Och så regnar det och solskinar om vartannat. Förvirrande.

Och kollegan min har finaste ringen. Nya Miss Butterfly hittar du här.

Det kan anses provocerande för vissa när jag säger att jag tycker att man ska försöka vara tacksam för allt som händer, även de dåliga sakerna. För man är ett resultat av alla sina erfarenheter, goda som onda. Allt formar en och man lär sig av allt man går igenom. Någon sa något i stil med att “det är i motvind trädets rötter växer sig starka” och det passar nog in rätt bra på oss människor med. Efter regn kommer solsken och allt det där.

Just nu går jag igenom en känslomässigt turbulent tid. En förvirrande tid då jag, även om jag känner hur jag utvecklas och kommer närmare och närmare att bli en mer nyanserad och intressant version av den person jag är, tampas med känslor av otillräcklighet, ensamhet och andra känslor som är svårare att hantera ibland.

Och då är det en trygghet att veta att man är på en resa. Som inte har en hållplats eller ett mål. Utan att det faktiskt är resan som är målet. Och att trots att vissa delar av den är överjävliga så väntar helt fantastiska etapper som jag aldrig hade kommit till om jag valt en annan rutt.

Oj vilken fin metafor. Jag kom på den alldeles själv. Heja mig.

Det är inte alla som har sina smyckeskollektioner hängande på galgar. Det säger något om hur “klädda” Cornelias smycken är.

De här ringarna är avgjutningar av Cornelias egna fingrar. Hur coolt? Ascoolt.

Skosmycken! Lövvit.

Kvistar på halsband, varför har ingen tänkt på det tidigare?

Jag tyckte väl att de såg bekanta, de där örhängena som dinglade i Kronprinsessan Victorias öron när jag kikade på intervjun med henne och Daniel i “Året med Kungafamiljen” (för sådant tittar man på när man är hemma). Och efter att ha läst i gamla jobbloggen (som tjejerna så duktigt uppdaterar frekvent!) så kikade jag en gång till, och visst är det Gold Digger-örhängen som sessan har prytt örsnibbarna med. Så himla kul! Bättre än så blir det nog inte i Sverige.

Kameran på framsidan på ifånen kanske inte är helt optimal. Jag blir himla pixlig. Men det är inte mig vi ska titta på. Det är mina örhängen. Jag har gjort dem alldeles själv. Med hjälp av en morbror, en borr, en dime och lite jox från en smyckesaffär. Jag är himla stolt.

Bakgrund: när man är ute och reser är det oundvikligt att dra på sig en massa småkrafs i form av mynt från alla länder. Eftersom man inte får växla in dem och de ändå bara en värda en spottstyver så tog jag tillfället i akt och skapade mig lite smycken. Ett armband och ett par örhängen har det blivit hittills. Jag hoppas orka mig på ett halsband med, men det är en jädra passa pill!

Självklart har jag förevigat processen för er. Public service you know.

För några år sedan, när jag precis hade börjat på ABFAB, intervjuade jag henne i hennes studio för vår portal. Och så här blev resultatet.

Det här fantastiska halsbandet snubblade jag över i en butik i SoHo i eftermiddags och tyckte att stilen kändes väldigt bekant. Och mycket riktigt, visst var det Cornelia som invaderat New York. Grattis Cornelia!

If my mind can conceive it
and my heart can believe it
I know I can acheive it

Halsband från Björg. Det här skulle jag vilja bära närmast hjärtat på min resa för att påminna mig själv att jag klarar så mycket mer än jag tror.

Lördag. Dimma. Jag tänker IKEA. Jag tänker Myrorna.

Nytt armband från Lindex och örhängen från Marc by Marc Jacobs. Fint som snus.

I dagarna har vårkollektionen landat på kontoret och idag plockade jag ut en komplett provkollektion som jag ska ta med mig ut till tidningarna nästa vecka. Så fint så fint. Jag blev helt kär i den här ringen i rhodium (silverfärgad) med vit emalj. Den känns sommar. Sommar. Smaka på det.



Men räknas accessoarer in i köpstopp? Egentligen? Det gör de inte va? De kan man ju ha jämt och till allt? De är ju varken storleks- eller årstidsberoende. Juh. Åtminstone halsbandet från Indiska som är så fint på Linn. Det passar ju till allt jag har som är svart. Och vitt. Och rosa och grått och illgult och spygrönt.

Köper ni mitt resonemang?

Det här halsbandet är inget mindre än fantastiskt. Från märket Lucas Jack och finns på NK Details. Hummanhummana…

Att designa för välgörenhet är verkligen det nya svarta och nu tar smyckesmärket David & Martin över stafettpinnen.  Duon har designat ett halsband för Barncancerfonden som kallas “Give Hope” och består av en kedja och en klotformad berlock i 925 sterling silver med detalj i colorit. Priset är 500 riksdaler varav 200 går direkt till Barncancerfonden. Beställ halsbandet här!

Av en händelse har jag dagen till ära på mig “Hope”-halsbandet som jag inhandlade 2007, fortfarande en favorit.

Jag hade ett möte idag med en tjej som var olik någon jag någonsin träffat. Den energi, livskraft och styrka som fanns i den tjejen var helt fantastisk. Jag kom på mig själv att bara sitta och glo och förundras över henne. Hon sa så kloka och medryckande saker att jag bara gapade och nickade. Och flikade in något medhåll då och då.

När en människa som ger en sådan energi kommer in i ens liv så är det av en anledning. Och då måste man hålla fast vid den personen. Så jag bjöd ut henne på en vindate. Hon tackade glatt ja. BFF-varning så det förslår.

PS. Självklart får bloggkompisar också komma.

Jag. Pallar. Inte.

Finns det något mer irriterande än kedjor som krånglar ihop sig? Det är bara fram med synålen och börja pilla. Och försöka andas.

Avril Lavigne var på kalas i fredags iklädd dessa coola smycken med säkerhetsnålar. Jag fastnade direkt för det, coolt och enkelt att göra själv.