får inte glömma vinet. Jag gillar vin och vill gärna tro att jag kan vin hyfsat bra. Men det är sällan jag dricker något (speciellt vitt) som får mig att göra halt. Det här var ett sådant vin. Chateau Ste Michelle Chardonnay. Ni hör ju. Bara namnet rullar på tungan. Det finns på Systembolagets beställningssortiment och jag tror banne mig det är jag som beställer hem en flaska. Eller två.

Jag vet. Jag öser superlativ ur mig och jag undrar själv om jag tar i. Men nej. Det var precis så bra. Och den här positiva känslan bottnar sig nog mest i att jag kände mig så ruskigt bekväm där. Det var lugnt, servicen var super och jag kände mig inte det minsta stressad.

Det enda negativa jag har att säga är att det var ett jävelskap att ta sig dit. Och jag fick aldrig prova desserten pga tokmätt. Men resan är värt det, speciellt när det blir lite varmare och man kommer ihåg den där färjan.

Hotell Skeppsholmen

Hotell Skeppsholmen

Hotell Skeppsholmen

Hotell Skeppsholmen

Hotell Skeppsholmen

Hotell Skeppsholmen

Hotell Skeppsholmen

En “ledig” onsdag.

November. Månaden då jag egentligen hade planerat att börja jobba heltid igen. Men saker och ting blir ju som bekant sällan som man tänkt sig. November blir istället månaden jag började jobba heltid – i alla fall fyra dagar av fem. Jag jobbar fortfarande 75% men istället för att, som tidigare, jobba sex timmar per dag, så är jag  nu ledig på onsdagar istället. Tanken är att jag ska få en paus mitt i veckan, landa lite och samla krafter. Men saker blir ju.. etc.

I onsdags hade jag frisörtid på förmiddagen. Jag är numera stammis hos fantastiska Emelie på Hair Do på söder och denna onsdag var en rejäl makeover på schemat. Det var bara hon och jag i salongen så vi kunde skvallra jättehögt och så fick jag kika när hon blandade färg och hon förklarade ett och annat om kemin. Mikket intressant.

När jag satte mig i stolen tänkte jag inte att jag skulle klippa håret, men eftersom det inte växt på typ ett halvår och ändå slitits så var det bara att sätta saxen i det.

Och så blev det liksom en helt annan Linda.

Sedan gick jag på Café Ka med Hanna och åt världens godaste hälsotallrik och pratade om den stundande Halloweenfesten som tog plats igår. Hanna skulle hjälpa mig med min kostym så efter lunchen blev det en rejäl shoppingrunda.

Pysseleftermiddag delux väntade sedan. Klippa och klistra och bränna (!).

För att kanterna inte ska bli så vassa. Elda. Blås ut. Elda. Blås ut.

Kvällen avrundades med middag och en öl med Åke och prat om livet. En onsdag som inte direkt blev lugn och avslappnande, men ändå alldeles rackarns härlig.

En bra vardag.

Hej tisdag. Dig har jag gillat. För i morse fick jag vara ute och springa och även fast det var lite varmt och kvavt och GPS:en trodde att jag sprang en kilometer på två och en halv minut (HAHAHA) så var det sådär jobbigt skönt så att jag ser fram emot nästa pass.

Och sedan fick jag komma till jobbet där timmarna bara schvungade förbi för jag hade så mycket roligt för mig med landningssidor och så fick jag provgravera och känna att jag kom någon vart.

Och sedan efter jobbet fick jag kvalitetstid med finaste Jenny och äta tokgod sushi på Ljunggren (missa inte spicy tuna – nom) och världens godaste crème brûlée (smaksatt med banan och kokossorbet till – dör) och prata kärlek och jobb och framtid och själ i sisådär två timmar. Utan en enda droppe alkohol att framkalla ångest.

Sedan fick jag kramas adjö med henne runt åtta-snåret och gå och handla på mätt mage (så mycket smartare än en hungrig likadan) och åka hem och klappa katt och dricka te och blogga och läsa träningsbloggar och planera lapptäcksstickning och bli lite pepp på livet.

Japp. Så här ska nog alla mina dagar se ut. Tack.

Balkongkalashäng.

Igår tog jag resväskan och kompassen och passet och gav mig ut på den evighetslånga resan från Nacka till Sundbyberg. Det kändes litegrann som att jag reste över ett hav, när i själva verket det bara var en timmes resa med en massa olika färdmedel över halva Stockholm.

Men OJ vad det var värt det. Jag har, trots att jag och Jessica varit vänner i snart två år, aldrig varit hemma hos henne. Det vill säga innan igår. Och så fint hon hade det! En lägenhet som tagen ur en inredningstidning och en enorm inglasad balkong där hon hade dukat upp till middag för mig, Malin och Hanna. Det blev bubbel och kycklingspett och halloumisallad och mumsfillibabba vilket kalas!

Det skålades och skvallrades och dansades innan vi åkte in mot Söder. Damerna skulle nämligen ut och svira sina lurviga på lokal. Jag, som fortfarande är lite känslig för det här med trånga utrymmen och folksamlingar, valde att gå hem och kramas med Den Skäggige Mannen istället. Inte en helt dum lott det heller.

Doldeluxkalas

Kalas är typ det bästa som finns. Och den bästa anledningen att ha kalas är när någon fyller år. Så när det var dags för finaste Jenny att bli ett år visare och hennes planer inte blev som tänkt så skuttade jag in och styrde upp en liten fest för tösen. För hon är lite för bra för att inte fira.

Så det här gjorde jag igår.

Vi gick till La Cucaracha. Där åt vi en hel drös mumsiga tapas och drack rödvin.

Och bubbel. Det bästa sättet att fira är bubbel! Det vet Jessica som beställde in det.

Jenny var så här glad över sitt kalas.

Hon satt inklämd mellan PA och James och myste.

Det här fina halsbandet fick hon i present av oss. Självklart med samma inskription som i min ring.

Jag kramades med Jessica och Christian.

Och så åt vi en massa tapas. Bland annat de här mumsiga köttbullarna.

Sedan gick vi en sväng till Nada där jag gosade lite extra med födelsedagsbarnet och så lekte vi en associationslek där alla skulle skriva ned saker om Jenny och det blev så kärleksfullt och fint att jag nästan blev lipig. Men det är okej, för så fina vänner kan man lipa lite för.

<3

Påskmiddag. Och kalas så klart.

I lördags åkte jag till Högdalen för att hälsa på Jenny. Jag, hon och Christian skulle knytkalasa lite och i slutändan så fick vi världens godaste påskmiddag med lamm, sallad och rödvin. Kalas för smaklökarna.

Christian pysslade lite med en present som vi skulle ge bort senare på kvällen.

Och jag målade naglarna påskgula.

Efter middagen gav vi oss av till PA som hade påskkalas. Presenten var till honom.

Martin var där och Jenny såg lite finurlig ut.

En massa fint folk hade tagit sig dit för att dricka öl och kramas.

Jenny och Martin var matchande och himla fina.

Och så visade PA upp sin hashtag-livet-tavla och där någonstans spårade tokigheterna ur. Och där någonstans gick jag hem och pratade i telefon halva natten. Fin avslutning på en fin kväll.

En massa kött. En massa vin. Och en Long Island Ice Tea.

I fredags gick jag med kollegorna på AG för att äta kött och dricka vin. De har bra sådant där. Kött och vin alltså. Systemkameran fick dock stanna i väskan så här kommer aftonen ur iPhonens perspektiv.

Lite så här ser det ut på AG. Träd och industriellt och så. Himla käckt tycker jag.

De har en massa massa olika fint kött där. Så pass att man kan få bestämma hur “marmorerat” man vill ha köttet. Jag vet inte riktigt vad det betyder men jag åt en jädrigt fin entrecôte.

Lina var med. Hon är inte helt ofarlig i närheten av en köttkniv.

Till förrätt åt jag min allra första råbiff. Det var gott men jag förstår inte riktigt hajpen. Dock kan jag tänka mig att det är lite som sushi och man fastnar efter ett tag. Den finska entrecôten var dock galet god.

Och så drack vi vin. Jag gillar vin.

Efter middagen drack vi champagne och sedan tyckte kollegorna att jag twittrade för mycket och tog min telefon gisslan. Jag fick inte tillbaka den förrän jag hade druckit upp min Long Island Ice Tea som de beställde åt mig.

Med sådana förutsättningar måste man ju sörpla rätt snabbt. Och sedan gick det liksom som det gick.

Ibland är det tur att man slutar fota i tid.

Wagamama reunion

Jag behövde inte sakna Jenny sådär jättelänge, vilket var skönt. Ganska precis en vecka efter att hon lämnat oss på kontoret till vårt öde så möttes vi upp på Wagamama och åt middag. Ett sånt där skönt ställe där det är mysigt men inte slacker, snyggt men inte pretto och maten är jättegod och precis lagom i pris. Och gott vin hade de också. Och edamamebönor. Och kokosglass. Behöver jag tillägga att jag mådde illa när jag gick hem? Jag mådde illa när jag gick hem.

Ack så jag saknar dig, iPhony.

Jenny. Fina fina Jenny.

Jag och Lina. Valrosskämtet blir aldrig gammalt.

Jennys syster var också med. Hon hade det bästa partytricket – glasögon med inbyggd ficklampa. Vansinnigt roligt.

Och det var den kvällen.

#poesitramz – uppföljaren

I fredags bjöd jag över Jessica, Jenny och PA på uppföljaren till #poesitramz som vi ägnade oss åt hemma hos PA för några veckor sedan. Lite så här såg det ut.

Jessica hade med sig champagne. Det är alltid uppskattat.

Jag bjöd bland annat på rostade rotsaker i ugn.

Jessica hade aningen problem med att få upp champagneflaskan.

Och sedan drack vi skumpa Brandy’s-style – med ytspänning och sugrör. Classy så det förslår.

Fyra personer i mitt lilla lilla kök vid mitt lilla lilla bord. Mycket gemytligt.

Silver var också med.

Efter poesin blev det bara en massa tramz. Fireball har den effekten.

Jag och Jenny och tramz.

Och så kom David förbi sådär spontant och härligt. Fin man, den där David.

Och så tapetserade Jessica mitt badrum med färgglada postitlappar med de finaste meddelanden. Så mycket kärlek.