Snart
Monday 14 February, 2011 @ 11:55 am |
Stockholm, snart kommer jag.
Inga kommentarer 
1
1Arkiverad i Tänkvärt
Stockholm, snart kommer jag.
1Arkiverad i Tänkvärt
Enligt den ursprungliga planen skulle jag landat i Sverige den 6 januari. Nu blir det inte riktigt så. Istället välkomnar jag det nya året från Övik och gör en snöängel redan den 27 december, på måndag! Aldrig har jag längtat så efter snö och kyla.
Anledningarna till att jag åker hem tidigare är många. Jag känner mig färdig. Jag är klar med min resa. Jag har sett så mycket, träffat så många människor och klämt in så många upplevelser i den här lilla skallen att det inte får plats mer. Jag är utpumpad. Och jag saknar alla fina där hemma. Familjen. Vännerna. Nya bebisar jag inte ens träffat än. Gamla bebisar som vid det här laget säkert hunnit bli tonåringar. Det bekväma. Det bekanta.
Och så har min mormor blivit dålig. Hon ligger på sjukhuset och just nu ser det väl inte superljust ut. Så jag vill krama på henne och berätta för henne om min fantastiska resa medan jag fortfarande kan.
Så håll i hatten, snart är jag hemma igen!
Arkiverad i Resor
Nya Zeeland i all ära, men idag saknar jag New York. Sådär så det gör ont i magen och man blir lite ledsen i ögat.
Arkiverad i Funderationer
Och så åkte lillasyster hem. Och så blev jag lite låg. Har ju inte lekt klart ju. Vill ju kramas mer.
Arkiverad i Vänner och Familj
Och så var säsong fem av Gilmore Girls slut. Bara två DVD-säsonger kvar, sedan kommer det oundvikliga slutet. Igen. Nästan ännu mer traumatiskt denna gång än när serien slutade sändas 2007. Då var jag inte så insatt, hade sett en avsnitt här och där och och hängde mest med sista säsongen, lite halvhjärtat sådär.
Den här gången är jag all-in, har plöjt från första säsongen och sedan knarkat rappa repliker och småstadsidyll intravenöst som världens pundare det senaste halvåret. Och snart är det slut. Visst, jag kan börja om, men det är ju som halvtaskiga svampar, been there, done that liksom. (Ni som inte fattar ironi, that was it. Halvtaskiga svampar liksom, finns de?) Visst, min dos av Lauren Graham kan jag numera få i Parenthood, men det är inte samma sak någonstans. Det är som helan utan halvan, ler utan långhalm, Paris Hilton utan Tinkerbell. Lorelai måste ju ha sin Rory!
Jag får nog checka in på TV-rehab. Tillsammans med alla som har Bachelor-separationsångest och Kattis med sin Buffysaknad.
Eller så börjar jag om på Sex and the City-boxen igen. Carrie och jag har ju inte setts på ett tag. Det börjar bli dags att värma upp för film nummer två.
Arkiverad i Dumburken
Taggat: gilmore girls, knark, sakna, tv
Det är jag som är La Linda och det här är min lekplats. Jag är thirtysomething och norrlänning från Örnsköldsvik. Bor i Stockholm. Kattkvinna. Webbnörd på heltid. Älskar New York och livet. Och nätkärlek. Och vanlig kärlek. Och julmust. Eller påskmust. Twittrar som @La_Lindas och återfinns på linda@lindah.net.
