Så var den avklarad. Den sista arbetsdagen på fem månader. Nu är jag fri som en fågel och på lördag flaxar jag över Atlanten till det stora äpplet.

De här sista dagarna i Sverige är mer än lovligt fullbokade. Det är en hel del som ska fixas men som tur är får jag hjälp av mamma och Anna som kommer ner på torsdag för att hjälpa mig i värsta packpaniken. För jag är så klart inte ens i närheten av färdigpackad. Men något så galet hade vi väl inte riktigt väntat oss heller.

Och mitt i alltihop finns en jättestor klump i magen. Något fantastiskt har hänt men tajmingen är så usel att den måste vara handplockad av Murphy och hans lag. Och det gör ont och är jobbigt men samtidigt så bra och jag försöker hitta tacksamheten bland tårarna. Och hoppas att ödet och viljan är på min sida.

Nu måste jag göra ett allvarligt försök att kräla ut ur den här bubblan. Här blir inga barn gjorda. Eller lådor packade.

2 personer gillar det här inlägget.

Sluta gilla

Två tredjedelar av den här helgen har redan gått och vad har jag fått gjort? En enda stackars maskin tvätt. Jag prokrastinerar så att jag får ångest ända in i själen. Ångestångestångest.

Jag tänkte tidigare att jag behöver bara hålla ut i tre veckor, sedan lugnar det ner sig. Fast det är ju egentligen inte sant. Det är ju om tre veckor det börjar. Vilket betyder att jag inte kommer kunna slappna av på typ ett halvår. Konstant ytandning och förvirring är vad som kommer att dominera mitt liv.

Nu ska jag försöka andas lite och sedan ta tag i min garderob. Det osar lite panik om det här inlägget.

Gilla’t!

Sluta gilla

Jag har som hela tiden varit inställd på att den sista inlämningsuppgiften skulle vara inne den 13 juni. Icke då. Den ska vara inne på söndag. Vilket betyder att jag precis fick en hel massa mindre dagar på mig att göra klart den.

Här skulle jag lätt kunna få panik. Men jag väljer att lugnt repetera “detordnarsigdetordnarsigdetordnarsig” och hoppas på att det ordnar sig.

Gilla’t!

Sluta gilla

Jag har läst böckerna, jag fattar vad det handlar om, men när jag sätter mig ned och ska skriva så blir det tvärstopp. Ont i magen och total brainfreeze. Hjärtklappning och panik. Och det som i slutändan hamnar i uppgiften är ju inte alls vad jag hade tänkt mig från början. Jag vet ju att jag kan bättre. Fanfanfan.

Jaja, nu är det i alla fall gjort. Så nu slipper jag panikplugga (så mycket) under påsk hemma i Övik. Men visst hänger böckerna med, nästa helg ska nästa uppgift in. Jag har redan ont i magen.

Gilla’t!

Sluta gilla

Idag är nog första gången i världshistorien som jag kliver upp direkt när klockan ringer. Helt makalöst. Det var inte ens speciellt svårt, för jag hann inte tänka, det var bara skutt ur sängen direkt.

Anledningen till att jag kliver upp tidigt är enkel – jag måste hem tidigt från jobbet och plugga. Jag läste tills jag stupade igår och ändå har jag 150 sidor kvar. I en bok. Paniken börjar krypa på i hastig takt. Jag måste nog väldigt snabbt bemästra konsten att skumläsa.

Det här halsbandet är väldigt fint, det måste jag nog börja använda mer. Köpte det på Primark i London i våras.

Gilla’t!

Sluta gilla