Hej lördag!
Det här lilla gossemonstret ligger kvar i sängen och jag släpar mig upp och ut på en joggingtur i blåsten. Sedan blir det bubbel med vänner, födelsedagskalas och Eurovisionfest! Var hittar man en enhörning med lite short notice?
Som ni kanske redan har koll på så huserar jag för tillfället i metropolen Örnsköldsvik och hälsar på mor och bror och syster och övrigt löst folk. Samtidigt försöker jag jobba lite på det här de kallar framtid och locka fram min katt som parkerat under soffan och kommer bara fram om det bjuds på julskinka. Alternativt ostkrokar (ja, det heter ostKROKAR).
I tisdags kånkade jag katt och bohag till centralen för att sätta mig på tåget till Övik. Det var lite historiskt då det var första gången jag kunde åka snabbtåg hela vägen. Halleluja för Botniabanan! Silver var helt chill och sket fullständigt i att två hundar i samma vagn morrade på varandra.
I onsdags fyllde lillebror 30. Och i min familj firar man detta genom att äta exceptionella mängder hembakade sockerchocker som smakar som himlen. Biskvier, bullar, snickerskakor och någon liten historia som var en blandning av kärleksmums och brownie. Ja, ni hör ju. Dog.
Jag uppdaterade morfar på bloggen och visade honom presentationen för mitt nya företag. Han förstod inte så mycket av webb-mumbo-jumbot men verkade nöjd.
Sedan skulle bror titta på någon slags tv-data-spelsmatch med riktiga kommentatorer. Jag förstod ganska precis ingenting.
På onsdagskvällen skulle syster köra lastbil upp till Umeå och jag följde med som DJ. Det fina med sånt är att man får lite kvalitetstid med syrran samt sådana här solnedgångar.
Igår så utmanade jag och syrran stadens gym (tydligen lider hennes axlar idag *moahahaha*) och sedan åkte vi till någon slags fantastiskt lekland där jag träffade min gölliga gudson och uppdaterade mig på livet med hans käre mor. Jag vill för övrigt ha ett sånt lekland för vuxna i Stockholm. Vem fixar? Det bör finnas öl. Och självklart bollhav. Bazinga!
Och nu ska jag och den här fabulösa lilla frisyren jag lyckats slänga ihop åka på loppis i solen. Och sedan är det helg!
Förlåt mig men jag dör lite av hur söt min katt är ibland. Som när hon gömmer sig bakom min kappa på skohyllan när jag ska gå till jobbet. Eller när hon springer omkring med en plingande kattleksak i munnen och leker rovdjur. Eller när hon bygger bo i en skokartong och man tar kort på henne och hon ser ut som en mysande vampyr.
Det är sådana stunder jag förstår hur människor känner inför sina barn. Mvh, the crazy catlady.
När livet är sådär dumt som det varit mot mig i veckan så är det tur att man har sådana där nya och gamla och nygamla fina vänner som tar hand om en. Som har soffor man får ligga på med filtar över sig medan de häller upp vin och lagar ratatojji (råttatollji? rattatulli? rattarattara?) till en och man får bitcha lite om hur jävligt livet är ibland och sedan skratta lite i sin bitterhet och så kramas.
Som min kollega sa till mig idag när vi var ute och åt. “Fan, vad du är bitter!” med lite ärlig förvåning i rösten. Jaja, det går väl över.
Tack Jenny och Freja för att ni tagit hand om mig i veckan när jag behövt klappas lite medhårs. Puss och så.
Och så lite tack till Silver som liksom pussar på mig hur jag än mår. Och gömmer sig under täcket tillsammans med mig när jag inte alls har någon lust att hänga med världen.
Man våldskelar upp katten litegrann för att, well, man har saknat det lilla håriga livet. Och vad får man som tack för hånglet? Jo, ett rivmärke i nyllet. Precis vad jag behöver, en till svår katta i mitt liv.
Jag är så trött. Så fanatiskt, fantastiskt trött. Men det är bra trött tror jag, för att jag har tränat fleraflera gånger i helgen (två) så tänker skylla på det. Jag tänker somna inom sisådär sju och en halv minut, men först tänkte jag dela med mig av några highlights från min helg. Här kommer de.
- Min hatthylla brakade sönder. Igen. Nu hänger den på en skruv i någon slags halvledset tillstånd och jag har inte riktigt bestämt mig om jag ska hänga upp den igen eller ta ned eländet.
- Jag var och såg “Berättelsen om Pi” på bio med fina vänner. Det var den första filmen jag såg i 3D och blev väl inte överväldigad även om vissa scener blev rätt coola. Och framförallt var ju JAG väldigt cool i brillorna. Viktigt.
- Jag har virkat. Och virkat. Och virkat lite till.
- Jag har bjudit Åke på brunch. Pannkakor med hjortronsylt, maple syrup och grädde. Nom så att jag nästan dog. Och så gav jag honom ett pussel (han är pussel-oman). Ett 18-bitars djurpussel. För jag är lustig på det viset.
- Jag har tränat. BodyPumpat. Och fått ännu ondare i knät. Och även halvpajjat handleden. Jag är jävligt bra på det här att träna.
- Och så kom Silver hem! En stickig kattpuss på näsan efter att inte träffat henne på två veckor, det är lycka.
Här är jag placerad denna onsdagsmorgon. Utanför pågår någon slags snöblandad regnhistoria i en värld som ser ut att vara svartvit. Jag har matat katten som plötsligt blev mycket lugnare än den spattiga morgonversionen av densamme. Jag kan tycka att det nu är hennes tur att mata mig tillbaka. Men nej, hon SOMNAR. Inte okej.
Dessa ladda-batterier-onsdagarna har inte varit så mycket ladda batterierna. Det har av någon mystisk anledning blivit mycket fläng och alldeles för lite hemmahäng. Det tänker jag ta igen idag. Läsa lite, blogga, kanske hänga upp en tavla eller två, spela gitarr, laga mat. Sova. Typ så.
Men först ska jag till min husläkare och diskutera eventuell fortsatt sjukskrivning. Jag är bara sjukskriven november ut som det ser ut nu. Jag tror inte att jag är redo för hundra procent riktigt ännu. Det är nära. Men jag är inte framme.
Klockan närmar sig midnatt. Jag sitter här i mitt hav till säng, lyssnar på Nick Cave och en snarkande katt. Skriver texter om sånt som aldrig blev och känner mig lite sorgsen. Funderar över vad den här hösten kommer att erbjuda mig. Känner mig lite ensam och lite fri. Lite hoppfull och lite hopplös. Förvirrad. Ledsen. Tacksam.
Och tänker att skräckfilm, det är inte bra saker om man är lättskrämd och har redan har ångest för det mesta. Vi behövde kanske inte slänga in zombies också denna söndagskväll. Men jag fick äppelkaka och umgås med fina vänner, så det får väl väga upp.
Imorgon väntar en ny vecka. Det är höst. Det känns lite spännande.
Hon är lite lustig, hon den där jag bor med (hon den där håriga typen alltså, spöken räknas inte). Jag försöker vänja av henne vid att sova med mig i sovrummet, även om det skär lite i kattmammahjärtat. Hon är nämligen lite mer morgonkatt än vad jag är morgonmänniska vilket innebär att hon börjar ränna runt som en skållad runt fem-snåret. Något som denna tröttmössa inte riktigt uppskattar. Så vi morgonkelar istället. Jag släpper in henne när min väckare ringer halv åtta och så myser vi lite. Gärna ovanpå mig. Det är fint.
Enligt schemat så skulle jag springa idag. Men när jag kikade ut så blåste det och regnade från precis alla håll samtidigt så då tog jag till min gamla trotjänare Jillian istället. Lite stolt är jag faktiskt för att jag valde ett annat slags pass istället för att bara skita i träningen när förutsättningarna förändrades. Det kanske finns hopp för mig som “flexibel” ändå.
Nu är arbetsveckan slut och jag har på riktigt haft så kul på jobbet den här veckan. Att komma tillbaka på heltid till november känns inte helt hopplöst. Men nu ska jag ta en finöl och mysa ned mig i soffan en stund innan jag tar tag i städningen. Jag hoppas ni får en fin fredagskväll, kära vänner.
Jag har spenderat hela dagen idag i soffan/sängen. Är det någon som egentligen är förvånad?
Jag blir så fruktansvärt besviken på mig själv, speciellt som igår var en så bra dag, i det stora hela. Och så ser jag att ni “gillat” inlägget nedan och känner som att jag inte bara gör mig själv besviken utan även alla runt omkring mig. Att folk börjar tröttna på mitt gnäll och att jag är så opålitlig. Jädra bergochdalbana. Jädra skräp.
Inte nog med det, jag börjar även tappa rösten. Ett rejäl förkylning på det här precis inför att Tristan kommer på besök från NYC, det är väl precis vad jag behöver.
Sådär. Nu ska jag sluta gnälla. Upp i sadeln imorrn igen bara.
