Februari, fredag och i afton är det dags för årets första #tweetupsthlm. 500 twittrare inklämda i en hotellbar med obegränsade tillgångar till rabatterad sprit. Ni hör ju hur detta kommer sluta.
Det här året hade jag faktiskt tänkt bli lite bättre på att dela med mig av min eminenta musiksmak. Målet är en lista i månaden. Så 12 listor med 12 låtar under 2012. Jag är ju så sifferkåt att jag går åt. Och så rimmar jag. Orkar inte med mig själv.
Idag har jag tagit en paus från den sedvanliga torsdagstraditionen på #bleckan och hänger istället här i soffan med Silver och dricker te, läser bloggar, plöjer serier, läser Karin Boye och lyssnar på alldeles lysande softa-hemma-musik med First Aid Kit.
Jag är mycket svag för låttexter. Sådana där bara går rakt in i själen och rumlar runt. Vissa rader här och där som slår an på precis den där strängen då det känns som att personen sjunger till en. Om en. Och dessa låtar varierar så klart beroende på den plats man befinner sig i livet. Just nu är det mycket Melissa Horn. Och det är så klyschigt att till och med jag himlar med ögonen. Dock, efter att jag såg henne live så känns hon inte så sorgsen längre, nu hämtar jag istället kraft från melankolin i texterna.
Nu när jag sitter och lyssnar igenom alla låtar som får mig att gråta just nu så censurerar jag mig själv. Jag inser att lägga ut de låttexterna här är mer naket och gör mig mer sårbar än mina egna ord. Så istället för att ta dem som träffar mest rätt just nu så tar jag en av Melissas texter som förföljt mig från och till det senaste året.
När jag inledde “11 Stjärnmärkta 11″, vad som skulle bli en spektakulär följetong, hade jag höga ambitioner. De föll platt rätt omgående. Främst för att jag är en sådan där person som hittar en artist/spellista som jag gillar och sedan lyssnar jag sönder den listan tills jag kräks på låtarna. Ungefär så. Och det gör ju att utrymmet för ny musik blir rätt begränsat.
Detta är dock något jag bättrat mig på avsevärt under årets gång. Så här kommer, något sent om sider, nummer två i följetongen. Detta är låtar som jag av en eller annan anledning knarkat ned mig på på senaste tiden och som jag tycker är himla fina att ha i huvudet. Håll till godo. Och tipsa mig gärna om egna braiga spellistor, jag är ju uppenbarligen i behov av dem.
Igår kom jag på lite sent sådär att jag ju visst hade biljetter till Melissa Horn på Cirkus denna måndagsafton. Denna upptäckt gjorde mig lite smått panikslagen då jag hade köpt två biljetter men glömt att ordna med sällskap för kvällen. Till slut följde kollegan Linda med och vi hade en mycket gemytlig afton. Lite så här såg den ut.
Vi började med middag på Riche med de finaste servettringarna.
Där åt vi köttbullar med rårörda lingon och gurka. Himla mumsigt även om det var svårt att slå Pelikan.
Det här är Linda. Hon har det snyggaste röda håret. Det här kanske blir nästa steg för mig?
Sedan bar det av ut till Cirkus.
Och Melissa Horn. En spelning jag blev galet positivt överraskad av.
Det var vackert och sorgset och innerligt och avslappnat och magiskt. Jag hade tårar i ögonen hela spelningen igenom. På vissa låtar, som den här, föll de mer än under andra.
Hon hade med sig en hel stråkkvartett som spelade som änglar. Och så fick hon hela Cirkus att applådera i baktakt och sedan fick hon stående ovationer redan innan extranumren. Atta’ grrrl!
Sedan gick jag hem. Lite sorgsen, fast stark och hoppfull på samma gång. Förändringarnas vindar blåser.
Jag har blivit vald av andra
Det är min hemlighet
Den ena saknar känsla
Den andra ödmjukhet
Dom hade något gemensamt
Jag blundade för det
Jag har alltid hållit hårt
om dom jag inte orkat med
—- Du har ditt eget facit
för rätt och för fel
Du kanske bär på en massa saker
Jag förstår en liten del
Hade du någon innan
Vill du ha någon sen
Ja, jag vill säga att jag älskar dig
men det är för tidigt än
—-
Melissa Horns nya låt “Innan jag kände dig” kryper under skinnet på mig. Så många ord, så många rader känns som tagna direkt ur mitt eget huvud. Det är läskigt men samtidigt tryggt. Och en aning fascinerande. Känner vi alla samma sak? Har vi alla samma osäkerheter och är vi alla lite trasiga i kanterna?
Melissa Horn är 24 år. Just saying. Och hon är och rotar lite för mycket i mitt huvud. På ett genialiskt, hjärtskärande, uppmuntrande, melankoliskt, hoppfullt och plågsamt sätt. Jag älskart.
Jordnötter i massor. Skal på golvet. Blask-PBR. Chips and salsa. Och rockabilly. Igen. För tredje gången på två veckor. Som Tristan sa “We gotta get you some new bands to watch.” Yup, maybe, men till dess duger SIT & Die Co alldeles utmärkt.
Idag har jag till och med lyckats fixa en liten video till er på härligheterna. Se och njut. Missa inte varmkorvboogien.
Det är jag som är La Linda och det här är min lekplats. Jag är thirtysomething och norrlänning från Örnsköldsvik. Bor i Stockholm. Kattkvinna. Webbnörd på heltid. Älskar New York och livet. Och nätkärlek. Och vanlig kärlek. Och julmust. Eller påskmust. Twittrar som @La_Lindas och återfinns på linda@lindah.net.
Recent Tweets
”Åfan. Tack förbannat fina du.” Bästa komplimangen på länge. [#]
0
