Det är dagen före jul. Jag åker buss. Det regnar. Bussen är ca 50 grader varm och jag är inte helt nöjd med detta faktum. Men jag har paddan och wifi och twitter och film. Det väger liksom upp lite.
Vad gör ni denna dag före dag? Är ni också på väg någonstans?
0Arkiverad i Resor
Om ni följer mig på Twitter eller Instagram (eller kanske både och?) så har ni med all säkerhet redan sett de här bilderna. Men jag tänkte att det ändå kunde vara ett trevligt inslag att då och då se hur livet ser ut från mobilkamerans perspektiv. En liten idé som jag har lånat från finaste Elsa.
Så här har ni min vecka i Norrland, sett från Iphönen.
PS. Om ni inte följer mig på twitter och instagram så föreslår jag att ni åtgärdar detta snarast! Jag är minst lika söt och charmig där.
Silver är en jätteduktig bilkatt. Bara lägger sig ner och slaggar hela vägen, nemas problemas. Höga Kusten-bron är förmodligen en av mina favoritbitar på sträckan Sthlm-Övik, den är så ståtlig och fin. Och så gillar jag ju symmetri.
Sara-dagen firades i Kvaved med surströmming och jordgubbstårta, som seden bjuder.
Det blev en del fikande och lunchande under veckan. Bl.a. en halloumisallad med Jessica och Maria och sedan en finfin smoothie när jag bröllopsplanerade med Malin.
Och så var jag, mamma och morbror och tittade på Benny Anderssons Orkester. Tommy Körberg flirtade med mig. Jag har ännu inte bestämt mig om det var störande eller spännande.
I gästhamnen låg båtarna fint när vi gick stadsvandring och lärde oss att höga kusten är så hög p.g.a. himla kvick landhöjning efter istiden. Och så var jag blommig när jag filmade bröllop i lördags.
Marcus försökte en varm söndagskväll att lära mig spela gitarr. Det gick ungefär lika bra som vanligt, alltså inte alls. Men vinet gick ned. Och uppenbarligen hade jag ett maffigt blåmärke på armen. Och så tog jag kort på en riktig truckerlunch (inte min) bestående av schnitzel med bea och klyftpotatis, tacobuffé OCH pizza.
På vägen hem poppade jag en av 90-talets bästa skivor, Alanis Morissette’s “Jagged Little Pill”. Och kom fram till att det är ganska precis 55 mil från mamma och hem till mig.
Arkiverad i Bildbevis
Benny Anderssons Orkerster. Helen Sjöholm, Tommy Körberg, Kalle Moraeus och så klart Benny Andersson himself. Folkligt och somrigt så det förslår. Och så himla himla härligt. Och bra. Denna skäggiga, mysige man är minst sagt ett musikaliskt geni. När jag gick hem var jag glad i varenda cell.
Benny och hans 16-manna orkester stod i torsdags på utomhusscenen på Folkets Park där ca 4000 personer hade samlats för att avnjuta härlig musik med inslag av schottis, polska och hambo. Majoriteten var ett par generationer äldre än mig men jädrar vad det blev liv i luckan när violinisterna drog igång. Folkfest var ordet.
BAO hade också släpat med sig en alldeles egen dansbana som gick varm under kvällen. Det sprätte ett par gånger i mina egna små dancing shoes, men det blev ingen gammtjoa av för min del. Men jag knep mig i alla fall en plats mitt framför scenen så att jag kan dela med mig av de här finfina bilderna till er. Håll till godo.
Arkiverad i Härligheter,Små ovanligheter
Taggat: bao, benny andersson, folkets park, helen sjöholm, kalle moraeus, konsert, övik, semester, tommy körberg
Idag fortsatte följetongen med hjortronen. De skulle bli sylt. Mamma är ju någon av en expert på det här med att sylta och gör det i en rasande fart men var vänlig nog att lämna min egenplockade hjorton till mig. Så jag rensade. Och sockrade. Och kokade. Och i ett nafs så hade jag tre burkar sylt!
Känner mig nu mycket huslig. Är mycket stolt.
Arkiverad i Små ovanligheter
Hej världen! Här sitter jag med en Dagens och ska snart bege mig till den lilla stadens Folkets Park för att avnjuta Helén Sjöholm, Tommy Körberg och Benny Anderssons orkester på sant sommarvis. Jag passar således på att tönta mig lite framför webbkameran, för det får man då. Norrlandsrules according to La Linda. Go kväll!
Arkiverad i Vanligt strunt
Taggat: benny andersson, ego, folkets park, helen sjöholm, övik, semester, tommy körberg
Idag har jag varit ute i skogen. Och känner man mig så vet man att skogen, det är inte mina hoods direkt. Lite för mycket mygg, lite för mycket flugor, fästingar, ja, det mesta i småkrypsväg. Men idag hade jag lånat mammas Tretornstövlar och var redo för det mesta. Det skulle plockas hjortron.
Någonstans har jag fått för mig att hjortron växer på buskar. Det gör de inte. De växer ett och ett långt där nere på marken vilket innebar att jag stod dubbelvikt i ca 1,5 timme. Man kan ju bli genomsvettig för mindre. Lägg också till luftfuktighet på en miljon ungefär och mental stress i form av björnskit, älgskit och alla möjliga flygfän i mina öron, så tycker jag att 1,5 liter hjortron som var slutresultatet, fan är värt en medalj.
Men jag kommer få med mig en burk hjortronsylt hem till Stockholm. Det duger också i brist på medalj. Och skogen är ju rätt mysig egentligen. I lagom dos.
Så här ser hjortronväxten ut. Inte en buske alltså.
Mamma och morbror ute på myren.
Man är sjukt mycket fashion ute på myren. Kolla mönstermixen bara. Come on, Vogue!
Så här såg resultatet ut. Finfint och färgglatt.
Arkiverad i Små ovanligheter
Taggat: bärplockning, hjortron, övik, skog
Nu tar jag och Silver sikte på Övik i en vecka där semestern ska inledas med grillning på landet, mys med familjen och pussande på vänner.
Så här såg det ut förra sommaren då jag paddlade för första gången.
Arkiverad i Vanligt strunt
Saker jag har gjort idag:
Och nu är vi här. Nu ska jag lägga mig och sova i den mindre lyxkryssare som är Bagladyns uppblåsbara madrass. Hej Stockholm.
Arkiverad i Livets små jävligheter,Vänner och Familj
Jag skulle kunna spy en massa galla över kommersialismen som är Alla Hjärtans Dag. Den påtvingade gullandet par emellan och diskrimineringen av oss som inte har någon att hålla i handen. Men det finns det så många andra bittra själar som gör och jag orkar liksom inte bry mig tillräckligt. Yey love, liksom. Jag kör på den istället.
Och jag fick ju faktiskt fira lite igår. Finafina Marcus bjöd ut mig på indiskt där jag plågade honom med alldeles för många bilder från min resa, vi pratade om livet och kärleken och så åt vi alldeles galet god mat. Sedan gick vi vidare till Public, som förmodligen är mitt favorit-hänga-och-ta-ett-glas-vin-ställe i Övik. Här har de lyckats med både inredning, sortiment och stämning. Maten kan jag dock inte säga något om, den har jag inte provat.
Tack Marcus för en finfin kväll! Ett bra avslut på Övikstiden.
Arkiverad i Vänner och Familj
Taggat: alla hjärtans dag, övik, public, valentine's day
Fördelen med att det är så satans kallt att näsan trillar av är ju att det blir vackert ute att man nästan tappar andan. Vilken man också gör bokstavligt om man går ut i den här kylan. Lite av ett moment 22. Man vill ju vara ute för att det är så himla fint men man fryser av alla lemmar om man är ute längre än 10 minuter. Inte så genomtänkt det där.
Här är i alla fall ett par bilder från vårt sommarhus. Fast sommarhuset är inte med. Så det får bli sommarhusgården då.
Arkiverad i Härligheter
Det är jag som är La Linda och det här är min lekplats. Jag är thirtysomething och norrlänning från Örnsköldsvik. Bor i Stockholm. Kattkvinna. Webbnörd på heltid. Älskar New York och livet. Och nätkärlek. Och vanlig kärlek. Och julmust. Eller påskmust. Twittrar som @La_Lindas och återfinns på linda@lindah.net.
