Här är i alla fall ett par bilder från vårt sommarhus. Fast sommarhuset är inte med. Så det får bli sommarhusgården då.

Betydligt behagligare tempo blev det när mormor själv sedan ville ut på en runda. Hon har inte varit ute mycket sedan hon åkte in på sjukhuset i december så hon var himla nöjd över den lilla rundan runt kvarteret. Och snigelfart passade mig alldeles lysande efter sparkrejset.

Det är väldigt mycket snö här på bloggen just nu. Man befinner sig liksom i den så fort man lämnar lägenheten.

Igår var jag lite superwoman igen. Jag skottade ett tak. Ett jättestort tak med typ 80 cm snö på. Inte helt själv men det var ett JÄTTEstort tak. Man kan ju bli kaxig för mindre. Och när man är kaxig vill man gärna dela med sig av sina otroliga bedrifter. Även om man är osminkad och ser ut som en Michelingubbe. Jaja. Håll till godo.

Hur tror ni att jag tog mig till sjukhuset idag?

a) I en varm och torr bil från dörr till dörr.

b) Pulsandes genom en skog samtidigt som någon där uppe praktiskt taget hällde ett lass snö på mig?

Svara rätt och vinn en ponny.

Kolla märket i backen. Det var där ena däcket bara spann runt runt. Det är säkert en halvmeter djupt. Nästan i alla fall.

Jag gillar fortfarande snön. Det är väl bara att njuta av känslan, för innan februari är slut kommer jag vara spyless.

Askmoln och spösnö, Stockholm suger så smått idag. Vilken tur att det är fredag och jag ska till Brottby ikväll. Är det där solen alltid skiner? Och dit kan man köra bil, så förhoppningsvis inga flygproblem för mig. Jag hörde att detta askmoln räknas som naturkatastrof, så de som skulle flugit idag får inga pengar tillbaka, riktigt surt.

På tal om sur – vad är det med den här surdegstrenden? De pratade om det på Mix Megapol nu på morgonen och förklarade det som att “man blandar mjöl och vatten, sedan matar man den med mer mjöl och vatten nästa dag, och sedan nästa dag matar man den..” *snaaark* Jag ser inte tjusningen.

Nej, nu blir det jobb ett par timmar, sedan fredagsmys, Ciao!

Imorse såg bilen ut så här. När jag gick hem från jobbet för en timme sedan luktade det vår (läs: blöt jord). Är det någon där uppe som inte riktigt kan bestämma sig?

Jag har i alla fall beställt vår till min födelsedag nästa torsdag. Så det så.

Försök att bortse från det faktum att jag är osminkad och ser smått förjävlig ut och fokusera istället på vad ni ser över axeln på mig. That’s right – soool! Den värmer snoken, den smälter snöhelvetet – basically, we like it. Och det kvittras, det droppar, det slaskar och det är inte snorkallt längre! Jonathan, jag ser ljuset!

Ned till Jönköping så var det inga problem alls, visst, det var mycket snö på vägen, men det snöade inte. Så jag tänkte i min en enfald “vaddå snöstorm, pff, meserier!”. Det fick jag äta upp.

Mellan Jönköping och Borås körde jag 50 km/h på 110-väg och jag är inte direkt den som mesar på i vanliga fall. Men det var som att köra in i en mjölkvägg, helt galet! Jag såg baklyktorna på bilen framför mig och följde dem slaviskt, plus att jag hade hyfsad koll på var mitträcket var. Men i övrigt såg jag banne mig nada. Och när jag väl tog mig ut ur mjölkpoolen så stod trafiken helt still i ca 30 minuter strax utanför Göteborg. En bil som brunnit. Det var väl onödigt. Summa summarum: Att köra i snöstorm är inte att rekommendera. Om du inte är galet sugen på en utmaning.

Och när jag kom hem idag fick jag spendera tjugo minuter med att skotta fram min parkeringsplats. Jag är SO done med snön.

Jag grät inte när Kalla vann. Jag tittade inte. Jag har ingen aning vem pang-pang-Björn är. Inte intresserad. Och Anja har visst kraschat. Jobbigt läge. Lårkakor is a bitch. Hockeyn känns småspännande. Men inte direkt så att jag sitter uppe halva natten för det.

När slutar OS? Kommer det någonsin att sluta snöa? Jag ser inte något ljus i tunneln.

Och minns ni hösten. Minns ni? Regn och mörkt och grått och depp och ett stort, fett BLÄ. Jag tar krispig kyla och snö framför det, any day.

Jag var så nära att ge mig på en snöängel, men då hade jag nog drunknat i snön.

För att toppa detta så verkar det som att mitt halsont till slut har tagit formen av en riktig förkylning. Hosta, snor, the works. Dock har jag än så länge sluppit feber och dylikt, men man känner sig ju lagom fräsch ändå.

Men jag har jullov. Så jag väljer att gillar läget, äta choklad och surfa för att mildra gnället.

Note: There is a poll embedded within this post, please visit the site to participate in this post's poll.

USA’s östkust lever nu i efterdyningarna av vad som var det värsta snöovädret sedan 30-talet i USA. Jag tänker såklart på “2012” och blir lite småstirrig, dramaqueen som jag är. Men om det är någonstans man ska ha snöbollskrig, så är det ju Times Square.

Ner till mitt kontor går det en backe. Den är brant som helvete och på vintern blir den ett benbrott waiting to happen. Eftersom jag inte äger sådana där rejäla kängor med centimeterdjupa räfflor under så har jag fullt sjå med att ta mig nedför backen utan att dratta på arslet eller bryta nacken.

Men imorse kom jag på den perfekta lösningen. Pulka. Så jag snodde helt sonika grannens (som också är min chef) dotters pulka och drog iväg i en väldig fart nedför backen. Halleluja vilken känsla! Jag har nog inte åkt pulka på 15 år, det var som att bli barn på nytt. Fast ett lite blötare barn då jag inte direkt sportar täckbrallorna till vardags längre.

Jag drattade inte i plurret heller. Det är ju alltid ett plus.

Det snöar från alla håll och kanter. Mest från sidorna faktiskt. Det förklarar varför jag har vertikala snöhögar på mina fönster. Jättekonstigt.

Najs med snön: Snö är vackert och det lyser upp mörkret litegrann. Det blir av någon anledning väldigt tyst också. Förutom när det mysknarrar under fötterna.

Bajs med snön: Back-helvetet ner till kontoret blir ännu jobbigare att hantera. Imorse höll jag på dratta på huvvet inte mindre än fyra gånger.No likey. Och det är läskigt att göra bil i nysnö när det inte är plogat. Samt att latmasken i mig hatar att sopa bilen och skrapa rutorna.

Med vinterinträdet har jag även dragit på mig en liten förkylning. Idag känns halsen som rakblad, håll tummarna för att det är en 24-timmarsbugg i immunsystemet.

Nu ska jag försöka få mig något ätbart, sedan bär det av till Blackan och Soffis födelsedagsfest!

Jag har lugg. Jag är numera allergisk mot både regn och snö. Kanske ska investera i ett sådant där paraply man sätter direkt på skallen? Fetcy!