Tagged ubud

We love Bali dogs

Det här med kopplade hundar finns inte riktigt på Bali. Här springer människans bästa vän runt på gatorna, gräver i soptunnor efter mat och korsar mellan bilarna på gatan. De allra flesta av dem är herrelösa och det har tydligen blivit ett rätt stort problem här på ön. Jag har iaf lärt mig att de som har ett rött band runt halsen är vaccinerade mot rabies. Bra att veta liksom.

Själv tycker jag bara att de är så rackarns söta att jag bara vill ta hem allihopa. Och jag veeet att man inte ska klappa, men ibland kan man inte låta bli. Som härom dagen när världens sötaste vovve kom och hängde med oss när vi käkade middag. Vi gav honom lite kyckling och han älskar oss för evigt. Vi döpte honom till Bintang. Efter den indonesiska ölen. Tur att man har alko-gel i väskan.

Bintang och Sasa blev goda vänner.

Konsten att pruta – Ubud Market

Vill du äta sådär riktigt ruskigt billigt på Bali så ska du leta efter matställen med “Warung” i namnet. Det är lokal mat tillagad under väldigt enkla former och restaurangerna är oftast väldigt spartanska. Men maten är helt fantastisk! Om du vill smaka äkta balinesisk/indonesisk mat så är det hit du ska gå. Och att du sedan får en måltid för runt en tjuga, det är ju bara en bonus.

Härom kvällen fann jag och Sasa oss vid samma bord som de här två herrarna. De är från Chile och var på blixtvisit i Ubud. Så dagen efter tog vi med dem på lite käk och sedan till Ubud Market.

Det är alltid spännande när notan ska delas upp. Speciellt när den här handskriven på Balinesiska.

De har sådan där galen valuta med en drös nollor. Jag fick den här femtusingen (värd ca 5 kr) där det stod att den som får den här sedeln kommer att ha tur i kärlek. Lite extra tur från Bali är ju aldrig fel!

Sedan gick vi på marknad. Här prutar man så man känner sig skamlig på väskor, träfigurer, kläder och saronger till förbannelse. “Give me good price, for good luck”. Yes, det där med tur faller jag ju för, sucker som jag är.

Pyttesmå bananer och jättestora papayafrukter.

Saronger i alla färger och en och samma form. Är du duktig på att pruta kan du få en för 20 spänn. Är du kass som jag så köper du en för över 100 på stranden.

I do NOT love Bali toilets.

Juane fick sig en ny fin skjorta efter att han utmanat konsten att pruta. Han är nämligen lika kass som jag.

The ripped off team! Alla utom Sasa har nämligen blivit ruskigt blåsta vid olika tillfällen.

Ubud Monkey Forest

Apor alltså. De är ju söta och så. Och det är ju rätt coolt hur lika människor de är till sättet. På ett ugg-ugg-jag-är-grottmänniska kind of way. Men de är lömska rackare. Bortskämda slynglar. För gör man inte som de vill, då blir de helt bi-polar och börjar bitas. Jädra typer alltså.

De kunde ju istället bara vara små och söta hela livet.

Att det kan vara så kärleksfullt att plocka löss från varandra.

Mmmmyyyyys.

Mitt i regnskogen hade de en liten damm när man kunde kasta i en peng och önska sig något.

De här träden var helt galet mäktiga.

The million dollar shot!

Den här killen satt och pillade på sig själv samtidigt som han tittade lite suktande på mig. En aning obekvämt. Och typ 10 sekunder efter att den här bilden togs kom en annan apa och klättrade upp i knät på mig. När jag inte lät honom slita av mig linnet så bet han mig, en lille jäkeln. Är inte längre så imponerad av apor.

Wellcome

Här bor jag. Darta Homestay. Det drivs av Wayan som har haft det i nästan 20 år. Ett homestay går helt enkelt ut på att man bor hemma hos någon. I det här fallet har de en hel liten gård med flera olika små hus, en liten damm och en hel massa fåglar. Himla mysigt.

Wellcome. Man kan ju kanske tycka att man skulle dubbelkolla stavningen innan man etsar det i sten. Men det är lite gulligt samtidigt.

En liten damm med en hel drös stora guldfiskar har vi.

Det här är min lilla veranda med dyr-sarongen på tork.

Varje morgon får jag frukost på verandan. Fruktsallad och bananpannkaka var det denna morgon.

Och det var det!

Kalas

Igår var det kalas här i Ubud. Gatorna fylldes av finklädda människor som firade “Kuningan”, vilket är sista dagen av “Galungan“, en högtid som firas var 210:e dag och i stort sett handlar om när det goda vann mot det onda. Galungan firas i 10 dagar och under dessa dagar besöker de Balinesiska gudarna jorden för att sedan återvända hem på Kuningan.

Det var rätt fantastiskt att få vara med om det här firandet, som är ett av de största här på Bali. Jag förstod inte allt av det, men känslan av att vara med om något så spirituellt stort var rätt mäktig.

På vägen till Ubud såg jag massor med finklädda människor med offergåvor på väg till kalaset. Sidsadel på motorbike. Känns tryggt.

Vem behöver en stor volvo när hela familjen får plats på hojjen?

Finklädda pojkar i Ubud.

Mycket trummande och flöjtande var det när tonvis med människor intog Ubuds huvudgata.

Fina parasoller och människor utklädda i drakliknande kostymer var med i paraden.

Kvinnorna var fantastiskt fint klädda i traditionsenlig Kebaya.

På en sidogata satte sig alla sedan ner och påbörjade ceremonin. Killen längst fram lagade en måltid till gudarna, hackade kokosnötter och nackade en kyckling.

Jag är impad av alla som kan bära något på skallen, än mindre en rykande lergryta.

Även barnen var engagerade i ceremonin.

Den här killen verkade lite uttråkad dock, så han sms:ade istället.

Sedan bad man med blommor i händerna. Så himla fint alltihopa.

High up in the trees

Ubud. En liten by uppe i bergen på Bali. Det är här magin bor tror jag.

Just nu sitter jag på min veranda på mitt homestay, intar frukost i form av en jättefruktsallad och bananpannkakor och lyssnar på alla delar av djurriket som bor här i krokarna. Mest uppmärksamhet vill tupparna som väckte mig klockan 05.26 imorse ha. Ett jädra liv på dem dygnets alla ljusa timmar, de där öronpropparna kommer komma väl till pass här. Men jag ska inte klaga, det är en rätt skön kontrast mot tutorna och den fruktansvärda 90-talstechnon i Kuta Beach.

Igår mötte jag upp med min nya vän Sasa och hon visade mig runt en snabbis i byn. Vi hittade en alldeles fantastisk plats, en restaurang med utsikt över en å. Här kommer jag nog hänga en hel del och äta fruktsallad tills det sprutar ur öronen.

Längst där ute i hyddan till vänster satt vi.

Sasa.

Högt över ån.

Läskigt billig mat. Om du tar bort de tre sista nollorna så får du ett ungefärligt svenskt pris. Lunch för 20 spänn känns ju helt överkomligt.