Browsing Tag

övik

Tankar

Sorgen över att nu är det slut

Foto: Katarina Wohlfart

I år slår den hårt. Post-vacation-blues. Efter-semester-depressionen. Upplevelsebaksmällan. Sorgen över att nu är det slut.

Jag har nu varit inlåst (mer eller mindre frivilligt på grund av avgrundsångest) i min lägenhet sedan jag kom hem till Stockholm i söndags. Silverkatten är överlycklig över nivån av sällskap (innekatten har inte fått supermycket kel under en aktiv sommar som denna) men jag och Leia sitter och tittar på varandra med känslan av “och nu då?”.

Är det så här för er med? Det här trycket över bröstet och bristen på ork att ta sig för någonting alls? Jag vill mest bara packa väskan, åka tillbaka till Kvaved och plocka blåbär resten av livet liksom.

Hur i hela friden gör man? Hur tar man sig tillbaka till vardagen igen? Hur hittar man energin för allt det där ansvaret? Och trots att jag har ett jobb jag älskar och en vardag jag vet att jag egentligen trivs i så vet jag inte hur jag ska överleva den där gnagande känslan av att allt liksom känns fel? Så här ska det väl inte vara. Det gör för ont i själen.

En dag i taget. En fot framför den andra. Jag ger mig själv veckan ut att sörja. Sedan ska livet börja igen.


Klicka gärna på hjärtat nedan så att jag vet vilka inlägg du gillar bäst!
#Livet

I motljus och dimma

Idbyn i motljus

Foto: Katarina Wohlfart | Redigering: Linda Hörnfeldt

“ÄLGAR!! STANNA!!”

Efter en lång dag av utflyktande vid Höga Kusten var vi runt 22 på kvällen i torsdags äntligen på väg hem till Kvaved. Solen hade gått ner och lämnade bara en strimma av eld vid horisonten.

Vi hade precis svängt av vid Idbyn mot Kvaved när vi, i den fantastiska dimman som lagt sig över ängen, såg de ståtliga fyrbenta djuren. En ko och hennes kalv.

Helena tvärnitade bilen och ut ramlade tre bloggare som i panik rev ut systemkamerorna ur bagaget och i hetsen nog gapade och smällde i dörrar lite för högt för älgarna tittade först förvirrat åt vårt håll och tog sedan sikte mot skogen.

Idbyn i motljus

När besvikelsen över att ha skrämt bort älgarna hade lagt sig så tänkte vi att, nu har vi den här fantastiska dimman och solnedgången, vi får ju göra det bästa av det! Och ut på ängen bar det och dyngsura av daggen och dimman blev fötterna men det var det värt.

Idbyn i motljus

Idbyn i motljus

Idbyn i motljus

Katarina fotade loss och jag snurrade mig snurrig och det var helt fantastiskt. Det är sådana här underbara infall jag kommer minnas när hösten kryper på här i Stockholm.

Och älgarna då? Jag hann inte ställa in kameran innan älgarna sprang iväg utan knäppte bara loss en bild i hetsen. Älgkalven fastnade på bilden och jag lyckades halvrädda den från den extrema underexponeringen. Den är inte bra men den är där!

Älgar i Idbyn


Klicka gärna på hjärtat nedan så att jag vet vilka inlägg du gillar bäst!
#Livet

På en brygga

170721 - Tennviken

Efter att ha suttit i uterummet i Kvaved och skrivit och skrivit och skrivit på boken tills fingrarna blödde vaknade jag en morgon och kände att nej, nu behöver jag miljöombyte. Så jag tog Leia och satte mig i bilen och åkte mot havet.

När jag och Sara sprang Lotsstigen förra året så hamnade vi på en strand vid en liten vik ungefär halvvägs. Den har jag tänkt att jag ska återvända till men inte riktigt kommit så långt. Men den här dagen tog jag sikte på Tennviken.

170721 - Tennviken

Tennviken ligger nästan ute vid Skeppsmalen ungefär tre mil utanför Övik. En liten by med röda stugor och kör man av på en pytteliten skogsväg innan man kommer in i byn så kommer man fram till en liten strand som man ofta får ha alldeles för sig själv. Dit åkte vi.

170721 - Tennviken

170721 - Tennviken

Precis innan man kommer ut till stranden så går Lotsstigen förbi, en alldeles perfekt trailstig som faktiskt är (från någon som inte är löpare) helt underbar att springa. Recommend.

170721 - Tennviken

170721 - Tennviken

Jag hade inte med mig badkläder så satte mig istället på bryggan och mediterade och lyssnade på vågklucket och måsarna. Själamat för hela slanten. Leia låg bredvid och vädrade med nosen som besatt.

170721 - Tennviken

170721 - Tennviken

170721 - Tennviken

Jag hade hoppats komma tillbaka hit och bada under min Kvavedvistelse men det blev inte av den här gången. Som tur är ligger nog Tennviken kvar även nästa år.

170721 - Tennviken


Klicka gärna på hjärtat nedan så att jag vet vilka inlägg du gillar bäst!
#Livet

Två bloggare kom till Kvaved

2017-08-01 19.59.31

I tisdags kväll lagom till att solen började sänka sig över Kvaved kom Katarina och Helena till byn för att hälsa på i några dagar. Och sedan dess har det varit fullt ös och jag har cirka en miljon underbart fina bilder att visa er från den här äventyrens vecka. Det är också därför jag knappt bloggat den här veckan, det har helt enkelt varit för mycket liv som har hänt.

2017-08-01 19.33.10

Men i tisdags i alla fall så kom de här två fina och gjorde mig sällskap här på landet. Och självklart drogs kamerorna fram på en gång. Jag älskar att umgås med bloggare, jag känner mig normal på något vis då.

2017-08-01 19.35.00-1

Så här glad var Katarina över att vara i Kvaved!

2017-08-01 19.58.13

2017-08-01 20.00.21

Sedan så fick hon en öl och en grilltång i näven och det är imponerande hur bra hon som vegetarian kan grilla kött alltså. Kött och majs och mammas hemodlade zucchini blev det. Det är sådan lyx att äta mat direkt från trädgården.

2017-08-01 20.07.48

Och sedan bjöd Moder Jord på en sådan där fantastisk syn som bara hon kan när regnet svepte in. Och det var min sista tisdag i Kvaved för den här gången.


Klicka gärna på hjärtat nedan så att jag vet vilka inlägg du gillar bäst!