Ooo, nu har technörden i mig gått igång rejält.

Tydligen har en, numera mindre populär, anställd på Apple glömt en prototyp av den sprillans nya, och superhemliga, iPhone på en bar i närheten av Apples högkvarter. Big mistake. Big. Huge! Om inte detta vore illa nog så har nu efter ett par vändor technördsiten Gizmodo.Com lagt vantarna på nämnda telefon och har inga som helst problem med att låta alla dessa små hemlisar som borde vara inlåsta bakom pansardörrar och vakter med öronsnäckor springa fritt på internet. Jag kan verkligen se hur höjdarna på Apple sliter sitt hår och det kommer rök ur näsborrarna på dem. Och så skriker de “Huvuden ska rulla!!”. Typ så.

Nörderi och dramatik. Den bästa kombinationen.

Telefonen är vacker. Plastkanterna är borta och har ersatts med metall/keramikkanter. Den har fått blixt och en till kamera på framsidan. Om den här släpps i sommar så ska jag nog snällt vänta på den istället för att falla för mitt iPhone-begär redan nu.

Bild från Gizmodo.Com.

Gilla’t!

Sluta gilla

Varning för tekniknörderi.

Jag anser mig själv vara hyffsat teknisk. Jag kan koppla in mina egna teknikprylar, jag kan installera drivrutiner och jag behöver inte ringa supporten det första jag gör om internet lägger av. Därför trodde jag självklart att det här med att koppla min nya dator till TV:n med hjälp av en HDMI-kabel skulle vara en riktig baggis.

Högmod är en dödssynd.

Ingen signal. Inget ljud. Ingen bild. Och inget fungerande grafikkort. Tandagnissel och hårslitande. Men om vi hoppar två timmar framåt (och en hel massa skypande med bror, rödvin och lite svärande senare) så lyckades jag. Klickeliklick och jag hittade den där magiska inställningen som flyttade ljudet från datorn till TV:n. Det var ett Halleluja-moment som jag kommer leva länge på.

Nu har jag kollat igenom varenda hemvideo jag hade på datorn. Typ musikvideos från gymnasiet. Typ min 17-årsdag. Typ sånt. Scary shit.

Gilla’t!

Sluta gilla

Eftersom jag är kund hos Bredbandsbolaget så har jag fått äran att bli bland de första som testar ny filmtjänsten “Voddler“. Den beskrivs som Spotity, fast för filmer, och det uttalandet känns rent ut sagt som storhetsvansinne. Tanken är densamma, men kvalitén mellan de två tjänsterna är som natt och dag. Till att börja med så är inte Voddler användarvänligt. Du kan inte använda musen utan måste använda kortkommandon och pilar på tangentbordet för att överhuvudtaget ta dig runt i programmet. Det buggar hela tiden, det finns ingen sökfunktion och när man väl lyckats köra igång en film så “buffrar” den konstant (trots 12-24 mbits uppkoppling) så att få ett flow i filmen är i stort sett omöjligt.

Och då har jag inte ens börjat prata om utbudet. Det har sina guldkorn i filmer som “Crash” och “Rosemary’s Baby” men i mångt och mycket är det B-komedier som aldrig ens tog sig till bioduken.

Man får ha i åtanke att programmet fortfarande är en betaversion, men att släppa det till allmänheten i det här stadiet var inte så intelligent, risken finns att man bränner sina broar innan man ens får chansen att visa vad programmet kan bli. Så jag hoppas att det förbättrar både användarvänlighet och utbud, och gör det snabbt, annars arkiveras Voddler tillsammans med Minidisken i högen “those that never were”.

Gilla’t!

Sluta gilla

Morbror ringde precis och meddelade att ny dator nu är inhandlad! Det blev en PC, ännu en Acer till och med (himmel så opretto jag är), varför ändra på ett vinnande koncept? Om ca en månad landar den hos mig när mamma och Anna kommer på besök.

Fram till dess ska jag förbereda övergång, attack-backuppa och förbereda för uppgradering till nya Windows 7. Jag blir alldeles pirrig i magen bara jag tänker på det. Technörden i mig känner sig nästintill hög.

Lovey-dovey..

Gilla’t!

Sluta gilla