Tagged nyc

Einstein och Magritte. Bästa Halloweendejterna.

Einstein, Magritte och den svenska turisten tog igår tunnelbanan långt ut i Queens för att gå på årets första Halloweenfest. Att säga att vi blev utstirrade på tåget vore en underdrift, att påbörja firandet redan på tisdagen hör tydligen inte till vanligheterna, även om det pyntats till leda runt hela stan i snart en månad.

Festen var av det originella slaget, men performanceartister, livemusik, konstverk och candy apples. Och gratis vin. En vinnande kombination visade det sig.

Och sedan. Efteråt. Bar. Mixed drinks. Pluntasmusslande. Übergayen som skulle spela straight och jag skrattade så jag grät. Tristan som förklarade ordet “cocktails” historia. Inget snuskigt.

Den svenska turisten, komplett med magväska och “I love New York”-tischa.

Einstein gillar sin öl.

Magritte, eller Apple Boy som jag valde att kalla honom, hade en del svårigheter att konsumera mat och dryck bakom sitt äpple. Men hans kostym var helt klart den mest uppskattade på festen.

Efter festen hamnade vi på en bar några kvarter bort. De har jättestora isbitar i Queens. Diego försökte smälta sin med en tändare.

Jag och Tristan lite mer som oss själva.

Fiat Café

Jag har gått förbi det här stället så många gånger och det är alltid fullt med folk, vare sig klockan är 10 på morgonen eller 10 på kvällen. Idag gick jag och Mr K hit för att äta brunch och jag förstår verkligen varför stället är populärt. Litet och väldigt mysigt bjuder det på en avslappnad stämning. Hyfsat billigt och jättegod mat, åtminstone om omeletten jag åt skvallrar om kvalitén på resten av menyn.

Fiat Café ligger på Mott Street i Nolita, mellan Kenmare och Spring. Gå hit för ett glas vin, en lunch eller brunch.

Mr K has arrived

I tisdags blev New York lite mer intressant. Ja. Intressant är nog rätt ord. Mr K anlände till stan. Här är en liten re-cap av vad vi har haft för oss hittills.

Mr K är glad men inte imponerad av mitt älskade New York. Han saknar Malmö. Det är väletablerat.

Vi åkte ut till Dumbo (Down Under the Manhattan Bridge Overpass) som ligger i Brooklyn och erbjuder den bästa utsikten över Manhattan. Där åt vi gott på Bubby’s och drack skumma drinkar.

Här bor Gossip Girl ibland.

Mark var med.

Pretty City.

Från Brooklyn Bridge park har man en fin utsikt över Brooklyn Bridge och Manhattan Bridge.

Vi har svängt förbi börsen. Vi blev tyvärr inte rikare av det.

Vi har åkt färja och spanat på Frihetsgudinnan.

Och igår hängde vi med de här två. Elin och Ben är fasligt coola med sin east-side-west-side fingrar. Vi gick på invigning av en Adidas-affär och drack gratis rom. Vi åt mexikanskt och tog oss ut till Williamsburg och gick på en spelning med en väldigt trollbindande pojke. Mr K hatar honom. Jag är kär.

Mr K ville inte kännas vid vår coolhet.

Hot dogs, get your hot dogs here!

Jordnötter i massor. Skal på golvet. Blask-PBR. Chips and salsa. Och rockabilly. Igen. För tredje gången på två veckor. Som Tristan sa “We gotta get you some new bands to watch.” Yup, maybe, men till dess duger SIT & Die Co alldeles utmärkt.

Idag har jag till och med lyckats fixa en liten video till er på härligheterna. Se och njut. Missa inte varmkorvboogien.

Columbus Day

I måndags var det helgdag här i staterna. Columbus Day innebär parad längs fifth avenue och en jädra massa italienare. Något som förvirrade en hel massa först eftersom jag trodde att han var spanjack.

Först kollade vi in en hel massa bandgeeks framför Plaza Hotel.

Sedan tog vi en sväng in på Apple Store och dreglade lite över iPad.

Lunch i parken är det allra allra bästa.

Skridskobanan vid Rockerfeller Center har öppnat. Himla skumt att åka skridskor när det är 20 grader varmt ute tyckte jag.

Sixth Avenue.

Kvartershaket

Jag har ett nytt favoritställe. Delicatessen på Prince/LaFayette. Och det bästa är att det bara ligger några kvarter från mig. Ett sådant där ställe man kan äta middag både en vardag och på helgen. Elegant men ändå avslappnat. Mysigt men stilrent. Jag kom fram till att det var Skandinaviskt. Nyckelordet när man längtar hem lite. Öppna fönsterväggar mot Prince när det spöregnar ger mysrysningar i hela kroppen. Och så har de den mest enorma och mest underbara chokladtårtan jag någonsin smakat. Bara en sån sak liksom.

Hur många var aporna?

Alltså. I lördags. Så fantastiskt rolig kväll. Rockabilly. Underbara SIT and Die Co på Bowery Poetry Club. Sedan hårdrocksbrass med tillhörande tuppkam och tuba. Rom å cola. Salsaklubb och mojitos. Salsa med ruskigt duktig å himla söt ungrare. Himla förvånad där.  Massor med fnitter. Blue Haven. Spanande. Absolut Brooklyn. Ännu mer fnitter. Fader Abraham, Henry the eigth och så de där förbaskade aporna. Mina Swepackbrudar är de bästa.

Take a walk on the High Line

The High Line är en gammal järnvägsräls som ligger på en upphöjd bana som slingrar sig längs med västra sidan av Manhattan ungefär från 34:e gatan och ner till 12:e gatan. Nu för tiden, sedan förra året, är delar av den södra delen ombyggd till ett promenadstråk, supermysigt med utsikt över Hudson River. Klart rekommenderat om man besöker NYC.

I lördags var jag och Elin på en guidad tur av den ännu inte öppnade delen, vi promenerade från 34:e till 30:e gatan på de gamla rälsen bland högt gräs och sly, en väldigt speciell upplevelse. De var dock väldigt noga med att vi skulle skriva på, inte en, utan två, release forms för att få gå omkring där uppe. Allt för att de inte ska kunna bli stämda om vi snubblar och dänger huvvet i järnvägen.

Och så lite historia. För jag är en sucker för historia.

I mitten av 1800-talet började tåg gå på tionde avenyn på Manhattan. Himla spännande tyckte man. Mindre kul blev det när tågen började ramma folk och hästar och mjölkstånkor och allt möjligt skit så att avenyn till slut fick öknamnet “Death Avenue”. De satte till och med in säkerhetskillar, “West Side Cowboys”, som skulle rida framför tågen och varna folk för den nalkande dödsfällan. Typ “Ey, ser ni den här stora plåtlådan bakom oss? Gå inte framför den”. Var tydligen inte så effektivt. Så då fick de lyfta upp hela skiten ovan jord istället. Det tog bara dryga 80 år för dem att få tummen ur.

Tågen gick på The High Line fram till 1980. Ett fint år.

Den ruffiga delen, inte öppen för allmänheten:

Den fina, polerade delen där turisterna trängs som sillar:

“Urban Theater” över 10th avenue vid 17th street. Ett gäng bänkar med ett fönster över gatan. Spännande.

Där passade jag på att plugga en stund.

The Standard Hotel reser sig ståtligt över The High Line nere i Meatpacking District.

En himla hemlig kväll

Det här med uppmärksamhetsspann är ett problem. När jag står och sminkar mig kommer jag på att jag ska kolla något på Facebook och helt plötsligt sitter jag och redigerar bilder och bloggar. Och har ingen aning var jag började någonstans.

Jo, just. Jag började vid matförgiftningen. Som jag drog på mig på något sunkigt hak igår kväll. Som gjorde att jag inte kunde sova på hela natten och har legat däckad hela dagen. Och nu har jag fortfarande skitont i magen men står ändå och sminkar mig och gör med redo att möta upp gänget. För en hel dag i NY kan ju inte gå åt till att ligga och kvida över ont i kistan.

Men till något trevligare. Middag och drinks med Swepacket i onsdags. Himla trevligt.

Anders och Lena på Jaques i NoLiTa.

Marie och Micke kåtade ner sig totalt på en iPhone-app där man kunde kasta bilder till varandra.

Sedan gick på en himla hemlig bar på Lower East Side. Ner i en källare och genom en gång och uppför en trappa och in i förbudstiden i ett rum som var murrigt och fullt med sammet och de spelade jazz. Likey.

Drinkarna serverades i kaffekoppar och flaskölen i papperspåsar.

Och jag hade min nya vintageklänning som är blommig och färgglad och fin.

Sedan gick vi en sväng på Pravda. Inga rumänska strippor den här gången. Jag tror killarna blev lite besvikna.