En roadtrip med rätt människor kan onekligen vara grunden till magont på grund av asgarv. Detta blev jag varse i fredags då jag, Jenny och Fredrik hoppade i lilla Minin och tog sikte på Göteborg. Och jag säger bara det, ska ni sitta fast i en bil i fem timmar (närmare sju den här gången på grund av bilkön från helvetet mellan Norrköping och Linköping), då ska ni göra det med de här människorna. Så mycket värme och skratt att bilstackarn nästan sprängdes inifrån.

Till slut kom vi till Göteborg i alla fall. Och till Hanna som jag skulle bo hos. Hon har typ världens finaste kisse, Alice.

Så här ser Alice ut. Hon är pytteliten och aningen rastlös ibland.

På fredagskvällen åt vi middag hemma hos Hannas pojkvän vars soffa, som jag sedan sov i, är stor som ett hav.

På lördagseftermiddagen, efter en sväng till Erikshjälpen där jag fyndande jättegamla böcker och en kappa, mötte jag upp Jenny för att ta en fika.

Och köpa en väldans massa lördagsgodis. Jenny, som sist jag såg henne precis hade blivit mamma till en liten Tindra, gillar lördagsgodis.

De färgglada godisarna är bäst.

Sedan flanerade vi lite på stan.

På kvällen hamnade vi, efter en liten felkalkylering i bordsbokandet, på Vino Pasta. Och tur var väl det. Den här lilla härligheten hade vi inte fått på tapas-stället.

Jenny var med, så klart.

Och Fredrik.

Och jag. Hej!

Hanna.

Och Elin som jag träffade för första gången. Hon var tokrolig.

Karin var också med.

Efterrätten var sådär god så att håret på armarna fick lite knäpp.

Och så dök Ida upp!

Och så twittrade vi lite. Sedan hade jag haft nog av äventyr för en dag och gick hem och la mig i den där havs-stora soffan igen. Och sedan på söndagen tog vi bilen hem till Stockholm.

Tack Göteborg för en finfin tramz-helg!

Inga kommentarer

0

Det är dagen före jul. Jag åker buss. Det regnar. Bussen är ca 50 grader varm och jag är inte helt nöjd med detta faktum. Men jag har paddan och wifi och twitter och film. Det väger liksom upp lite.

Vad gör ni denna dag före dag? Är ni också på väg någonstans?

Inga kommentarer

0

Sydafrika. Ja tack.

4 kommentarer

0

Förra veckan åkte jag en sväng till Norge för första gången. Det var nämligen dags för en ny butiksöppning.

Uppe i himlen såg det ut så här. Och när det finns wifi på planet så är det ju liksom nästan tvunget att twittra i luften. Himla piffigt. Enda gången jag varit med om det tidigare var när jag flög NYC-SF förra hösten.

Hotellrum är något av det bästa som finns. Speciellt hotellsängar. Speciellt speciellt hotellsängkläder. Varför är inte mina sängkläder lika krispiga och mjuka och perfekta?

Så här vackert var Oslo förra torsdagsmorgonen från mitt hotellrum.

På dagen så hade vi en plåtning med norska bloggdrottningen Ulrikke Lund. Hon var sådär läskigt snygg.

Efter minglet i nya butiken var det efterfest på Åpent Bakeri med minihamburgare, cupcakes och konjak.

Storchefen och jag.

Och sedan sa jag hej då till svindyra Oslo och åkte hem igen.

Inga kommentarer

0

Och så helt plötsligt var jag i Norge.

2 kommentarer

0

Jag är på väg till Göteborg. Ska jobba. Ska sniffa bebishår. Ska dricka vin med twittrare. Hej framsidan!

2 kommentarer

0

Tisdagen i New York kom och det var dags att börja jobba.

De följande dagarna hängde jag väldigt mycket i de här kvarteren i Meat Packing District. Här ligger nämligen vår nya butik!

Jag flyttade även ut från Tristans lägenhet i East Village och in här, på Dream Downtown i Chelsea. Ser ni fönstret i taket? Det är undersidan av poolen som fanns på innergården. Mycket läckert.

I restaurangen såg det ut som en hel galax i taket.

Och i mitt rum hade jag ett runt fönster. Det var mysigt att sitta i och spana ut över poolen.

På onsdagen var det dags för stort öppningskalas.

Uma Thurman kikade förbi.

Efter öppningen gick vi till Pastis som ligger på samma gata för att äta middag.

Jag åt steak frites. Kanske inte det allra smartaste valet när klockan var sent. Men mumsigt var det.

Med oss hade vi två finska bloggtjejer, Carita och Malena. Fantastiska töser.

Pastis.

Malena var galet snygg i sin grå klänning.

Sedan kom torsdagen och det var dags att åka hem. Jag och Mark tog en sista promenad längs 14th street, pratade pojkar och kramades hej då. Jag hade gärna stoppat ned honom i bagaget och tagit med honom hem men det går ju inte.

Så var det dags att ta farväl för den här gången. Vi ses snart igen, my love.

2 kommentarer

0

Nu är jag hemma i Sverige igen och har haft en härlig och hektisk helg. Jetlaggen nafsar mig lite i hälsenorna men är inte fullt lika vidrig som sist. Inte än i alla fall. Men vem vill höra om jetlag när jag fortfarande har en massa härliga bilder från New York att visa er?

Måndagen i New York var lika varm och solig som dagarna innan. Vi gick till Peels för att äta brunch.

Peels blev snabbt en ny favorit för mig här i stan. Supermysigt ställe och riktigt god brunch. Ett tips!

Finaste taket hade de också.

Mark.

Efter brunchen stod shopping på schemat. Visakortet fick sträcka på benen och jag blev några dyrgripar rikare.

Steve Jobs bortgång gjorde avtryck överallt i staden.

Sedan gick jag och Mark till Café Gitane medan Tristan jobbade men då glömde jag att fota. Samma sak hände på kvällen när jag och Tristan åt middag på Dos Caminos. Bad bad blogger. Men jag fick i alla fall världens godaste guacamole. Och tokstarka kycklingtacos.

Kameran åkte dock fram igen när vi alla hamnade på en champagnebar i the Village med de coolaste lamporna.

Och den största champagnemojiton någonsin.

Väl hemma i East Village försökte jag få Tristan att förstå storheten i “Sex and the City” utan någon större framgång. Sedan somnade jag sittandes, så trött var jag.

Inga kommentarer

1

I söndags var det fortfarande sommar i New York. Jag drog på mig klänning och Converse och kilade ned till SoHo.

Vi skulle nämligen äta brunch på The Dutch, en av de hetaste brunchställena i stan just nu enligt vissa.

Vi beställde in en pastry board med mumsiga saker.

“Vi” var jag, Tristan och finaste Mark!

Jag åt stekta ägg med hominy grits, chorizo och salsa verde. Nomnom.

Mycket fint var det där inne. Speciellt lamporna.

Till efterrätt delade vi på en bit paj och dog lite av godhet.

Hej!

Sedan gick jag och Mark på en promenad. Vi hamnade i Meat Packing District. Här är utsikten mot Highline och Standard Hotel från mitt fina jobbs nya butik.

Mark blev lite förtjust i de här tavlorna och konstnären blev lite förtjust i honom.

Sedan var det dags att åka upp till parken. Det var en jättefin dag och varenda människa ville ro båt.

Vi nöjde oss med att picknicka. Vi var inte ensamma om det heller.

Tristan var nöjd i gräset.

Mark var glad.

Sedan blev det kväll och vi åkte tillbaka till Meat Packing för att äta på Revel. Jag åt en filet mignon som var så mör att det var nästan som att skära i smör. Galet gott.

Tristan.

Sedan gick vi på mitt gamla hak Tortilla Flats med den galnaste inredningen och drack frozen strawberry margaritas och spelade trivia.  Det var mycket fnissigt.

När vi var klara med triviandet åkte vi upp till Midtown och hälsade på Tristan’s kompis RJ. Han tog med oss till en jätteskum taqueria där vi drack öl och pratade om vilken TV-serie som är den manliga motsvarigheten till “Sex and the City”. “Entourage”, “It’s always sunny in Philadelphia” och “Workaholics” nämndes. Vad tycker ni?

Sedan klättrade vi upp på RJ’s tak, drack billig öl och häpnades över den här magiska utsikten innan vi åkte hem och jag halvdog lite på grund av jetlag. Tack och hej söndag!

2 kommentarer

3

I lördags kom jag till New York. Här var det sommar, över 30 grader och strålande sol. Jag åkte direkt till Tristan i East Village, lämnade mina väskor och sedan gick vi ut på stan.

Vi gick mot mina gamla kvarter.

Vid Astor Place hade man satt en hel massa färgglada buntband på lyktstolpar. Man kallade det “Flaming Cactus”. Himla piffigt tycker jag.

Solen sken och det var tokvarmt.

Vid Houston Street satt den här guldpojken på husfasaden. Jag har gått förbi där tusen gånger förut men aldrig sett honom. Lite konstigt.

I Nolita hängde de här killarna vid tunnelbanan. Den var tydligen nymålad. Verkar inte riktigt som att de brydde sig.

Väggarna är färgglada i Nolita.

Efter några timmars promenerande blev vi trötta och hungriga. Så då satte vi oss på Xicala Wine Bar på Elizabeth Street, åt galet goda minihamburgare och drack sangria.

Säg hej till Tristan!

Sedan blev det kväll och vi drack öl och åt varmkorv men då glömde jag kameran så det får stanna i huvudet bara.

Inga kommentarer

1