Tagged tips

Mangos pluskollektion “Violeta” – bra eller bortkastat?

Idag tipsar jag på Comme-Ci om Mangos pluskollektion “Violeta” som släpptes i januari i år. Jag har tydligen bott under en sten för jag har missat detta helt och hållet. Jag har själv inte testat kläderna än men om ni har det så ni gärna tycka till i kommentarerna!

Själv är jag lite kluven inför detta. Jag tycker det är awesome att en kedja som Mango (som vanligtvis har yttepyttestorlekar) faktiskt tar hänsyn till att alla inte är en size zero och tar fram kläder för en bredare målgrupp, men att dra gränsen för “plus size” vid 38/40 är väl en aaaaning att bädda för ännu skevare kroppsideal? Att en 40:a skulle vara “tjock” är ju helt bisarrt! Kedjan fick rätt svidande kritik just på grund av detta när kollektionen lanserades.

Vad tycker ni? Bra med en pluskollektion eller bortkastat försök pga grundläggande skeva värderingar?

mango_violeta

Det här inlägget är en del av #blogg100
Dag 63/100 – Inlägg 92/100

The torrschampoo of torrschampoos.

Photo-2014-02-06-11-24-28

Photo-2014-02-06-11-24-44

Jag har blivit välsignad med sådant där typiskt nordiskt hår – tunt, flygigt och beeeebismjukt. Jag har således alltid kämpat med att försöka få UPP det från huvudet. Om jag skulle låta håret självtorka och inte styla det och sedan sätta upp i en svans, vet ni vad som skulle hända då? Jag skulle se skallig ut. Håret skulle ligga PLATT mot min skalle och det skulle knappt ens synas att jag hade hår.

I och med att jag gillar att det syns att jag har hår så har jag försökt buktas med detta i alla år. Allt från att permanenta till tupera till att bleka sönder håret för att ge det lite stadga. Jag har även provat i stort sett varenda märke av torrschampoo som finns i denna värld. Torrshampoo är nämligen inte bara en räddare i nöden för någon vars hår blir fett på två dagar, utan fungerar även utmärkt som en volymboost.

Så det är som något av en expert som jag skriver detta. Jag har hittat det. Till slut har jag hittat mitt perfekta torrschampoo. Det kommer från Batiste och är deras superdupervariant – XXL volume. Nu blir det inte direkt XXL av det med mitt hår, men det lyfter sig i alla fall upp från skalpen! Den här varianten är ca 10 kronor dyrare än deras “vanliga” torrshampoon, men sååå mycket bättre. Dock var den 20 kr billigare än vanligt här! Jag har dock personligen aldrig beställt från den sajten. Dock – billigt!

Varsågod för att jag revolutionerade din värld. Det var så lite så.

Det här inlägget är en del av #blogg100

Dag 11/100 – Inlägg 20/100

Coffee is the answer. The question is pretty much irrelevant.

Kaffetermosar från Lagerhaus

Som den besatta kaffedrinkaren jag tydligen blivit så skulle jag ju tjäna en peng eller hundra om jag faktiskt tog med mig kaffe hemifrån. Och med en sådan här skön termos från Lagerhaus är detta faktum än närmare att bli verklighet. Jag gillar den första, vilken är din favorit?

Shoppingtips: Forever 21+

Forever21+

Amerikanska lågpriskedjan Forever 21 har lanserat en pluskollektion från storlek XL upp till 3XL. Jag vet inte när detta lanserades men det var första gången jag upptäckte det idag genom fabulösa bloggaren Nadia Aboulhosn som jag tidigare skrivit om.

Jag gillar verkligen plaggen. Det här är inte “skämshörnan-kläder”, det här är plagg för en trendmedveten tjej som vill synas. Ett steg i rätt riktning!

Webbshoppen finns även i en EU-variant men utbudet är tyvärr inte lika stort där. Låt oss hoppas på att båda sajterna snart erbjuder samma utbud!

Movie Monday: Before Midnight

Movie Monday

 

Before Midnight

I onsdags jobbade jag på min första medlemsvisning för Stockholms filmfestival. Stod i dörren och tog emot folk lite viktigt sådär. Det var så himla kul att interagera med främlingar igen och faktiskt vara lite sådär service-ig, det var alldeles för länge sedan. Jag tror ett extrajobb i butik skulle passa mig utmärkt, så jag fick snacka av mig lite.

Anyways, till filmen. Det var “Before Midnight” som förhandsvisades, och ni som känner mig vet att “Before Sunrise“, den första filmen i trilogin från 1995, är min absoluta favoritfilm. Kemin mellan Ethan Hawke och Julie Delpy är en av de mest unika i filmhistorien, dialogen är fläckfri och känslan, känslan är helt oslagbar. Det är hopp och spänning och längtan och pirr utan dess like.

Den första filmen är romantisk, den är tredje-dejten-mysig och den är magisk. Den andra filmen, där börjar verkligenheten krypa in och i den tredje filmen är det bara huvudet före in rakt in i vardagsångesten. Dialogen är fortfarande oroligt välskriven men det är när Hawke och Delpy blir ensamma på duken som den riktiga magin börjar. De dansar runt varandra och studsar emot varandra som en välspelad tennismatch och allt bara flyter helt utan hack. Scenen i hotellrummet är plågsam, välspelad och dunderhärlig, allt på samma gång.

“Before Sunrise” älskar jag därför att den är den perfekta dejten. Och trots den otroliga dramanivån som Julie Delpys karaktär lyckas framkalla i “Before Midnight” så känns det ändå som att deras liv, det är ändå ganska mycket det perfekta, imperfekta livet.

The "Before" Trilogy

Söndagsklassikern: How to Marry a Millionaire

Förutom alla trasiga och galet föråldrade kvinnoroller, samt besattheten av att gifta sig rikt, är “How to marry a millionaire” en alldeles ljuvlig liten rulle. I stort sett alla budskap, inklusive sjunde-himlen-slutklämmen att “kärlek är viktigare än pengar”, gör att jag himlar så mycket med ögonen att de fastnar bak i skallen. Men med tanke på att fimen är ca 60 år gammal så kommer den (typ) undan med det.

Lauren Bacall är precis så rossligt hes och stencool som alltid. Marilyn är, well, Marilyn, och den här tredje donnan har världens coolaste frippa. Och så är de alla sådär swooniga över män. Släng även in backdroppen av New York på 50-talet och en hel drös vansinnigt vackra klänningar som bara dansar runt benen, så har du en alldeles lysande söndagskväll för undertecknad. Med en dos ironi och tolerans.

How to marry a millionaire How to marry a millionaire How to marry a millionaire How to marry a millionaire

La Linda tipsar: Skin City

Skin City Skin City Skin City

Jag är inte sponsrad, men när företag gör något extra för sina kunder så bör detta belönas. Därför tänker jag idag hylla Skin City. Inte nog med att jag fick min beställning ganska precis 24 timmar efter att jag lagt beställningen, när jag hämtade hem den fanns alla möjliga överraskningar i paketet.

För några veckor sedan gjorde jag ett hudtest på SkinCitys site, där jag fick ange mina förutsättningar samt ladda upp en osminkad bild på mig själv. Utifrån detta fick jag sedan förslag på hudvårdsprodukter som skulle passa mig. De jag först fick förslag på var produkter med AHA-syror som jag är lite skeptisk mot, så jag bad om nya rekommendationer. Jag fick då tips om Dermalogica, vilket jag redan använt ett bra tag, inklusive ett par nya produkter. Skönt att få bekräftelse om att de produkter jag redan använder är rätt för mig!

Jag beställde således tre produkter från Dermalogica (och lyckades pricka in en 20%-rabattcheck!) och fick med prover för nya produkter i en liten necessär. Dessutom fick jag en liten urgulllig Kokeshi som enligt asiatisk tradition är en gåva man ger till någon för att uttrycka tacksamhet. Så himla fint!

Således. Skin City må vara några kronor dyrare än sina utländska konkurrenter, men kundservicen och snabbheten väger upp för detta. Det är definitivt inte sista gången jag handlar från Skin City.

Movie Monday: Oblivion

Movie Monday

Oblivion

Såg Tom Cruise senaste film i lördags kväll. På sistone har jag haft lite problem att hålla isär hans filmer, jag tycker han spelar samma roll om och om igen.

Oblivion är en snygg sci-fi om en dystopisk framtid där ett sista krig med utomjordingar har utkämpats och jorden står i ruiner. Tom Cruise spelar så klart hjälte och har inte mindre än två kvinnliga love interests, båda dryga 20 år yngre än honom.

Grundtanken med filmen är intressant och spännande men manuset innehåller för många hål för att det ska kunna vara riktigt bra. I slutändan förstod jag inte riktigt ens vem skurken var. Det är snyggt och lagom underhållning utan något direkt djup.

Visuellt är den dock godis, och grymt kul att se bakom kulisserna-videos på YouTube nu så här efteråt. Filmskapande är verkligen något magiskt.

Söndagsklassikern: Bringing Up Baby

Hörrni, jag tänkte vi skulle börja med en ny grej. Istället för att ha söndagsångest och ligga och grina över ensamhet och skräp på söndagar (jag har ju lite det för vana) så tänker jag göra det till en veckans filmkväll! Låt mig introducera – Söndagsklassikern!

På söndagar är det alltså klassiker (gärna svart/vita från 30-60tal) som gäller och vore det inte fint om vi kunde titta på dem tillsammans? Jag tänkte som så, kan inte ni komma med några förslag på filmer och så kommer vi överens om en i slutet på veckan och så tittar vi på den ihop? Det finns alla möjliga härligheter på Netflix. Vad säger ni?

Jag tjuvstartade iaf lite den här söndagen.

bringing up baby

Katharine Hepburn och Cary Grant i “Bringing up Baby” (“Ingen fara på taket”), en skruvad komedi om en paleontolog som, samtidigt som han försöker säkra en miljoninvestering till sitt museum, trasslar in sig i en serie oförklarliga händelser med en efterhängsen och ofta irriterande arvtagerska och hennes husdjursleopard “Baby.”

Det är ungefär så knäppt som det låter, och en sådan här film skulle aldrig funkat år 2013, men 30-talet har onekligen sin charm och Katharine Hepburn är helt klart en av mina absoluta favoritskådespelerskor genom tiderna.

Filmen är knasig och härlig och nu tänker jag gå omkring och prata Hepburn hela veckan.