I’m on a train!!

Photo-2014-04-14-09-29-35

Idag åker vi tåg, jag och Silver. Vi är på väg upp till Ö-vik för att fira påsk med familjen och förhoppnings få lite inspiration för nya modejobb för Comme-Ci. Tåget vobblar som galet och min näsa håller på att förfrysa. Ironiskt med tanke på att jag i början av resan fick fylla i en kundundersökning och då sa att temperaturen var “lagom”. Någon hade väl fyllt i “SKITVARMT” så de drog på AC:n. Go figure.

Nu på morgonen gick pressreleasen för Comme-Ci ut så nu hoppas vi på en lite PR-puff så att det här kalaset kommer igång! Jag är så pepp och nervös och allt på en gång. Tänk om det går åt pipan? Ni som är så gulliga, kan inte ni sprida lite Comme-Ci-kärlek i era kanaler?

Det ska bli skönt att komma någon annanstans och få lite andra intryck ett par dagar. Kanske krama på några gamla vänner och få sniffa lite Norrlandsluft.

Det här inlägget är en del av #blogg100

Dag 37/100 – Inlägg 56/100

I’m on a train

I'm om a train

Solen gick upp över Örnsköldsvik lagom till jag hoppade på tåget tillbaka till Stockholm. Med lite tyngre resväska (fick en gjutjärnsgryta i julklapp) och den där ambivalensen som alltid kommer som på beställning när man ska åka tillbaka efter att ha varit hemma hos familjen ett tag. Det är sådana dagar jag förbannar att det inte är i alla fall lite närmare mellan oss. Samt att jag redan saknar mammas kalvsylta.

Silver sover i sin bur och jag gör research på PT. Det är något jag verkligen vill satsa på nästa år, ett hälsosammare liv med träning och bra mat. Träningen börjar jag få ordning på men maten är katastrof. När jag tränade med PT för tre år sedan och körde Grace Wellness Viktskola, jag har aldrig mått bättre, det var fantastiskt! Så har du tips på något fabulös PT/dietist, håll inte på hemlisen!

Vaderna och rumpan plågar mig idag på det där ondsköna sättet. Gårdagens trappintervaller satt verkligen där de skulle, att det kan vara så enkelt! Nästa gång är det mitt eget trapphus som får agera gym.

Trappintervaller & magdödare

Work Bitch

Jag är själv lite imponerad över hur duktig jag varit med träningen nu när jag varit hemma över jul. Jag har lyckats klämma in fyra träningspass under de 10 dagar jag varit hemma. Två av dem har varit på gym men de andra två har varit hemmaträningspass.

Dagens träningspass

I dag bestämde jag mig för att försöka mig på ett pass med minimalt behov av hjälpmedel. Resultatet blev ett magpass som avslutades med ett gäng rejält sugande intervallrace upp i mammas trapphus. Tre trappor, fem varv, det får upp pulsen vill jag lova!

Chiafrön

Efteråt fick jag prova chiafrön som mamma köpt hem. Detta spöar typ alla proteindrinkar, riktiga urskogsnyttigheter från de Sydamerikanska aztekerna. Det innehåller “mer kalcium än mjölk, mer omega-3 än lax och linfrö (samt stabilare) och 30% mer antioxidanter än blåbär”. Bra skit helt enkelt! Jag blandade bara med vatten som en proteindrink men man kan även blanda i mat, müsli, smoothies eller vad som passar dig. Finns att köpa på Vitaminer.nu.

Nu ska jag ut och äta med familjen och sedan blir det “Downton Abbey” julspecial. Hur pepp?

Hemvändarhäng

Något av det allra bästa med att åka hem till Norrland över julen är att man får tid att hänga med de där bästa från förr. De där som man träffar alldeles för sällan men som ändå fortfarande har en alldeles speciell plats i ens hjärta.

Hemvändarhäng

Jessica, Maria och jag har känt varandra sedan högstadiet och de är fortfarande två av de där inte jättemånga personerna som man kan vara helt och fullt sig själv med. Den något bröliga, asgarvande, lite pinsamma personen. Och de gillar en ändå. Det är som fint tycker jag. Och så pratade vi barnuppfostran och tonårsminnen och jobb och allt det där viktiga och oviktiga i en salig blandning.

Hemvändarhäng

Vi gick på Public i Övik och åt plankstek och någon slags chokladsak i champagneglas. Sedan gick vi och tog en öl på O’Learys och Maria ville bara ha cashewnötterna så spred ut alla nötterna på bordet för att hitta dem. Så kan man också göra.

Hemvändarhäng

En himla fin kväll med några av de bästa personerna.

Saker man kan göra på semestern – Del 3: Hänga lite i Övik.

Silver Kvaved Kvaved Kvaved Kinaschack Kvaved Kvaved Glass i hamnen Gästhamnen Jag och Chili

Åka tåg med trött katt. Övik. Torpet. Färskpotatis direkt från landet. Hammock. Kinaschack. Grill. Bär. Sol. Glass i hamnen med mormor och morfar. Åka nedcabbat. Dricka öl. Hamna på äventyr. Klappa katt. Ha det gott.

Och sedan en hel massa loppisar. Men det kräver ett eget inlägg och en liten loppisguide.

En tidsresa i Moliden.

MoDo museum MoDo museum MoDo museum MoDo museum MoDo museum MoDo museum MoDo museum MoDo museum

När jag var hemma i Övik var vi på en liten loppisturné (mer om det senare) och hamnade då på MoDo museet på Rättargården i Moliden. Det lilla huset är helt magiskt och fångar den 100-åriga historien så himla fint. Det var som att kliva in i en liten saga. Trappan knirkade och tapeterna var så vackra. Så där satt vi, drack kaffe i små söta koppar och åt hembakad kanelbulle.

Alla barnen skaffade barn. Utom Linda, hon fick bara garn.

Alltså, de här överjävligt härliga ungarna som mina vänner har producerat, är det helt rättvist? Att de inte är mina menar jag? Och blir jag lite väl avundsjuk när jag träffar dem? Det vill säga, den första timmen, innan de blir hungriga, trötta eller bara arga pga tallriken är blå istället för grön? Svar ja.

Barn är det gott om när man är hemma i Övik, jag undrar lite vad jag har sysslat med under tiden alla har fortplantat sig. Jag har liksom missat hela grejen.

Anyways. Barn. Jag hängde med en bunt sådana igår. Och några vuxna, also known as, vänner till moi. Sådana där härliga barndomsvänner som man känt i cirka hundra år. De är den bästa sorten.

Frank

Det här är Frank. Han är drygt 1,5 år gammal, har världens finaste röda hår och skrattar högt, högt. När han inte får som han vill lägger han sig på mage och sparkar och slår med händerna i golvet. Fullt rimligt.

Moa

Det här är Moa. Hon är sisådär 2,5 år och bara en aning bossig. Men hennes stora bruna ögon och lilla läspande gör att allt är förlåtet. Och så pratar hon sådär lillgammalt och klokt. Jag älskar lillgammal. Här skulle hon sno alla My Little Pony’s från värdinnan. Fast hon gav hälften till mig. Mycket vänligt.

Silea

Det här är Silea. Hon är lite drygt fyra år och en mycket allvarlig ung dam med ett litet släng av dramaqueen. Hon hade finaste prickiga klänningen igår och styrde upp när småbarnen fjorde sådana där småbarnsliga saker. Och så mjölkade hon tycka-synd-om i ca två timmar när hon ramlat i trappan och slagit sig.

Jessica och Frank

Jessica rår om Silea och Frank och ställde till med Dansa Pausa-tävling. Här skulle man skratta när det var paus. Det hade Frank tagit fasta på.

Dansa Pausa

Och här skulle man snurra.

Moa & Maria

Maria rår om Moa och här hade Moa sprutat osynlig ketchup över plastpajen. Hon kommer bli stor på “Sveriges Mästerkock”.

Hobbe

Och mitt i alltihopa satt Hobbe som är ungefär 200 i hundår och kände att han fick alldeles för lite uppmärksamhet.

Och det var min lördag!

Sockerchockad vink från Övik!

Som ni kanske redan har koll på så huserar jag för tillfället i metropolen Örnsköldsvik och hälsar på mor och bror och syster och övrigt löst folk. Samtidigt försöker jag jobba lite på det här de kallar framtid och locka fram min katt som parkerat under soffan och kommer bara fram om det bjuds på julskinka. Alternativt ostkrokar (ja, det heter ostKROKAR).

Övik, april 2013

I tisdags kånkade jag katt och bohag till centralen för att sätta mig på tåget till Övik. Det var lite historiskt då det var första gången jag kunde åka snabbtåg hela vägen. Halleluja för Botniabanan! Silver var helt chill och sket fullständigt i att två hundar i samma vagn morrade på varandra.

Övik, april 2013

I onsdags fyllde lillebror 30. Och i min familj firar man detta genom att äta exceptionella mängder hembakade sockerchocker som smakar som himlen. Biskvier, bullar, snickerskakor och någon liten historia som var en blandning av kärleksmums och brownie. Ja, ni hör ju. Dog.

JÖvik, april 2013

Jag uppdaterade morfar på bloggen och visade honom presentationen för mitt nya företag. Han förstod inte så mycket av webb-mumbo-jumbot men verkade nöjd.

Övik, april 2013

Sedan skulle bror titta på någon slags tv-data-spelsmatch med riktiga kommentatorer. Jag förstod ganska precis ingenting.

Övik, april 2013

På onsdagskvällen skulle syster köra lastbil upp till Umeå och jag följde med som DJ. Det fina med sånt är att man får lite kvalitetstid med syrran samt sådana här solnedgångar.

Övik, april 2013

Igår så utmanade jag och syrran stadens gym (tydligen lider hennes axlar idag *moahahaha*) och sedan åkte vi till någon slags fantastiskt lekland där jag träffade min gölliga gudson och uppdaterade mig på livet med hans käre mor. Jag vill för övrigt ha ett sånt lekland för vuxna i Stockholm. Vem fixar? Det bör finnas öl. Och självklart bollhav. Bazinga!

Har alltså lyckats producera någon form av frisyr idag!

Och nu ska jag och den här fabulösa lilla frisyren jag lyckats slänga ihop åka på loppis i solen. Och sedan är det helg!

Glowsticks kan vara det bästa.

Men hörrni, vilket härligt kalas jag hade i lördags. Alla de fina vännerna som kom. Och så hade jag och Mia och Olivia gjort cupcakes. Och så fick jag glow sticks. Och tomtebloss. Och bubbel. Och en hel drös med kramar. Och så dansade vi. Och jag fick sjunga “En helt ny värld” med Christian. Och hela alltihopet fastnade på film så det ska klippas ihop. Förhoppningsvis innan årsskiftet.

Nu ska jag knyta mig. För imorgon bär det av en sväng upp till Övik. Åka tåg med katten liksom. Bara det ska ju bli ett äventyr. Jag ska fira bror som fyller 30. Och krama på vänner och familj. Och kanske till-å-med klämma in ett litet jobbmöte. För nu vet ni, nu ska jag ju bli en sån där entreprenööör. Fint skare’ va’.

Cupcakefest på #LaLinda33!Hurra för @bea3xkiddo och glowsticks!

Loppisfyndat i Övik.

Att vara hemma i Övik är likamed att ränna runt på loppisar i tid och otid och hitta nygamla tingestar att förgylla mitt hem med. Och julens resa var inte annorlunda. Det är galet egentligen, de saker jag hittar där skulle jag få betala femdubbelt för i Stockholm. Tack Norrland.

Loppisfynd

Den bästa loppisen hittade vi några mil rakt in i skogen och de hade inte ens en adress i tidningen. Men tydligen så vet “alla” var den är i alla fall. Där hittade jag en hel drös godbitar. Som den här lampskärmen. I rosa. Med fransar. Jag betalade nog en 30-lapp för den. Jag älskar den.

Loppisfynd

En kruka från Rosa Ljung, en blommig plåtburk, en ljusstake i tenn och en sådan “form” i trä som skomakarna använde när de gjorde skor av på 1800-talet. Älsk!IMG_7822

Och så en pinnstol. Snart är min omaka kökskvartett komplett.