Runt, runt fladdrar de och jag vet inte riktigt vad jag ska göra av dem. Det är lustigt, hur självsäker man än är i vanliga fall så börjar man ifrågasätta allt så fort minsta tillstymmelse till fjärilar visar sig. Det är lite läskigt och lite mysigt, men framförallt är det irriterande! Hur kan man glömma bort mitt eget värde på grund av en liten fånig fjäril?

Klockan har passerat midnatt och jag har varit hemma i ungefär 20 minuter. Jag är helt slut i både kropp och knopp efter att ha ränt runt på möten och ärenden på stan hela dagen. Det har dock varit en sådan där bra dag då man känner att man får mycket gjort och rör sig framåt, sådana dagar gillar jag lite extra. En stund där kände jag verkligen att jag var on top of the world, allt kändes för en minut bara så himla skönt och flytande.

Kvällen avslutade jag med en promenad via Kungsträdgården och Skeppsbron förbi Slottet mot Slussen där jag spanade in alla aktiviteter som händer i samband med LOVE Stockholm och kungabröllopet. Det är lite Vattenfestivalkänsla (minns ni den?) and I like it! Tyvärr hade artisterna packat ihop och gått hem när jag passerade de stora scenerna, men myllret på Pontus och de andra restaurangerna på Skeppsbron var i full gång. Det är något alldeles speciellt med sådana här sommarkvällar. Gå långsamt hemåt, barbent och med ett leende på läpparna.

Så jag vill gärna göra något. Inte nödvändigtvis trängas längsmed kortegevägen hela eftermiddagen, men hänga i stan lite, titta på folk, lyssna på lite musik i Kungsan och mysa lite sådär. Vad gör ni på lördag? Någon som vill mysa med mig?

Filippa K-muggarna jag fick i födelsedagspresent är så fina att jag eventuellt kan överse med det faktum att jag nästan bränner fingertopparna av mig när jag ska dricka ut dem.  Och min nya fina minidator, som jag kärleksfullt har döpt till MiniMe, är så sockersöt att jag kan överse med att jag träffar fel tangent hälften av tiden.

Och så har jag ju levande ljus och Gilmore Girls också. Schyssta bananer liksom.

Efter vår lilla paus knatade vi in till stan och svängde förbi Kungsan för att kika på skridskobanan där glada Stockholmare åkte runt med varierad framgång. Jag älskar den skridskobanan, så underbart mysigt med musiken och lamporna och barnen och myyys. Perfekt dejtingvenue också. Då har man en ursäkt och klamra sig fast och hold on for dear life i mannen, God knows I need it!

Kvällen spenderades i Blackan med Soffis och co, drickandes kokhett chaite och tittandes på dokumentären “Drottningen och jag“. Väldigt intressant, speciellt för mig som inte kan ett jota om Iran och fram till idag inte hade en aning om vad en “mulla” var. Och någonstans tycker jag ändå att jag är allmänbildad. Det är nog ren brist på självinsikt.

Som ni ser är jag och Anna väldigt mogna när vi spelar Alfapet.

Idag damp årets första (och troligtvis enda) julkort in. Från mamma. Mamma kan man lita på.

Mys. Mer julkort till folket.

I år gick det betydligt mycket mer kontrollerat till, om man bortser från det faktum att Olivia, som fick jobbet att sätta russin i bullarna, istället lekte omvända leken och tog alla russin ur bullarna och åt upp dem istället. Hon har inte riktigt förstått processen ännu. Men då är hon ju två också.

Bullarna blev faktiskt alldeles perfekta, utan att ens överdriva. Mia, jag och Olivia är uppenbarligen det perfekta lusse-teamet.

Olivia byggde ett fort, sedan låste vi in Pippi-bovarna där. Och Pippis pappa av någon konstig anledning. Se, jag kan leka med barn, jag gjorde till och med röster och allting! Att jag kände mig tokfånig när jag gjorde det kanske inte räknas?

Mia och jag i våra förkläden med vår fluffiga lussedeg. Är det inte passande att jag har katter på min? Crazy catlady.

Busted!

Kall mjök och något så underbart som varm äppeljuice. Det måste ni testa, mummalumma säger jag bara.

Nu är pappsen på väg hem till Borås igen. Jag har separationsångest. Tomtepappa har varit på besök i inte mindre än tre veckor, så det kommer bli väldigt tomt utan honom. Jag började nästan vänja mig vid att ha någon hos mig när jag kom hem efter jobbet, laga mat och dela meningslösa tankar med någon. Äsch, ska jag måsta skaffa mig en sån där pojkvän ändå?

Besöket avslutades på bästa sätt med tacos, rödvin och film. Vi hade tänkt “La vie en rose” men på grund av datastrul blev det istället fruktansvärda “Transformers 2″. Oh well, kvällen var nästan perfekt.

Igår var det äppelpaj och catching up med bästa Jempa och Soffis på Café Fåtöljen vid Slussen.  Det är underbart att träffa mina tjejer, tyvärr blir det alldeles för sällan när jobb, familj och skola kommer i vägen för viktigt café-häng.

På kvällen kom Hannah på besök och vi pratade hårfix, bloggdesign och åt tacos. Ett exempel på att man faktiskt kan få nya, fina vänner även på “gamla” dar. Men Hannah, vi glömde ju korka upp skumpan?! På tisdag? ;)

Idag tar jag en datorfri kväll. Istället tränar jag, lagar mat, ser på Idol, läser Stieg Larsson och dricker te.

Kvällen till ära tog jag mig an en kassler- och potatisgratäng som blev mums filibabba och godkänd av samtliga parter. Tyvärr började Andréa snörvla och nysa som en tok ganska direkt, det visade sig att parfymsniffande plus en liten kissekatt inte var så bra för hennes känsliga nos.

Det blev Idol iaf (löv da Bagge) och nu sitter jag här framför True Blood igen. Den känns bättre idag. Kanske är som oliver, man får helt enkelt lära sig tycka om den.

Detta är mycket möjligt det godaste teet jag någonsin smakat. Åtminstone som jag kan komma ihåg. Och så är det ekologiskt. Gud så snällt mot Moder Jord jag är.

Så nu sitter jag och äter flingor och mjölk (underskattat!) och tittar på en dag hos Obama i Vita Huset på fyran. Intressant! Synd bara att man inte får vara med på superduperhemliga möten. ;)

Och så fick jag prata med systeryster länge och väl. Mysigt och härligt, synd bara att hon var snorig och sjuker. Inge svinis hoppas jag?

Måndag igen. Denna måndagsmorgon har varit lite speciell då min käre morbror kom på besök igår så jag fick frukost sällskap. Han kom till storstaden igår kväll med en lastbil som han hade sålt, så lagom till min bakfylla hade gått över dök han upp. Sedan spenderade vi kvällen först på TGI Friday’s för intag av föda, sedan åkte vi förbi ICA Maxi och inhandlade kolaglass, maränger och grädde och mumsade i oss vår marängsviss framför “Charlie Wilson’s War“. Roger somnade i vanlig ordning medan jag fascinerades av att jag faktiskt hängde med i de politiska svängarna i filmen.

Nu känner jag mig lite melankolisk, som alltid när min familj lämnar mig eller jag lämnar dem. Förhoppningsvis dröjer det inte alltför länge tills vi ses igen.