Tagged promenad

En lördag i skogen

2014-07-12-12.36.50

Igår kom Siri på besök. Hon polade direkt med Leia och blev glad som en femåring när hon fick hålla i kopplet.

2014-07-12-13.50.02

Vi gick en långpromenad och hamnade i den här trollskogen. Så himla fint.

2014-07-12-13.13.41

Blåbären längs med stigen hade börjat mogna och vi kunde liksom inte låta bli att plocka lite av naturens godsaker.

2014-07-12-13.15.30

Se så fina!

2014-07-12-13.33.33

Nomnom.

2014-07-12-13.17.06

Värsta lyxiga skogsvägen, Leia var i himlen med alla nya saker att sniffa på.

2014-07-12-13.21.03

Vi hittade en sjö med en massa näckrosor. Jag väntade bara på att älvorna skulle börja skutta mellan dem.

2014-07-12-13.33.36

Och ännu mera blåbär.

2014-07-12-14.02.14

Sedan snubblade vi över ett utegym, jag har varit på jakt efter ett så blev himla nöjd!

2014-07-12-15.14.34

På vägen hem handlade jag lite för mycket och hittade lämpligt nog en vagn kastad i ett dike som jag nyttjade en bit.

2014-07-12-15.49.20

Väl hemma, tre timmar senare, blev blåbären världens godaste smulpaj och jag och Leia sov en lång och skön tupplur. Så bra dag!

En lördagspromenad i Vinterviken

Photo-2014-04-26-14-51-59

Photo-2014-04-26-14-52-30

Photo-2014-04-26-14-54-14

Photo-2014-04-26-14-53-51

Photo-2014-04-26-16-12-01

Här har jag hängt idag. Knallat runt vid Vinterviken och Trekanten tillsammans med en triljon andra Stockholmare. Det verkade lite som att det var obligatoriskt med tillbehör som barn eller hund för att få vistas i krokarna, alt tillhöra löpningssekten. Men jag hade i alla fall en dejt! Och han var lång och intelligent och hade världens torraste humor. Min favoritsort. Och vi pratade politik och feminism och bloggare och hade det rackarns gemytligt.

Aftonen har jag spenderat med “Man of Steel“, senaste Stålmannenfilmen som hade premiär förra året och nu finns på Netflix. Helt okej rulle, även om jag blir så brutalt uttråkad av alla actionscener. Dock gillade jag vinkeln med backstoryn om Krypton och gillade för en gångs skull Russell Crowe, en man jag i vanliga fall verkligen inte klarar av. Han ska väl hålla sig till den där Gladiator-rollen – stereotyphjälten i rustning med stolpiga repliker. Han ska verkligen inte sjunga.

Men Amy Adams replik “You know it’s all down hill after the first kiss” efter den obligatoriska efter-räddningsscenen-hånglet?! Yikes. Jag tror jag precis kräktes lite i munnen.

Det här inlägget är en del av #blogg100

Dag 46/100 – Inlägg 67/100

En lördag på Djurgården

Solen! Minns ni den? Det var då knappt att jag gjorde det innan i lördags. Att äntligen behöva kisa och få känna solen värma ansiktet var helt ljuvligt! Det kanske faktiskt blir vår i år med.

Photo-2014-02-22-13-18-55

 

För att fira detta tog jag Åke under armen och tog färjan ut till Djurgården. Dagen till ära hade jag förvirrat nog glömt både busskort och plånbok hemma så Åke var min sugar daddy under dagen. Sämre kunde man ju ha det.

Photo-2014-02-22-14-08-25

Väl på Djurgården svängde vi höger mot Waldermarsudde. Mängden pelarbeströdda och svindyra hus, kråkslott och sjötomter var överväldigande.

Photo-2014-02-22-14-32-49

Vi pratade om skillnaden på att nöja sig och vara nöjd. Om kärlek och ensamhet och alla sådana där hjärtesaker som han är så himla bra på.

Photo-2014-02-22-14-36-05

Här är han. Världens bästa skägg med en jättegrön telefon.

Photo-2014-02-22-14-09-41

Det blåste jättemycket och jag fick ont i öronen.

Photo-2014-02-22-14-35-41

Men solen var liksom värd det på alla sätt och vis.

Photo-2014-02-22-14-47-43

Titta bara. Is och sol och fint.

Photo-2014-02-22-14-36-38

Hej från mig.

Photo-2014-02-22-15-10-17

Efter två timmar och halva Djurgården åkte vi båten tillbaka till Gamla Stan och gick och åt sen brunch på Grill Ruby. Och sedan gick jag hem och somnade framför teven. För mycket frisk luft är inte nyttigt.

En höstpromenad. På hösten alltså.

Innan snön invaderade Stockholm och gjorde om min förort till Narnia så var det ju faktiskt höst en stund. Och jag har ju glömt berätta för er om en rackarns fin dag jag hade för sisådär två veckor sedan.

Jag åkte in till stan för att möta upp Maria för att promenera och prata om livet. Vi sågs vid stadshuset. När vi sa “promenad” tänkte hon “powerwalk” och drog på sig träningskläderna. Jag hade kängor och trenchcoat. Jaja.

Vid Stadshuset pågick bröllopsfotografering. Ruskigt flott.

Vi gick över Riddarholmen mot Söder. Riddarholmskyrkan har det finaste kyrktornet i stan.

Söder mälarstrand blåste kallt.

För första gången gick jag över Västerbron och fick se alla hänglås på nära håll. Här hänger alltså älskande par hänglås med sina namn på som en symbol för sin kärlek. Himla fint tycker jag.

Maria, hänglåsen och stadshuset. Cirkeln sluten liksom.

Sedan gick vi hem till Maria och drack te. En himla fin eftermiddag.

Söndagslunk

I söndags sken solen så efter den numera obligatoriska ångestattacken i duschen (woot woot) drog jag mig, hög på lugnande, in till Söder för att lunka runt lite med Hanna. Vi pratade om livet och pojkar och kroppar som inte gör som man vill och lägenheter och glass och allt sånt där som är viktigt i livet.

Vi kan börja kalla mig varannandag-Linda. För efter en bra dag som den här söndagen, behöver jag minst en dag för att återhämta mig under täcket. Ett mönster jag inte är helt överlycklig över.

Vi började på Skinnarviksberget där man hittar en alldeles utmärkt utsikt över city.

Och en inte så pjåkig en över Södermalm heller.

Så här såg jag ut. Och sedan gick vi till Ka’s och åt hälsotallrik. Gudagott.

Hanna tog lite sånna där Svenssonbilder på blommande Magnoliaträd.

Och sedan mötte vi upp Jessica och åt glass. Och sedan gick vi och drack kaffe.

Och så avslutade vi med att dränka (eller åtminstone doppa tårna) söndagen i öl. Fin, bra dag.

Sol, vind och vatten.

När Lina gick hem igår så såg jag min chans att komma utanför dörren en liten stund. Att göra detta för egen maskin har visat sig bli mer och mer av ett projekt för varje dag som går, men med lite draghjälp så kom jag iväg. Ingen vacker syn direkt i mysbyxor och halvrufsig kalufs, men ut kom jag i alla fall.

Efter jag lämnat av Lina vid bussen så drog jag mig nedåt mot sundet. Ljudet av vatten som kluckar mot båtar och brygga brukar alltid ge mig lugn. Massvis med båtar stod redo för att sjösättas och hela området luktade av målarfärg. I teorin precis vad jag behövde.

Men idag funkade inte det perfekta receptet. Det var skönt med frisk luft och vackert med båtarna men jag fann inte lugnet som platsen brukar garantera. Inte ens med solen i ögonen och vattnet som glittrade framför mig. Och det gjorde mig riktigt ledsen. För där någonstans fick jag ännu ett kvitto på att något är fel på riktigt.

If I get it all down on paper, it’s no longer inside of me, threatening the life it belongs to.

Efter mitt söndagshäng med Jessica och Jenny igår tog jag mig en promenad. Först hade jag bara tänkt knalla Åsögatan bort till Londonviadukten som jag brukar göra när jag hänger på Söder. En lite lagom promenad sådär för att gå av dagens intryck.

Men igår behövdes en något längre promenad för att processa en helg full av känslor och tankar. Många varma. Många onda. När jag kom till Londonviadukten rusade både tankarna och hjärtat och för att ge dem fritt spelrum så fortsatte jag att gå. Via Danvikstull och ner till Hammarby Sjöstad. Vidare till Sickla till Järla Sjö till Nacka Forum. Efter nästan två timmar hade det nästan blivit mörkt och fötterna var trötta så jag tog bussen den sista biten hem.

Det var inte så mycket som föll på plats i slutändan och hjärtat är fortfarande minst lika tungt. Men det känns skönt att jag i slutändan fyllde den här vidriga dagen med något annat än tårar.

Kanske skriver jag lite senare om varför det gör så ont idag. Men inte nu. Även om den här texten känns lite extra passande just idag.

If I get it all down on paper, it’s no longer inside of me,
Threatening the life it belongs to
And I feel like I’m naked in front of the crowd
Cause these words are my diary, screaming out loud
And I know that you’ll use them, however you want to.

- Breathe, Anna Nalick

En annandag

Jag vaknade i morse efter lite småkalasande igår kväll, jag var inte bakis och ville inte gråta eller dö, och det är ju en känsla att ta vara på, så god som någon. Så jag tog mina femtielva kassar med skräp som skulle till återvinningen och gick på promenad.

Vädret kunde inte riktigt bestämma sig hur det skulle ha det, så solbrillorna kändes lite overkill efter ett tag, men luften var hög och frisk och det luktade blöt jord. Vårkänslorna smyger sig på.

Och så pratade jag med mamma och blev varm i magen för att vi är på en sån där fin plats nu då vi båda är sårbara och pratar med varandra om det. Det är så fint tycker jag.

Efter mitt återvinningsäventyr drog jag mig ned mot Skurusundet. Ljudet av kluckande vatten är ett av de absolut bästa som finns. Segelbåtarna hade fått komma i vattnet igen efter vintern.

Här är det intensiv båttrafik på somrarna.

Jag har aldrig riktigt fattat den här. Får man inte kasta ankar? Men det är ju bryggor där? Fattar noll.

Skurubron underifrån. Och jag undrar lite vem som gillar (ogillar?) Gossip Girl så mycket att man klottrar in det på bron.

Sedan gick jag och handlade och sedan hem och kokade ägg.

Hängde lite med den här tösen.

Åt lyxigaste helgfrukosten.

Och tittade på New Girl. Och någonstans här är vi nu.

Vad gör ni denna annandag?

Helg och sånt.

Det här underbara vädret vi haft den här helgen, kan vi få behålla det resten av året, tack?

Igår tog jag Camilla under armen och gick ut på långpromenad ut mot Orminge. Jag och Camilla bor i samma område och har surrat om den här promenaden i över ett halvår så det var på tiden att den blev av. Och vi fick ju det bästa vädret som sällskap! Så det blev kurragömma i skogen, halka runt på isen och en guidad tur av det K-märkta Orminge. Alldeles ruskigt trevligt hade vi.

Denna söndag har jag däremot inte lämnat lägenheten utan mest irriterat mig på den ihållande solen som reflekterat i min teve och stört mitt “New Girl“-maraton. Livets kontraster. Jag har för övrigt utvecklat en seriös girl crush på Zooey Deschanel.

Ni får ursäkta om mitt huvud inte riktigt fungerar som det ska idag. Rödvin gör sådant mot en. Vinkritikerna gör sådant mot en. En mer detaljerad rapport av gårkvällens bravader kommer när jag fått ordning på motoriken och alla mina hästar i rad etcetera. God afton.

En plats i solen.

I fredags gick jag ut på äventyr i mina kvarter. Det blir som oftast att man åker in till stan när man vill kika runt men ibland passar det alldeles utmärkt att hänga i samma postnummer.

Jag gick ned till Skurusundet som ligger så nära att man borde vara där hela tiden. Där ligger en massa fina båtar och solen skiner på en hela tiden.

Efter att jag lyssnat på vågskvalp (det bästa ljudet i världen) ett tag så hittade jag den här stigen som gick rakt upp i skogen.

Hej från skogen!

Uppe i skogen sprang jag på ett berg med den här lilla magiska utsiktsplatsen där det till och med fanns en bänk så lägligt utplacerad. Där låg jag en bra stund och läste smart bok, lyssnade på fiskmåsar och båtmotorer och ungefär en miljon gräshoppor innan det var dags att gå hem igen.