Tagged: resa

@ 13:02 | Inga kommentarer

En liten spark i drömbaken med ESL.

När jag var 15 åkte jag på min första språkresa till England. Jag trodde aldrig min mamma skulle släppa iväg mig men det är fantastiskt vad ett års tjat kan åstadkomma. Det var min första resa utomlands och någonstans där blev jag kär i (och bra på) det engelska språket. Och lite modigare än innan.

Min dröm, som ni vet, var hela mitt mer eller mindre vuxna liv att bo i New York. Jag var på väg att åka dit och plugga flera gånger men det kom alltid något i vägen. Pojkar. Jobb. Pojkar. En gång hade jag kommit så pass långt att jag i stort sett bokat biljett, men sedan kom det någon lång, vacker man i vägen och sabbade det hela. Nämnde jag pojkar?

New York

Så nu tänker jag ge er som sitter med sådana här tankar och drömmar och funderationer en liten spark i röven. Sparken heter ESL och erbjuder språkutbildning utomlands, kolla in dem på www.esl.se. När jag satt och letade kurser utomlands för jistanes många år sedan så tyckte jag att det var svårt att hitta något för oss äldre (ja, jag är lastgamla 32) men ESL har ingen åldersgräns utan det handlar om vilken nivå du kan och vill lägga din utbildning på. De har engelskakurser både för nybörjade och mer avancerade i bl.a. New York. Just saying liksom. Själv skulle jag inte tacka nej till en kombinera italienska och en vinkurs i, pja, tex Venedig? Det skulle vara helt okej. La Dolce Vita och sådär.

Har du en dröm, gör något varje dag för att komma närmare den. Var modig. Ta livet i kragen och ba “let’s go!”. Du kommer inte att ångra dig.

ESL Sverige finns även på Twitter, följ dem där!

Venedig

Jag har blivit kompenserad för detta inlägg. För mer information om sponsrade inlägg, läs här.

5
@ 12:47 | Inga kommentarer

#sixtencampar does Dalarna: Del 2

Första delen av senaste, fantastiska #sixtencampar fick ni ju förra veckan. Nu är det dags för del två, lördagen, och håll i er, för nu jädrar blir det bildbonanza. Jag tog så många fina bilder och jag kan inte välja så jag lägger upp allihopa. Klicka här för att läsa hela inlägget och se alla bilder!

PA var uppe först. Han är en sådan där lustig kuf som sätter väckaren en lördagsmorgon för att lyssna på Naturmorgon i P1 klockan 06.14.

Ge mig mer

3
@ 9:43 | 3 kommentarer

När Olof och Maria blev herr och fru.

Jag berättade ju lite igår om det där lilla paradiset som heter Arkösund. Nu tänkte jag fortsätta berätta om lördagens kalas. Det vankades ju bröllop mellan Maria och Olof och lille Edvin skulle döpas. Det var en alldeles lysande dag. Lite så här såg den ut.

Här, i trädgården hos Olofs föräldrar, skulle vigseln ta plats. Gästerna kom i samlad tropp från vandrarhemmet.

På gräsmattan hade man ställt upp stolar för ceremonin och även ett partytält där det bjöds på snittar och champagne efter vigseln och dopet. Och det var en himla tur för 10 minuter innan ceremonin började det spöregna. Så då hängde vi i tältet en liten stund tills det klarnade upp lite.

Här framme var det lilla altaret med dopfunt och dopljus, precis vid klipporna och havet.

Under själva ceremonin rådde fotoförbud (förutom av deras egna inhyrda fotograf) men efteråt fick vi fota. Och så här fina var de nygifta. Den lilla nydöpta var rätt grinig men söt ändå. Och precis när Maria och Olof hade sagt ja, jag menar, på sekunden, började det regna lite lätt igen, bara sådär fint. Om jag var den klyschiga typen skulle jag säga att änglarna fällde glädjetårar.

Sedan skulle det grattas och kramas. Frida och Maria var båda väldigt glada.

Och så kramades Sophie och Olof.

Och sedan fick jag skåla och kramas med bruden!

Efter brudskål och hurrande blev det lite mingel och då passade bruden på att hugga lite snittar.

Jon var himla piffig i lila i min och Marias lilla macka.

Bara för att man är piffig i vitt och brud betyder inte det att mammaplikterna försvinner. Edvins lunch kommer lastad!

Sedan började det spöregna igen och då passade vi på att gå tipspromenad bort till festlokalen. Så här fint var det där. Och jag kan faktiskt ta på mig mycket av äran för dukningen då jag hjälpte till. Visst blev det fint?

Här satt jag. Och ett av mina favoritvin serverades till maten. Mycket nöjd tjej.

Edvin var hungrig och arg och skulle matas. Men Maria verkade glad ändå. Eller så hade Jon sagt något tokigt. Han gör det ibland.

Sedan var det dags att skära tårta. Det var blåbär- och vaniljsmak och jag blev lite kär i den.

Och så dansade brudparet vals och jag blev nästan lipig. Och sedan fick jag dansa vals och bugga med prästen och det var toklänge sedan jag dansade sådan dans och det var så himla roligt så jag dåndimpade!

Sedan var det kalas och rödvinet flödade och jag stod på dansgolvet halva natten eller i alla fall till klockan tre då vi passade på att ta ett nattligt bad i havet. Det var nog det kallaste jag varit med om. Men doppade mig gjorde jag!

Och så just. Jag glömde berätta att jag drattade på arslet framför halva festen ute på verandan under fördrinken för att det var halt efter regnet. That’s my story and I’m sticking to it.

En alldeles lysande, alldeles underbart bra dag. Lycka till Maria och Olof, ni är fantastiska.

4
@ 12:49 | 2 kommentarer

Here comes the bride. Eller. Snart.

Minns ni när jag var med Maria och hämtade hennes brudklänning för sisådär 1,5 månad sedan? Nu är det dags för henne att få användning av den.

Idag åker jag ned till Arkösund och imorgon är det dags för Maria att bli Mrs Hilarious Badlady. Och jag får vara med! Det ska bli alldeles vansinnigt roligt och härligt. Hyrbilen är upphämtad och nu ska jag bara piffa mig lite och hämta Jon som är tillställningens toastmaster och sedan blir det roadtrip!

Det blir nog inte mycket bloggande i helgen men en och annan instagrambild kommer säkert hamna på nätet. Så följ mig där under användarnamnet “lalinda”.

Ha en fin helg!

1
@ 23:09 | Inga kommentarer

#sixtencampar Del 3: Glass, slott å så.

Nu har vi kommit fram till den tredje och sista delen i följetongen #sixtencampar (del 1 och del 2 här), erkänn att ni har längtat! Det är inte ens en vecka sedan och jag översköljs redan med nostalgi när jag tittar på bilderna.

På vägen hem stannade vi först till i Söderköping. En alldeles förtjusande liten stand där nästan alla hus hade torn. Jag vill också ha ett torn på mitt hus.

Målet för resan var det superkända glasscaféet Smultronstället. Där köpte vi med oss glass och vandrade sedan omkring i staden. PA blev kär och tänker flytta hit omgående.

Vi promenerade längs med Göta Kanal, önskade oss båtar och pratade om Göta Kanal-rally (som i att dricka öl på alla uteserveringar längs vägen).

Och så fick vi se en segelbåt slussa. Det var alldeles ruskigt spännande.

Sedan bestämde vi oss för att vi ville äta lunch på ett slott. Och som på beställning ploppade Nynäs Slott upp på vägen.

Vi började med att äta lunch på orangeriets uteservering. Sämre kunde man ju ha det.

Sedan hälsade vi på djuren.

Både de rikiga och de mindre riktiga.

Jag hängde lite med hönsen och tupparna som knatade omkring på gården. Vi polade rätt bra.

PA hittade en traktor, något som kändes mycket passande med tanke på att han bloggar på Mon Tracteur.

Och Jessica och Hanna.. ja, jag vet inte riktigt vad de gjorde. Men kul såg det ut.

Sedan åkte vi hem till Stockholm. Och det var det för den här gången. En helt fantastisk resa med de bästa personerna. Jag ser redan fram emot uppföljaren.

1
@ 18:00 | Inga kommentarer

#sixtencampar Del 2: Teletubbies på Mon.

Nu är det dags för del 2 av 3 i följetongen #sixtencampar (del 1 hittar ni här). Det är alltså inte mer än två dagar sedan denna eminenta lilla resa avslutades och jag är redan nostalgisk. Vill campa mer. Typ nu. Typ jämt.

Hanna firade ankomsten till Mon med ett eftermiddagsdopp. Vi andra var badkrukor.

Så här himla fint var det på Mon. Med kajaker och bastuflotte och fåglar och tystnad och klippor och aaahhh…. Och det bästa av allt – i stort sett ingen mygg! :D

Sedan hängde vi lite på vår veranda och drack vin i solen. Det gick ingen nöd på oss, så att säga.

Så var det middagsdags och papa PA fjuttade igång grillen.

Jag visade mitt stöd genom att fota grillen och dricka vin på golvet.

Jessica.

Och så dansade jag och Hanna lite för att få upp aptiten.

Och så fick vi grillspett.

Och jag grillade marshmallows och gömde kalla tårna i den jättelånga sparkdräkten.

Jag var kanske inte skitduktig på marshmallowgrillandet för de föll mest isär. Men efterrätten var god ändå. Ost, vin, marshmallows och jordgubbar. Nomnom.

Sedan började solen gå ner.

Då tog vi en liten promenad. Ned till bryggan till exempel. Tystnaden var bedövande. Vi la oss ned och tittade på stjärnorna en stund. Det var en himla fin stund. Fyra färgglada teletubbies i rad, liggandes på bryggan liksom. Fint.

PA var en rufsig och ruskigt söt teletubbie.

Jag och Jessica matchade i våra sparkdräkter.

Vi tog en sväng förbi husvagnarna mot ängen där dimman hade lagt sig.

Dimman var helt magisk. Jag bara väntade på att älvorna skulle börja dansa runt.

Sedan gick vi tillbaka till stugan och sov lite.

Runt fyra-snåret vaknade jag och gick på toaletten. Då var solen på väg upp igen så jag satte mig på klipporna en stund och tittade på den och lyssnade på fåglarna och tystnaden. Magiskt skulle man kunna kalla det.

På morgonen gick vi till båthuset där caféet fanns och åt frukost på verandan. Det var bara vi där, himla mys.

Efter frukosten städade vi ur stugan och gjorde oss redo för återtåg till civilisationen. Men mer om återresan och de äventyr som väntade under den kommer i del 3 av #sixtencampar (älskar cliffhangers!!).

5
@ 14:54 | 2 kommentarer

#sixtencampar Del 1: Road Trip!

En sak som länge funnits på min bucketlist är att campa i skärgården (och med “campa” menar jag då “bo i stuga”) men trots att jag bott i Stockholm inte mindre än sex somrar så har jag inte fått tummen ur för att åstadkomma detta. Så när Jessica och Hanna frågade om jag vill hänga med till Sankt Anna en sväng så var det lite av ett Halleluja-moment. Testosteronet stod PA, vår “papa”, för.

I tisdags bar det av. Här kommer den första delen av vår 36-timmarssemester, också känd som #sixtencampar, som var helt jävla fantastisk från början till slut.

Samling Liljeholmen klockan 10 i tisdags. Peppen var enorm.

Jessica körde och Hanna åkte shotgun och var DJ.

Jag åkte bak med PA som var så här angelägen om att vi tjejer ska “höja våra röster för att höras”. Spellistan var minst sagt brokig. Men helt awesome.

Första stoppet var Västberga för att inhandla matchande semesteroutfits. Mannen som fotade oss på parkeringen verkade rätt road av våra teletubbies-outfits. Dessa tog vi i stort sett inte av oss under hela resan så även andra kunde avnjuta detta spektakel.

Efter proviantering på mat och dryck i Nyköping bar det av ut mot skärgården på  små vingliga vägar.

Vi åkte färja över Bråviken.

Och kramades i våra sparkdräkter.

Hanna var rätt nöjd över att vara på semester.

Sedan hittade vi ett helt fantastiskt lite ställe mitt ute i ingenstans där vi åt lunch. Café Ro hette det.

Det var sådär riktigt tokfint där inne.

Och jag passade på att ta en dagens outfit-bild i guldspegeln.

Vi satt dock så klart ute i solen. Jag drack öl och åt toast skagen. Vi hade världens finaste servitris som pratade bred östgötska och blev tokglad över att vi dricksade så fint.

Och så kom det fram lite roliga saker och vi skrattade så vi grät och skämdes lite också.

Så kramade Hanna ett träd och sedan fortsatte vi.

Sedan åkte vi lite mer färja och förbi en fin borg.

Jessica och jag.

Och Hanna lajvade “Dogs in cars“.

Och sedan helt plötsligt var vi framme på Mons Camping på Lagnö. Det här är utsikten från vår stuga.

Mer från Mon kommer lite senare i del 2 av #sixtencampar.

0
@ 18:54 | 4 kommentarer

Slottsäventyr på annan ort.

När jag kom hem från Norrland i fredags tog jag med mig lillasyster och mamma till storstaden. Det rådde ju som sagt lite funderingar och bryderier runt vad vi skulle ta oss för denna gemensamma semesterstund. I slutändan blev det varken fjäll eller Öland, dock en något blygsam tripp runt Mälaren. I lördags tog vi sikte på Västerås.

Där finns nämligen Strömsholms Slott! I början var det en borg (vilket förklarar vallgraven) som byggdes av Gustav Vasa på 1550-talet men på 1670-talet piffades det om till ett modernt barockslott av Drottning Hedvig Eleonora.

Himla snitsigt ställe var det. Dock kallt så in i bängen. Vi hade sådan tur att vi fick en guide med oss en bit som berättade en massa om slottet och de som bott där. Jag älskar historia så jag tyckte det var alldeles fantastiskt.

Mamma läste på.

Här inne bodde kronprinsen (vilken av dem förtäljer inte historien). Dock fick vi höra en himla rolig myt om varför sängarna på den tiden var så korta. Ni förstår, på den tiden var humoralpatologin den förhärskande synen bland europeiska läkare, en teori om människans fysik som utvecklades i antikens Grekland och Rom, och var uppbyggd bl.a. kring att kroppen hade fyra kroppsvätskor.

Om det blev obalans i dessa så kunde det bli tokigt och det fanns således fyra “humör” (diagnoser) för om man hade för mycket av någon av dessa och alltså inte var “vid sunda vätskor”. Kolerisk (ilsken, hetlevrad, överskott av gul galla), melankolisk (känslig, deppig, överskott av svart galla), flegmatisk (trög, likgiltig, överskott av slem), sangvinisk (livlig, sorglös, överskott av blod).

Till saken. Om man låg ner och sov var man rädd för att dessa vätskor skulle blandas och skiten skulle träffa fläkten, så att säga. Därför säger alltså skrönan att man satt och sov. Därav korta sängar. Kort historia lång etc. Himla spännande.

Längst upp i slottet fanns en flott kapell där ett par senare den dagen skulle vigas.

Rött kändes väldigt vågat för ett helt rum. Men då var där mest bilder på hästar också. Vasa (eller vem det nu var) hade tydligen en thing för dem.

Invid slottet hittade jag ett får. Han var väldigt kelig och tryckte sig mot stängslet för att få en bit av La Linda.

Sedan åt vi pannkakor och drack äppelmust gjord på äpplen från Gripsholms slott. Mycket flott. Sedan åkte vi vidare och åt galet god Thaimat på Thai Garden och tittade på segelbåtar i Strängnäs hamn.

Anna var mycket nöjd.

Och jag fick öl, så även jag hade lite att klaga över.

Och så mamma. Och sedan åkte vi hem!

0
@ 11:04 | Inga kommentarer

Övik semester edition: 13 years comin’

Det är ganska precis 13 år sedan Botniabanan började byggas, tågrälsen för höghastighetståg som skulle fortsätta banan från Härnösand, förbi Övik och upp till Umeå. Mormor har sedan dess önskat och pratat och tjatat om att hon en vacker dag skulle få åka tåg på den banan. Men banarbetet drog ut på tiden och hälsan började vackla och mormor började så smått, med sina 80+ år på nacken, ge upp hoppet om den här tågresan. “Jag kommer nog inte få leva att se den dagen”, lät det, aningen modslaget.

Men så nu, i torsdags, var det äntligen dags. För både mormor och morfar var det inte mindre än 65 år sedan de åkte tåg sist, så både hastigheten och standarden hade förändrats en aning. De var båda som små barn på julafton. Leenden till örsnibbarna och stora ögon. Fnitter och pekande fingrar. “Är E4:an dääär?”. Det var helt fantastiskt att se.

Så vi åkte till Umeå. En timme med tåg. Åt potatisbakelse och drack kaffe på café. Och så åkte vi hem igen. De få timmarna kommer de leva på ett bra tag. Att det ska vara så enkelt. Även om det tog 13 år.

Lite så här såg tågäventyret ut.

<3

7
@ 11:02 | 4 kommentarer

Mot Norrland.

20120702-110324.jpg

20120702-110337.jpg

Nu är semestern officiellt igång. Jag sitter på bussen upp mot Övik, bloggar på iPaden, YouTubear kattvideos (kärlek till Ybuss som bjussar på WiFi) och har bara glömt ungefär hälften av vad jag skulle ha med mig.

I veckan ska jag, mamma och syrran åka husbil i fjällen. Husbil. Jag är lika delar livrädd och exalterad inför detta åtagande. Om vi räknar bort det faktum att jag inte äger ett par långbyxor, än mindre någon slags vandringskängor (vilket betyder att jag kommer ta mig an fjällen i mysbyxor och Converse), så har vi fortfarande problemet att jag är en myggmagnet av rang och förmodligen kommer se ut som en spetälsk vid återkomst till civilisationen. Och sedan blir det spännande att se hur länge jag lyckas vistas på 10 kvadrat med min familj innan vi klöser ögonen ur varandra. Men vad vore semestern utan lite utmaningar?

Har ni några spännande semesterplaner?

2