Hösten har kommit till New York. Igår var det jeans och jacka som gällde för första gången sedan jag kom hit eftersom temperaturen hade trillat ner under 15°-strecket. Jag tycker dock att det var ganska skönt efter den vidriga luftfuktighet som har legat över Manhattan.

Här får ni min finfina söndag i bilder.

Min tunnelbanestation.

Jeans och Converse. Hello höst.

Byte av tåg. Älska rörelseoskärpa.

Brunch på Isabella’s. Himla fancy.

Organic omelette och bagel. Himla mumsigt.

Sedan blev det loppis på Green Flea. Många timmar spenderades här. Underbart på alla sätt och vis. Fynd gjordes.

Gamla böcker hade jag gärna köpt och tagit hem.

Vi promenerade ner mot Lincoln Center och gick på bio och såg “The Social Network”.

Lincoln Center.

Solnedgång över Manhattan. Efter bion gick vi till klassiska PJ Clarke’s och åt minicheeseburgare. En fin avslutning på en fin söndag.

Inga kommentarer

0

Igår hade min kära roomie Lina och hennes kompis Cornelia födelsedagsfest i vår lilla lägenhet här på Grand Street. Runt midnatt hade vi nog hunnit bli runt 20-25 personer i den här lilla tvåan och alla envisades dessutom med att hänga i köket. För det är där spriten finns. Eller nått.

Det var underbart att träffa så mycket nya människor, många roliga, trevliga, intressanta och bisarra karaktärer och samtalsämnen som gjorde att timmarna bara flög förbi. Många amerikaner självklart men även en och annan svenska hade smugit sin in i gänget. Och det verkade som att de flesta hade någon slags koppling till Sverige (morfarsmormor, kusins polares syster, grannes hund. Typ.)

Jag finner det mycket intressant att ingen här faktiskt verkar vara Amerikan i grund och botten. De är alla Italian-Irish-Swedish-German-French-American. Typ. För även om det var på Mayflower-tiden som förfäderna kom över till den nya världen så räknas fortfarande det Europeiska arvet i allra högsta grad. Själv är jag bara Svenne. Rakt igenom. Himla spännande. Tydligen är det väldigt svenskt med smilgropar.

Och helt plötsligt var klockan närmare fyra på morgonen och det var dags för de sista att röra sig ut i New York-natten och för mig att stensomna lite.

Lina hade gjort egen ingefära-lime-honungsvodka. Himla gott faktiskt.

Cornelia fyllde år och Melissa var på besök från San Francisco.

Svenska ligan!

Något om likheten mellan en brandyflaska i form av en sko och min sko.

Kvällens mest bisarra samtalsämne stod delar av den här trion för. Om vi säger så här; det handlade om fötter. Mer vill ni inte veta. Trust me.

Himla mysig kväll var det.

Inga kommentarer

1

Efter kulturchocken på MoMA i fredags tog vi ner ambitionsnivån ett par hack och gick hem till Marie och åt takeout och drack vin. Fredrik joinade oss senare med två vänner i släptåg, Anders och Albin som hälsar på i äpplet ett par dagar.

Några flaskor vin senare hoppade vi i en taxi till East Village där det barhoppades lite och spontandansades till Jackson 5 och Journey. Dörrvakten skakade på huvudet, himlade lite med ögonen och suckade “Swedes..”. Jag vet inte riktigt hur jag ska ta det.

Inga kommentarer

3

Gratis är gott. Därför gillar vi fredagseftermiddagarna på MoMA, Museum of Modern Art, lite extra. Mellan 16-20 på fredagar är det nämligen gratis inträde till museet och detta kombinerat med råskumt, halvkallt väder summerade i en perfekt eftermiddagsaktivitet. Jag kom fram till att jag älskar Picasso lite och inte har jättemycket till övers för Matisse. En annan fin grej med MoMA är att man får fota nästan överallt.

Finn ett fel. Elin står ut ur mängden.

Jag blev lite kär i Picasso, den här tavlan är fantastisk.

Den här killen satt och skissade Picasso. Älska inspirationen.

Twitternörden måste ju hålla kontakt med omvärlden, även på museum.

Monet-vägg. Lovely.

2 kommentarer

0

Igår fick jag en smak av det riktiga New York. Det där som New York-bor inte pratar jättehögt om för att undvika turistanstormningar och för att behålla den där sköna neighbourhoodkänslan. Som tur är var jag företagsam och grävde reda på Tristan på Couchsurfing, en kille som var mer än villig att släpa in löst folk som jag i den innersta cirkeln.

Tristan har bott i New York i sex år och tre år i sin lilla studio i East Village. Bara ett stenkast från hans lägenhet ligger Otto’s Shrunken Head som, namnet till trots, inte har mycket att göra varken med Otto eller hans påstått krympta huvud. OSH är en härligt kitschig tiki-bar som vunnit priser i en sjöjungfruparad (!) och eftersom jag älskar kitsch kände jag mig så klart hemma direkt!

Med en $3 PBR-öl i handen slog vi oss ner för att kolla in bandet Susquehanna Industrial Tool & Die Co. (säg det fem gånger snabbt. Eller. En gång räcker) som spelade. Snacka om kärlek vid första tonen. Killarna spelade vad de kallar Hillbilly “Ballads, boogies and blues”, som taget direkt ur “Crybaby” och mellansnacken var något av det roligaste jag hört. Såld. Helt såld.

Efter bandet spelat klart var vi oförklarligt sugna på varmkorv och hamnade på ett ställe där vi fick oss en “hot dog special”, två varmkorvar med ost på (de gillar sin ost amerikanarna) med sides av stekta bananer och blomkål. Och så ett glas vin till. Spännande. Där satt vi i en mindre evighet och pratade om film, tv-serier, musik, förhållanden och filosoferade generellt om livet. En himla bra, äkta, New York-kväll.

2 kommentarer

2

Det här fantastiska halsbandet snubblade jag över i en butik i SoHo i eftermiddags och tyckte att stilen kändes väldigt bekant. Och mycket riktigt, visst var det Cornelia som invaderat New York. Grattis Cornelia!

Inga kommentarer

1

På El Cantinero vid Union Square har de happy hour hela kvällen mån-tors, ett alldeles utmärkt litet hak för en after work en onsdag kväll med andra ord. Och efter två $4 strawberry daquiris märker man inte ens att merenguemusiken är så hög att hjärnan håller på att ploppa ur.

Inga kommentarer

0

Korsningen Bowery/Houston, ca fem kvarter från mig, på väg hem någon gång strax före midnatt. Jag tycker om att glida runt i “mina kvarter” så här på kvällskvisten och spana in de livliga restaurangerna och barerna och se var det är man ska gå för nästa drink eller middag.

Jag älskar också att jag nu kan kvarteren, jag känner igen gathörnen och husen och känner mig faktiskt rätt hemma här. Det är en väldigt konstig känsla, att känna sig “hemma” i New York. Att ha skapat sig någon slags vardag. Som ett helt annat liv. Stockholm känns plötsligt väldigt långt borta. Som att allt där hemma står på paus medan jag är här. Ett hål i tid och rum.

10 kommentarer

0

Mark blev uppsagd från sitt jobb i måndags. Han är inte speciellt ledsen för det, han ska ju trots allt flytta till Seattle inom en snar framtid. Och så fick han gå på dagen (uppsägningstid finns inte i det här landet) och fick en påse pengar med sig när han gick, så han är nog rätt nöjd med dealen.

Detta betyder också att han har tid att dricka drinkar med mig på mer okonventionella tider. Så igår firade vi med cocktails och sides (för huvudrätter är överskattade), först på B Bar där Mark skulle ragga lite pojkar, men inga dök upp. Troligtvis för att de inte hade slutat jobbet än. Men potatismosen var god. Utan ketchup.

Vi gled vidare och hamnade på Butter, som tydligen varit med i ett avsnitt av Gossip Girl som Mark kunde återge med imponerande precision. Jag vet bara att deras mac’n'cheese-side var stor som en huvudrätt och deras Butter Martini var min nya bästa vän. Och att jag vill gå tillbaka dit för lokalen var en av de snyggaste jag sett hittills.

Inga kommentarer

1

Dagens lunch; en California Cobb Salad på Cafeteria i Chelsea med Mark.

Inga kommentarer

0