Ser ni det där som står ut på sidan av min hals? Det är min halsmandel. Den är enorm. Så pass enorm att jag faktiskt gick till läkaren idag, en visit jag gör sisådär vartannat, vart tredje år. Och läkaren sa, “Det ser inte ut som halsfluss, men om det inte har gått över efter helgen, kom tillbaka. 150 kronor tack!” In ut, fem minuter, snipp snapp snut, slut. Kan man få pengarna tillbaka? Eller iaf hälften eftersom jag inte var så sjuk?

Min TV4 funkar inte. Den hackar och squeekar och är allmänt störd. Och detta den enda kvällen i veckan som jag faktiskt vill se på TV. Glee och Made in Sweden juuuh!

In other news – första stjärnan idag. Nu är jag lite mallig.

Jag kan inte låta bli att tycka att det är lite lustigt att jag blir dödssjuk (nästan iaf) samtidigt som modeveckan pågår. Hela mode-Stockholm springer omkring på visningar som besatta och sliter sitt hår för att hinna med. Själv delar jag min tid mellan soffan och sängen, feberyrar, plöjer lättsamma tv-serier och dricker te. Det är skillnad på liv och liv liksom.

Idag har jag varit helt feberfri, synd bara att halsmandlarna envisas med att stanna i uppblåst format. Om jag har haft halsont sedan i söndags, inte kan jag fortfarande smitta då? Jag börjar bli så smått rastlös och less på dessa fyra väggar. Och Silver börjar bli som en riktigt needy brud.

En positiv grej med att ligga hemma är att jag har kommit ikapp i alla mina tv-serier och dessutom plöjt lite filmer. Igår såg jag Clint Eastwood’s “Invictus“, mycket bra, samt Coen-brödernas “A Serious Man“. Alltså, jag vet inte om det är mig som det är fel på, men jag kan inte för mitt liv fatta vad som rör sig i Coenbrödernas skallar. De gör så mycket konstigt. Jag har försökt förstå ända sedan “Fargo” och den enda filmen som jag faktiskt tyckte var bra var “No Country for Old Men”. Så att “A Serious Man” blev nominerad till en Oscar för bästa film och “Invictus” inte blev det, är för min del smått obegripligt. Men med tanke på att alla hyllar Coenarna så är det antingen jag som är korkad. Eller alla andra som låtsas fatta för att Coenarna är weirda och därmed coola. Ibland är Hollywood väldigt konstigt.

Jag är sjuk. Det är synd om mig. Feber, ont i hela kroppen och halsmandlar stora som tennisbollar.

Blä.

Och inlämningsuppgiften är iväg!

Fy fan vilken vecka det här har varit, på ren svenska. Och till råga på allt tror jag att jag  har blivit sjuk med. Småfebrig, ont i halsen och ont i hela kroppen. Tyvärr är det nog inte en långt utdragen baksmälla utan min kropp som helt enkelt inte pallade trycket. Vek-kropp.

Precis hemkommen från dagens plåtning och jag är helt slut. Återigen har min kropp ärats med ett släng av förkylning/svinis/whatever och jag har jätteont i halsen, är kopiöst trött och snorar. Vore väl typiskt min tur att jag till slut skulle dra på mig flunsan lagom till julledigheten.

Imorse låg den första frosten över byn. Beautiful.

Annars då? Jag är hemma idag med, magen krampar som en liten knarkare och jag spenderar den till stor del nedbäddad i soffan framför teven. Försöker jobba lite emellanåt eftersom vi har ett stort event imorgon kväll som allt måste vara klart inför. Timing är verkligen min starka sida. Not. Stressen blir ju ännu värre när man ligger helt hjälplös hemma och inte känner att man har järnkoll på allt man borde ha järnkoll på.

Under tiden pappa varit på besök så har jag inte hängt med i en enda serie på TV. Så ikväll blir det lite catching up, vi börjar med Gossip Girl! Samtidigt försöker jag lugna den här magen, som är mer än lovligt förbannad, med en majskolv. Kan det funka?

Jag är sjuk.

December is off to a rockin’ start.

Okej, din förbaskade pseudoförkylning, this is how we’re gonna do it. Antingen tar du ditt pick och pack och drar, eller så däckar du mig till halvdödsstatus ett par dagar, men den här mellanmjölksfasonen med halsont, snuva och allmän seghet, den går fetbort. Fetbort, I tell you!