Jag har bott i Stockholm i snart 4,5 år. Men innan livet i huvudstaden så bodde jag i en mindre stad på sydligare breddgrader. “Finns ett liv innan Stockholm?” undrar ni kanske nu. Svar ja. Och det livet levdes i Borås. Delar av det i alla fall. När jag nämner att jag bodde i denna eminenta stad i nästan fem år, utbrister först alla “Whyyy?!”. Och sedan, när chocken lagt sig, i ett lite lugnare tonfall, frågar de om jag pluggade där.

Ni förstår, Borås är likamed mode (postorder). Och har man bott här så måste man alltså ha pluggat mode, annars har man liksom ingen ursäkt att mellanlanda här så länge som fem år. Men icke. Ingen modeplugghäst här inte. Det var så enkelt att jag fick ett jobb, och tog därför mitt pick och pack och flyttade från Norrland till en stad där jag inte kände en käft. De åren som följde var några av de bästa och de värsta i mitt liv. Men mer om det en annan gång.

Som med allt annat känns det å ena sidan som en mindre evighet sedan och å andra sidan som igår jag lämnade Bårre. Sedan dess har jag varit där ett par gånger, eftersom pappa bor i krokarna, men sällan är jag faktiskt inne i själva staden. Men i lördags, då sken solen och jag kände att det var ett tag sedan jag såg gamla Borås. And off we went, jag och pappa.

Gågatan ser ut ungefär som vanligt. Jag vet inte vem den här killen är dock, han är ny. Bishop’s Arms ligger dock kvar på samma ställe. Gammal trogen tjänare, den där biskopen och hans armar.

På torget hade de påskpyntat en jättestor björk. Himla mycket jobb för lite reward kan jag tycka.

Vi slog oss ned på gamla Rådhuset och fick oss en bit mat och pappsen en öl. Säg hej till pappa.

Parken frodades och så även människorna som fick lite sol på snoken nere vid Viskan.

All in all, ett lyckat besök på gamla brottsplatsen. Om man bortser från ett borttappat Visa-kort som fick spärras. Du skall icke lämna bankkort i parkeringsautomater. Hör ni det?

Ute på landet bytte jag däck. Jag är nästan som Hulken. Vilket man var tvungen att vara för att skruvarna (bultarna?) satt fast hårdare än… ja.. något som är riktigt hårt. Men på två dagar hann jag alltså byta däck OCH starta bilen med hjälp av startkablar! Kvinnor kan.

Och så fick jag säga hej till den här tjejen igen. Min finafina Silver. Hon har bott hos pappa sedan jag åkte iväg i höstas men nu har hon flyttat hem igen. Än så länge bor hon under soffan. Hon acklimatiserar sig tror jag det kallas.

Och så grillade vi en himla massa. Gottgottgott.

Och det var den påsken. Några fräknar rikare. Hej svejs!

14 kommentarer

0

Lagom till midsommar blev det äntligen sommar till slut. I helgen har jag tagit det så lugnt som det bara är fysiskt möjligt (förutom några promenader/joggingturer). Varmt och skönt och trots en ihärdig blåst så har vi spenderat rätt mycket tid utomhus. Internet har lyst med sin frånvaro så istället har jag och pappa pratat öronen av varandra, grillat, tvättat och vaxat hyndan, kollat Formel 1 (jag hävdar bestämt att Jenson Button är det hetaste som finns), kelat med världens sötaste kattungar och bara njutit av stillheten på landet.

Så här såg jag ut på midsommar.

Hela byn hjälptes åt att klä midsommarstången. Så mycket dans blev det dock inte.

Så här fin blev den.

Världens sötaste Cocker var med.

Sedan grillade vi och myste på uteplatsen.

Det var en fin helg.

4 kommentarer

0

Från Röshult till Rånnaväg är det tre kilometer. Den sträckan fram och tillbaka, på landsvägen, har jag och pappsen avklarat nu på morgonen. Vi, och ett gäng envist uppvaktande flugor som höll på att driva mig komplett till vansinne. Det känns som att jag viftat axlarna så smått ur led.

Internettillgången har varit minimal i helgen, så den kontakt med omvärlden jag haft har varit via mobilen. Nu blir det frukost, en dusch och eventuellt lite F1 innan jag beger mig mot huvudstaden igen.

Inga kommentarer

1

Pappa myser omkring i lägenheten, fingrar på sin nya nyckelknippa och trallar förtjust “Jag har bil! Jag har bil!”. Det var länge sedan jag såg honom så barnsligt glad, som en unge på julafton. Och allt för en gammal Saab som vi hittade översnöad i Tyresö. Den spottar ut multum med avgaser och lever om som bara den, men nostalgi är inte en känsla att leka med. Nu sitter och planerar hur han ska pimpa sin ride på bästa sätt. Jag hörde “rallyfiera”. Spännande.

Se så glad han är!

Inga kommentarer

0

Hannah friserar bort pappsens Anders Borg-frippa, jag lagar lasagne och Silver spanar nyfiket på alla lockar som trillar till golvet. En fin tisdagskväll i förorten.

Inga kommentarer

0

Nu är pappsen på väg hem till Borås igen. Jag har separationsångest. Tomtepappa har varit på besök i inte mindre än tre veckor, så det kommer bli väldigt tomt utan honom. Jag började nästan vänja mig vid att ha någon hos mig när jag kom hem efter jobbet, laga mat och dela meningslösa tankar med någon. Äsch, ska jag måsta skaffa mig en sån där pojkvän ändå?

Besöket avslutades på bästa sätt med tacos, rödvin och film. Vi hade tänkt “La vie en rose” men på grund av datastrul blev det istället fruktansvärda “Transformers 2″. Oh well, kvällen var nästan perfekt.

2 kommentarer

0

Idag står det väldigt klart varifrån jag fått min blödiga sida. Både jag och pappa sitter och snyftar framför kärlekstemat i “Idol”. Riktiga hårdingar är vi.

Inga kommentarer

0

Min far dricker kaffe nu. Klockan är halv ett på natten. Han gör alltid det precis innan han ska sova. Jag vet inte, för jag dricker inte kaffe, men är inte det lite konstigt?

1 kommentar

0

Nu är vi hemma igen. Jag har live-twittrat (finns det något annat sätt) hela kvällen och bitvis var det verkligen ståpäls både här och där. Det som är trist med Idol är att all feelgood som man byggt upp under programmet bara faller platt när det blir dags för utröstning.

Sedan första vändan jag var på Idol 2004 så har allt runtomkring verkligen exploderat. “Loungen” som är utanför själva studion var på den tiden inget mer än ett grått, trist väntrum. Nu för tiden är det discodisco överallt! Sponsorerna kastar sig över en och du kan sjunga karaoke, plåta dig tillsammans med pappersvarianter av idolerna i verklig storlek och tävla till höger och vänster.  Idol är verkligen en hel ekonomi helt i sig själv.

Pappa klädde upp sig och följde med.

Veros favvis var Mariette.

Jenny i förgrunden medan Eddie gör sig redo.

Tove i kvällens bästa framträdande. Vilket tryck!

Mariette är en av mina absoluta favoriter.

Eddie och Rezas duett. Jag anar sparks!

Jump on board, take a ride!

Till slut fick Eddie åka hem, men han gjorde det med flaggan i topp!

2 kommentarer

0

Hela den här dagen har varit skum. Upp och ner och omvänd på något vis. Som att den började på slutet och slutade någonstans i första hälften. Typ.

Klev upp okristligt tidigt (det betyder före sex), duschade och piffade, sedan bar det av in till Borås för att pappa skulle få ta bort gipset (jippi!). In och ut på dryga timmen, något som måste ses som ett mindre rekord inom den svenska sjukvården, och sedan var det bara tuta och köra mot Stockholm. Började jobba klockan tre och satt i möte till klockan sex. Hem för att laga mat och bara det faktum att jag hade någon fler än mig själv att laga mat till en vardag kändes helkonstigt (pappa är på besök ett tag).

Nu är jag halvdöd och jättetrött och totalt snurrig i bollen. Faktiskt fysiskt yr.

Gonatt.

Inga kommentarer

0