Tagged övik

Coming home for Christmas

141218

Lagom till att jag anlände till Övik igår så anlände även snön. Det är verkligen något magiskt med den första snön. Den som täcker allt, så att allt blir vitt. Den som bara singlar ner som små vantar och hela en själv blir snötäckt men man märker det knappt.

Imorse tog jag med Leia ut på en promenad i skogen. Hon kom ju från Grekland i somras och har aldrig sett snö tidigare, så det var en spännande upplevelse. Till en början var hon mest förvirrad över var det där gräset hon brukar böka runt i var någonstans men efter en stund blev hon helt yster och galopperade rakt in i skogen med mig halkandes efter.

Eftermiddagen har spenderats i soffan med jobb på Better Bloggers samt SVT Forum på TV:n. Bloggresearch och politik. Inte så långt ifrån varandra som man kanske kan tro. Och nu har jag på något vis fastnat framför “Real Housewives of Beverly Hills”. Det är som en sådan där bilolycka som man inte kan titta bort ifrån. Fantastiskt det här med kabel-TV.

Själavårdandets Norrland.

Mosjön Photo-2014-06-24-12-08-24 Photo-2014-06-25-19-10-48 Photo-2014-06-26-12-03-38 Photo-2014-06-26-16-37-14 Photo-2014-06-26-17-07-35 Photo-2014-06-25-22-04-08 Photo-2014-06-26-20-07-48 Photo-2014-06-28-14-18-17 Photo-2014-06-27-19-50-55 Photo-2014-06-27-21-34-49 Photo-2014-06-27-21-54-41 Photo-2014-06-27-22-49-02 Photo-2014-06-27-22-42-09

Sista aftonen i Ö-vik för den här gången och jag reflekterar över veckan som gått. Det har varit mycket fokus på naturromantik, släkt och vänner. Mycket kramar och kärlek och att kunna vara sig själv till 110%. Och så har jag dragit på mig en förkylning som grädde på moset.

Mycket mode och piffigheter har det inte varit, utan veckans shopping har bestått mest av loppisfynd och jordgubbar. Och så har jag yogat, tecknat, spelat drive-in-bingo, klippt gräs, återträffat med ett gäng från skoltiden och irrat omkring i skogen och jagat omogna hjortron.

Ibland så får man precis det man behöver när man behöver det som mest och det passar liksom in som en perfekt pusselbit i livet. Så har den här veckan känts.

Påsk i Ö-vik; en snabbgenomgång

Som ni redan vet har jag varit hemma i Norrland över påsk. Träffat vänner, kapat träd, målat påskägg och ätit alldeles för mycket godis. Och dansat Zumba med mamma. Och uppenbarligen bloggat alldeles för lite. Så här kommer en snabbgenomgång.

Photo-2014-04-18-14-32-01

På långfredagen fikade jag med Jenny och Maria. Vi pratade bakning (Jenny är en galet bra bakdam), hundar, Comme-Ci och dejtande.

Photo-2014-04-18-14-33-20

Maria och jag gick i samma klass på KY-utbildningen Medieproduktion 1999. Himla toklänge sedan med andra ord.

Photo-2014-04-19-12-32-32

På påskafton åkte vi ut till torpet. Dagens projekt? Det här trädet skulle bli ved.

Photo-2014-04-19-12-46-42

Jag bar kvistar upp till berget.

Photo-2014-04-19-12-52-33

Och så blev det påskbrasa av det hela. Mamma skulle nog bli en finfin kulstöterska med sin teknik.

Photo-2014-04-19-13-46-53

Och så grillade vi korv. Skottkärran dubblade som bord.

Photo-2014-04-19-13-52-38

Brasan blev så rackarns varm att Anna körde någon form av sniper-grill-stil och gömde sig bakom hällen.

Photo-2014-04-19-13-46-54

Sedan var det något geni som satte motorsågen i händerna på mig. Det visade sig att jag var en naturtalang.

Photo-2014-04-19-12-57-13

Och så hittade jag ett hjärta inne i trädet. <3

Photo-2014-04-20-17-31-21

På påskdagen hälsade jag på mormor och morfar. De hade fått en iPad av min morbror och jag höll kurs. Sedan kom mormors väninna förbi och då var hon ju tvungen att glänsa lite med de nya kunskaperna.

Photo-2014-04-21-12-58-09

Igår hälsade jag på Jenny i hennes vuxna villa och sniffade på nästan nykläckta Siv. Hon var lite ambivalent inför mig men vi bondade till slut.

Photo-2014-04-21-13-32-36

Kolla vilket litet gull! Och stolt morsa.

Photo-2014-04-21-13-13-21

Jenny är ju inte bara grym på att producera exemplariska barn, utan även som sagt på att baka. De här hallonbiskvierna fick jag smaka. Jag tog två.

Photo-2014-04-21-16-47-01

Igår avslutade jag Norrlandsvisiten med en stund i solstolen på torpet i solen som äntligen börjar värma på riktigt. Och så var det slut på en alldeles ljuvlig liten påskhelg.

Det här inlägget är en del av #blogg100

Dag 41/100 – Inlägg 60/100

I’m on a train!!

Photo-2014-04-14-09-29-35

Idag åker vi tåg, jag och Silver. Vi är på väg upp till Ö-vik för att fira påsk med familjen och förhoppnings få lite inspiration för nya modejobb för Comme-Ci. Tåget vobblar som galet och min näsa håller på att förfrysa. Ironiskt med tanke på att jag i början av resan fick fylla i en kundundersökning och då sa att temperaturen var “lagom”. Någon hade väl fyllt i “SKITVARMT” så de drog på AC:n. Go figure.

Nu på morgonen gick pressreleasen för Comme-Ci ut så nu hoppas vi på en lite PR-puff så att det här kalaset kommer igång! Jag är så pepp och nervös och allt på en gång. Tänk om det går åt pipan? Ni som är så gulliga, kan inte ni sprida lite Comme-Ci-kärlek i era kanaler?

Det ska bli skönt att komma någon annanstans och få lite andra intryck ett par dagar. Kanske krama på några gamla vänner och få sniffa lite Norrlandsluft.

Det här inlägget är en del av #blogg100

Dag 37/100 – Inlägg 56/100

I’m on a train

I'm om a train

Solen gick upp över Örnsköldsvik lagom till jag hoppade på tåget tillbaka till Stockholm. Med lite tyngre resväska (fick en gjutjärnsgryta i julklapp) och den där ambivalensen som alltid kommer som på beställning när man ska åka tillbaka efter att ha varit hemma hos familjen ett tag. Det är sådana dagar jag förbannar att det inte är i alla fall lite närmare mellan oss. Samt att jag redan saknar mammas kalvsylta.

Silver sover i sin bur och jag gör research på PT. Det är något jag verkligen vill satsa på nästa år, ett hälsosammare liv med träning och bra mat. Träningen börjar jag få ordning på men maten är katastrof. När jag tränade med PT för tre år sedan och körde Grace Wellness Viktskola, jag har aldrig mått bättre, det var fantastiskt! Så har du tips på något fabulös PT/dietist, håll inte på hemlisen!

Vaderna och rumpan plågar mig idag på det där ondsköna sättet. Gårdagens trappintervaller satt verkligen där de skulle, att det kan vara så enkelt! Nästa gång är det mitt eget trapphus som får agera gym.

Trappintervaller & magdödare

Work Bitch

Jag är själv lite imponerad över hur duktig jag varit med träningen nu när jag varit hemma över jul. Jag har lyckats klämma in fyra träningspass under de 10 dagar jag varit hemma. Två av dem har varit på gym men de andra två har varit hemmaträningspass.

Dagens träningspass

I dag bestämde jag mig för att försöka mig på ett pass med minimalt behov av hjälpmedel. Resultatet blev ett magpass som avslutades med ett gäng rejält sugande intervallrace upp i mammas trapphus. Tre trappor, fem varv, det får upp pulsen vill jag lova!

Chiafrön

Efteråt fick jag prova chiafrön som mamma köpt hem. Detta spöar typ alla proteindrinkar, riktiga urskogsnyttigheter från de Sydamerikanska aztekerna. Det innehåller “mer kalcium än mjölk, mer omega-3 än lax och linfrö (samt stabilare) och 30% mer antioxidanter än blåbär”. Bra skit helt enkelt! Jag blandade bara med vatten som en proteindrink men man kan även blanda i mat, müsli, smoothies eller vad som passar dig. Finns att köpa på Vitaminer.nu.

Nu ska jag ut och äta med familjen och sedan blir det “Downton Abbey” julspecial. Hur pepp?

Hemvändarhäng

Något av det allra bästa med att åka hem till Norrland över julen är att man får tid att hänga med de där bästa från förr. De där som man träffar alldeles för sällan men som ändå fortfarande har en alldeles speciell plats i ens hjärta.

Hemvändarhäng

Jessica, Maria och jag har känt varandra sedan högstadiet och de är fortfarande två av de där inte jättemånga personerna som man kan vara helt och fullt sig själv med. Den något bröliga, asgarvande, lite pinsamma personen. Och de gillar en ändå. Det är som fint tycker jag. Och så pratade vi barnuppfostran och tonårsminnen och jobb och allt det där viktiga och oviktiga i en salig blandning.

Hemvändarhäng

Vi gick på Public i Övik och åt plankstek och någon slags chokladsak i champagneglas. Sedan gick vi och tog en öl på O’Learys och Maria ville bara ha cashewnötterna så spred ut alla nötterna på bordet för att hitta dem. Så kan man också göra.

Hemvändarhäng

En himla fin kväll med några av de bästa personerna.

Saker man kan göra på semestern – Del 3: Hänga lite i Övik.

Silver Kvaved Kvaved Kvaved Kinaschack Kvaved Kvaved Glass i hamnen Gästhamnen Jag och Chili

Åka tåg med trött katt. Övik. Torpet. Färskpotatis direkt från landet. Hammock. Kinaschack. Grill. Bär. Sol. Glass i hamnen med mormor och morfar. Åka nedcabbat. Dricka öl. Hamna på äventyr. Klappa katt. Ha det gott.

Och sedan en hel massa loppisar. Men det kräver ett eget inlägg och en liten loppisguide.

En tidsresa i Moliden.

MoDo museum MoDo museum MoDo museum MoDo museum MoDo museum MoDo museum MoDo museum MoDo museum

När jag var hemma i Övik var vi på en liten loppisturné (mer om det senare) och hamnade då på MoDo museet på Rättargården i Moliden. Det lilla huset är helt magiskt och fångar den 100-åriga historien så himla fint. Det var som att kliva in i en liten saga. Trappan knirkade och tapeterna var så vackra. Så där satt vi, drack kaffe i små söta koppar och åt hembakad kanelbulle.

Alla barnen skaffade barn. Utom Linda, hon fick bara garn.

Alltså, de här överjävligt härliga ungarna som mina vänner har producerat, är det helt rättvist? Att de inte är mina menar jag? Och blir jag lite väl avundsjuk när jag träffar dem? Det vill säga, den första timmen, innan de blir hungriga, trötta eller bara arga pga tallriken är blå istället för grön? Svar ja.

Barn är det gott om när man är hemma i Övik, jag undrar lite vad jag har sysslat med under tiden alla har fortplantat sig. Jag har liksom missat hela grejen.

Anyways. Barn. Jag hängde med en bunt sådana igår. Och några vuxna, also known as, vänner till moi. Sådana där härliga barndomsvänner som man känt i cirka hundra år. De är den bästa sorten.

Frank

Det här är Frank. Han är drygt 1,5 år gammal, har världens finaste röda hår och skrattar högt, högt. När han inte får som han vill lägger han sig på mage och sparkar och slår med händerna i golvet. Fullt rimligt.

Moa

Det här är Moa. Hon är sisådär 2,5 år och bara en aning bossig. Men hennes stora bruna ögon och lilla läspande gör att allt är förlåtet. Och så pratar hon sådär lillgammalt och klokt. Jag älskar lillgammal. Här skulle hon sno alla My Little Pony’s från värdinnan. Fast hon gav hälften till mig. Mycket vänligt.

Silea

Det här är Silea. Hon är lite drygt fyra år och en mycket allvarlig ung dam med ett litet släng av dramaqueen. Hon hade finaste prickiga klänningen igår och styrde upp när småbarnen fjorde sådana där småbarnsliga saker. Och så mjölkade hon tycka-synd-om i ca två timmar när hon ramlat i trappan och slagit sig.

Jessica och Frank

Jessica rår om Silea och Frank och ställde till med Dansa Pausa-tävling. Här skulle man skratta när det var paus. Det hade Frank tagit fasta på.

Dansa Pausa

Och här skulle man snurra.

Moa & Maria

Maria rår om Moa och här hade Moa sprutat osynlig ketchup över plastpajen. Hon kommer bli stor på “Sveriges Mästerkock”.

Hobbe

Och mitt i alltihopa satt Hobbe som är ungefär 200 i hundår och kände att han fick alldeles för lite uppmärksamhet.

Och det var min lördag!