Nu är undertecknad hemma från sköna vivaitalia igen! Med mig hem har jag en ny väska, en fin hjärtig sjal, ett par hjärnceller mindre och ungefär ett ton bilder i kameran som ska gås igenom för att se om det finns några som är tillräckligt rumsrena för att publiceras. Det har varit några underbara dagar och jag har insett att jag förmodligen har världens härligaste jobbarkompisar. Win på den.

Det känns underbart skönt att ha en ledig söndag innan det är tillbaka till jobbet igen för jag har ungefär en miljon saker på to-do-listan som ska bockas av. Sådana där spännande saker som att handla, städa, betala räkningar och – just ja – deklarera.

Just nu förbannar jag lite det faktum att jag valde att starta företag. Deklarationen ska vara inne imorrn och jag har ingen aning hur det här ska gå till. Finns det någon deklarationsakut någonstans?

Nej, två timmar i sängen från uppvaknande till uppstigning får nog räcka. God söndag!

2 kommentarer

0

Två bebisbesked på två dagar. Det var då galet vad folk fortplantar sig. Själv är jag lite förvånad över att min bebislängtan inte kickat in ännu. 31 på fredag liksom. Nu är det väl meningen att man ska vara vuxen. Men livmodern tar inga extra skutt när jag pussar på mina kompisars bebisar och jag känner ingen direkt panik av den där biologiska klockan. Menmen. Jag tar det med en axelryckning. Inga konstigheter. En tid och plats för allt liksom.

Något jag dock får småpanik över är funderationerna över vilken ände av mitt liv jag ska ta tag i för att få lite ordning i tillvaron. Jag hoppas verkligen att självdisciplinen kommer som ett brev på posten när jag börjar jobba och får lite rutiner igen för just nu är det verkligen kaos i vardagen. Att-göra listan är milslång men jag kan inte förmå mig att börja beta av den. Brainfreeze liksom.

Men på torsdag kommer syster. På fredag fyller jag år. På lördag blir det kalas. Och på måndag börjar jag nytt jobb. En bra vecka att vänta med andra ord.

Inga kommentarer

1

Så var den avklarad. Den sista arbetsdagen på fem månader. Nu är jag fri som en fågel och på lördag flaxar jag över Atlanten till det stora äpplet.

De här sista dagarna i Sverige är mer än lovligt fullbokade. Det är en hel del som ska fixas men som tur är får jag hjälp av mamma och Anna som kommer ner på torsdag för att hjälpa mig i värsta packpaniken. För jag är så klart inte ens i närheten av färdigpackad. Men något så galet hade vi väl inte riktigt väntat oss heller.

Och mitt i alltihop finns en jättestor klump i magen. Något fantastiskt har hänt men tajmingen är så usel att den måste vara handplockad av Murphy och hans lag. Och det gör ont och är jobbigt men samtidigt så bra och jag försöker hitta tacksamheten bland tårarna. Och hoppas att ödet och viljan är på min sida.

Nu måste jag göra ett allvarligt försök att kräla ut ur den här bubblan. Här blir inga barn gjorda. Eller lådor packade.

11 kommentarer

2

Två tredjedelar av den här helgen har redan gått och vad har jag fått gjort? En enda stackars maskin tvätt. Jag prokrastinerar så att jag får ångest ända in i själen. Ångestångestångest.

Jag tänkte tidigare att jag behöver bara hålla ut i tre veckor, sedan lugnar det ner sig. Fast det är ju egentligen inte sant. Det är ju om tre veckor det börjar. Vilket betyder att jag inte kommer kunna slappna av på typ ett halvår. Konstant ytandning och förvirring är vad som kommer att dominera mitt liv.

Nu ska jag försöka andas lite och sedan ta tag i min garderob. Det osar lite panik om det här inlägget.

Inga kommentarer

0

Jag har som hela tiden varit inställd på att den sista inlämningsuppgiften skulle vara inne den 13 juni. Icke då. Den ska vara inne på söndag. Vilket betyder att jag precis fick en hel massa mindre dagar på mig att göra klart den.

Här skulle jag lätt kunna få panik. Men jag väljer att lugnt repetera “detordnarsigdetordnarsigdetordnarsig” och hoppas på att det ordnar sig.

Inga kommentarer

0

Jag har läst böckerna, jag fattar vad det handlar om, men när jag sätter mig ned och ska skriva så blir det tvärstopp. Ont i magen och total brainfreeze. Hjärtklappning och panik. Och det som i slutändan hamnar i uppgiften är ju inte alls vad jag hade tänkt mig från början. Jag vet ju att jag kan bättre. Fanfanfan.

Jaja, nu är det i alla fall gjort. Så nu slipper jag panikplugga (så mycket) under påsk hemma i Övik. Men visst hänger böckerna med, nästa helg ska nästa uppgift in. Jag har redan ont i magen.

4 kommentarer

0

Idag är nog första gången i världshistorien som jag kliver upp direkt när klockan ringer. Helt makalöst. Det var inte ens speciellt svårt, för jag hann inte tänka, det var bara skutt ur sängen direkt.

Anledningen till att jag kliver upp tidigt är enkel – jag måste hem tidigt från jobbet och plugga. Jag läste tills jag stupade igår och ändå har jag 150 sidor kvar. I en bok. Paniken börjar krypa på i hastig takt. Jag måste nog väldigt snabbt bemästra konsten att skumläsa.

Det här halsbandet är väldigt fint, det måste jag nog börja använda mer. Köpte det på Primark i London i våras.

2 kommentarer

0