En lördag på Djurgården

Solen! Minns ni den? Det var då knappt att jag gjorde det innan i lördags. Att äntligen behöva kisa och få känna solen värma ansiktet var helt ljuvligt! Det kanske faktiskt blir vår i år med.

Photo-2014-02-22-13-18-55

 

För att fira detta tog jag Åke under armen och tog färjan ut till Djurgården. Dagen till ära hade jag förvirrat nog glömt både busskort och plånbok hemma så Åke var min sugar daddy under dagen. Sämre kunde man ju ha det.

Photo-2014-02-22-14-08-25

Väl på Djurgården svängde vi höger mot Waldermarsudde. Mängden pelarbeströdda och svindyra hus, kråkslott och sjötomter var överväldigande.

Photo-2014-02-22-14-32-49

Vi pratade om skillnaden på att nöja sig och vara nöjd. Om kärlek och ensamhet och alla sådana där hjärtesaker som han är så himla bra på.

Photo-2014-02-22-14-36-05

Här är han. Världens bästa skägg med en jättegrön telefon.

Photo-2014-02-22-14-09-41

Det blåste jättemycket och jag fick ont i öronen.

Photo-2014-02-22-14-35-41

Men solen var liksom värd det på alla sätt och vis.

Photo-2014-02-22-14-47-43

Titta bara. Is och sol och fint.

Photo-2014-02-22-14-36-38

Hej från mig.

Photo-2014-02-22-15-10-17

Efter två timmar och halva Djurgården åkte vi båten tillbaka till Gamla Stan och gick och åt sen brunch på Grill Ruby. Och sedan gick jag hem och somnade framför teven. För mycket frisk luft är inte nyttigt.

Lite mat och en vän mitt i allt.

131029_01 131029_02

Jag undrar om jag någonsin jobbat så hårt och intensivt som jag gör just nu. Jag jobbar, äter, sover och tränar. Det är typ det. Ibland så lyckas jag faktiskt träffa en vän, som härom kvällen då jag var ute och åt middag på EAT i Mood (NOM!) med bästa och finaste Åke och så var vi på bio och såg Gravity. Och vi pratade sådär som man bara kan prata med de bästa. Och så drack vi vin och var nästan lite luriga när vi satte oss i biostolarna. Det är sådan lyx som liksom fått stå på paus ett tag. För jag kom i säng efter midnatt och sedan ringde väckaren för morgonträning klockan 05.15. Det gjorde liksom ont i både kropp och själ.

Men jag har liksom så kul på jobbet så det gör som inte så mycket. Och jag är bra på det. Och jag får höra att jag är bra på det. Jag blir så glad och stolt att jag spricker. Att man är bra på något som man tycker är så kul och som man vill göra mest hela tiden. Det är det bästabästa.

Och nu är det inte ens en vecka kvar till festivalen. Vansinnigt så fort det gått.

Om att klättra i träd och ha kuddkrig.

IMG_3324

Förra helgen var jag nere i Göteborg och hälsade på. Jag bodde hos bästa Karin med de snyggaste fräknarna.

Hanna

På fredagen skulle vi ha sleepover och tjejmiddag. Precis så underbar och klyschigt som det låter. Hanna var med.

Grilla

Det blir grillning på gården med dessa godsaker.

Hanna och Elin

Elin var också med. Jag hade fixat cola till dem.

Grilla

Och så grillade vi på gården.

Ääääälin

Äääälin är typ den roligaste personen jag känner tror jag. Någonstans här kom vi på att vi skulle gå och titta på Melissa Horn i höst. Så då bokade vi biljetter någonstans där i vinruset. Impulsivitet är liksom det bästa.

Körsbär

Det här trädet stod utanför Karins fönster. Precis utom räckhåll och så rackarns frustrerande.

Plockar (?) körsbär med @karinmedk's krycka. Som man gör.Resultatet av körsbärsmassakern. Samt skrubbsår från trädklättrande.

Så då löste vi liksom det. Med en krycka och en bänk och jag klättrade i träd och slog ned körsbären och fick skrubbsår och Hanna sprang omkring och plockade det jag drämde ned. Mums.

Karin

Och sedan åt vi grillat och drack vin och pratade om sånt som tjejer pratar om och åt typ den godaste kakan i mannaminne. Hanna hade gjort kladdkakecheesecake. Smaka bara på ordet.

Kakan. Alltså. KAKAN! Credit @barfotaflicka.KUDDKRIG!!!!

Och sedan fick vi sockerchock och hade kuddkrig i pyjamasen för det ska man ju ha när man har pyjamasparty har jag hört.

Hanna

Och sedan så somnade vi så sött, fnittrade hela vägen till John Blund pga helt fantastisk afton.

En liten person med ett stort hjärta.

Jag och Lukas

Det har inte varit mycket lugn de senaste dagarna. I lördags hade jag en ny, fin vän över för en grillkväll och sedan i söndags kom familjen Palmqvist från Övik och har bott hos mig i ett par dagar.

Och jag har mest hängt med den här lilla personen. Han heter Lukas, är drygt 4,5 år gammal och är min Gudson. Han vet knappt vad jag heter utan kallar mig för “Gudmor” vilket gör att jag känner mig som att jag har klivit in i Kulla-Gulla och blivit hundra år gammal. Men det är så klart tokmysigt att han vill sitta bredvid mig på bussen, att “näspussas” på restaurangen, rita i hans ritbok i mitt kök (jag fick till och med måla läppstift och lila hår på killarna) och att åka karusell tillsammans på Gröna Lund tills jag mådde lite illa (barnkaruseller, bör tilläggas). Så himla fint att jag får ha den platsen i den här lilla personens liv. En himla fin person med, det är han.

Mr K, Gröna Lund och kramar.

Jag verkar ligga ganska precis exakt en vecka efter verkligheten här på bloggen. Det känns väl lagom? Här kommer i alla fall förra söndagen. Den var himla fin.

Mr K på besök

Mr K, som vill förbli anonym (HAHAHAHA!), var på besök från Malmö. Vi ville titta på lite folk efter att ha varit inomhus hela lördagen så vi åkte ut till Gröna Lund.

Mr K på besök

Det hade varit lite sådär grått och trist men sprack upp lagom till vi kom ut på vattnet.

Mr K på besök

Fritt Fall. En gång 1998. Aldrig mer.

Mr K på besök

Twister är den bästa berg-och-dalbanan. Men jag fick inte med mig mannen upp i någonting. Besvikelsen.

Mr K på besök

Istället tittade på vi på barn som drack jättefärgglatt socker.

Mr K på besök

Och förvånades över att inte fler personer ramlar baklänges i den här vedervärdiga “lustiga” trappan.

När hon får glass blir hon så här glad!Han det där sällskapet är inte helt positiv till mitt hejdlösa förevigande.

Mest så åt vi saker och njöt av att bara vara.

Mr K på besök

Det fanns ingen pingvinballong annars hade den lätt följt med hem.

uploadKramar är nödvändiga när man nästan glömt hur ens vänner ser ut. @rovarspraket

Efter Grönan åkte vi till Debaser Slussen och drack söndagsöl och kramade på vänner.

Mr K på besök

Linda och Hanna hade haft en lite hård lördagsnatt.

Mr K på besök

Jessica var också med men hotade med våld om jag tog kort på henne.

Mr K på besök

Och han den där Mr K var också anti förevigandet men jag är ju sådan som vill stå i centrum jämt så SMIIILE!

Mr K på besök

Och det var den söndagen!

Som en vardag. Fast en bra sådan. Och med gratis kramar.

Den här veckan alltså. Jag har typ inte hängt med alls. Den har gått så rackarns fort och jag har haft så himla mycket för mig att jag knappt hunnit komma ihåg vad jag gjort. Men idag är det fredag. Och för en vecka sedan var det också fredag, och den såg ut lite så här.

En fredags-dagens, straight up!

Jag hade på mig klänning och “Free Hugs” knapp och broschen jag fick när jag lämnade blod härom veckan första gången. Och så hade jag mina första och enda par Swedish Hasbeens.

Lunchdejt med @miashopping och #SwedishHasbeens utförsäljning!Del av dagens skörd.

Det skulle dock komma att förändras under dagen. Swedish Hasbeens hade nämligen utförsäljning och jag, Mia och en massa andra damer svettades i det här lilla rummet och slogs om skor. Jag kom hem med bland annat de här blekrosa underbaringarna.

Is-brygg på inrådan av @ordsamling.

Sedan åkte jag till Coffice och jobbade ett par timmar.

#reinsta @saraohman Kom å lek!Och där kom pitchern! @jesperbylund @saraohman

Sedan tog vi helg och gick till Mosebacke och drack öl och insöp sol. Jesper och Sara var också med.

Hänger lite med @jennyhellman och Co. Och äter glass.

Och sedan så mötte jag upp familjen Jempa med man och bebis och så åt vi middag och sedan vandrade jag med ett ledset barn runt halva Söder medan föräldrarna fick äta i lugn och ro och sedan åkte jag hem och sov. En himla fin dag.

Bara vara vänner.

Jag har tänkt en del på det här med vänner på sistone. De där nära vännerna. Bästa vännerna. De där man kunnat berätta vad som helst för. Ringa när man varit glad eller ledsen eller bara velat prata om ingenting med. Bästisarna. Ju äldre jag blir, desto fler “bästa vänner” är det som kommit och gått i mitt liv. Vissa av dem har stannat bara en kort stund, andra har funnits med nästan hela livet. Men på sistone har jag känt mig ganska ensam. Missförstådd. Bortglömd.

Jag tror att jag har en tendens att överskatta vänskaper. Att jag många gånger tror att relationen är mer befäst, djupare och mer uppskattad än vad den många gånger är. Eller i alla fall från den andra parten. Och det värsta som finns är när man inser att, en person som jag anser vara en av mina bästa vänner, för den personen är jag bara en i mängden. Det finns alltid någon viktigare, någon närmare än jag. Det betyder inte att jag inte är bra eller rolig att hänga med, jag är bara inte den första, andra eller ens den tredje man ringer när man har något roligt att berätta eller om man mår skit en söndagskväll.

Ibland glider man ifrån varandra. Ibland är slutet på vänskapen ett medvetet val. Ibland blir man sviken eller sårad och alla gånger gör det ont. Och alla gånger undrar jag om jag gjort något fel. Även om det kanske bara är så att livet har sin gilla gång. Allt är dynamiskt. Allt går i cyklar och människor och tider förändras.

Jag saknar dem. Jag saknar Daniel och Kicki och Jon och Sofia och de där andra människorna som jag trodde att jag var så nära men som bara en dag plötsligt sa tack och adjö och inte längre ville ha mig i sitt liv. Och jag undrar var jag gjorde för fel. Fast det kanske bara var dags för ett nytt kapitel.

Men jag saknar ändå.

Sofia, jag och Daniel

Sofia, jag och Daniel när det begav sig, 2001.

Att grilla lite i bersån.

I helgen har min lillasyster Andrea varit på besök och det har varit en sådan där härlig, lugn och gemytlig helg. Jag fick de mest akuta jobben bortgjorda i fredags förmiddag så har faktiskt kunnat slappna av och ta det lugnt i helgen.

Frukost på balkongen

Vi inledde lördagen med frukost på balkongen. Scones och smoothies och hela kalaset. Så himla härligt.

Silver

Silver ville så klart vara med.

Grillfest

På eftermiddagen städade vi uteplatsen som två damer i mitt hus fixat och förberedde för lite grillkalas.

Hackspett

Vi fick besök av hackspettbebisar som pep konstant. Alltså, de andades inte ens.

Andrea

Det här är Andrea. Vi har samma pappa och samma blonda hår.

Spenat

Vi gjorde sallad bland annat med spenaten som jag odlat på balkongen.

Fredrik och Kaveh

Och så kom Fredrik och Kaveh förbi!

Andrea och jag

Andrea och jag skötte grillen och drack mummig öl.

Micke och jag

Micke var också med.

Sedan blev det kyligt och vi gick in och pratade film och hade det fint. Och det var den lördagen!

När en dag är både underbar och överdjävlig.

Sista maj välkommen!

Om man bara tittar på de här bilderna så kan man tänka sig att jag hade en fantastisk dag igår. Vilket jag i mångt och mycket hade. Jag hade ett bra möte på förmiddagen angående en jobbpitch, jag hade min sista session med min psykolog och sedan så mötte jag upp vänner i solen och drack öl och skrattade och levde sådär gött som man gör på sommaren (den är här nu!).

Men kvällen slutade på en plats som jag avskyr mer än allt. I en gränd på Söder med hjärtat i halsgropen och tårar strömmandes nedför ansiktet medan jag hyperventilerar och försöker hitta ut ur ångestattacken.

Jag har mått konstigt i några dagar, inte riktigt velat träffa folk utan bara jobbat och varit hemma. Jag kände att det var på gång. Det händer inte så ofta nu för tiden, men när det gör det så smäller det till ur ingenstans. Utan varning.

Vi var på Södra Teatern och skulle gå vidare och dansa. Helt plötsligt så kände jag att jag inte kunde andas. Jag måste ut därifrån. Såg jag bara gick. Sa inte hej då till någon utan bara rusade nedför trapporna, trängde mig förbi folk och rusade ut på Mosebacke Torg. Och började gråta okontrollerat. Irrade omkring och såg förmodligen jättefull ut (vilket jag inte var) eftersom jag vinglade och hyperventilerade och grät. Försökte ta mig till bussterminalen och undvika folks blickar.

Idag har jag varit skakis hela dagen. Känt mig paranoid och försökt undvika folk så långt som möjligt (vilket är svårt på ICA när man måste köpa mat). Gråtit efter att en kvinna var här och sålde en möbel till mig, jag har ingen aning varför.

Jag vet att går över. Att det går i perioder, korta och längre. Och jag har lyxen nu att kunna lägga upp min tid på ett väldigt flexibelt sätt. Jag försöker vara snäll mot mig själv och lyssna på kroppen. Och acceptera att livet kommer att se ut så här. Att gå på lokal och dansa funkar helt enkelt inte längre för mig, hur gärna jag än skulle vilja. Jag är bara rädd att det kommer driva mina vänner och mig längre ifrån varandra. Det är inte direkt så att vi träffas på hemmaplan längre. Man träffas alltid inne i stan. Går och tar en öl. Nästa steg alltså – fixa tunnelbana till Nacka så att folk kommer och hälsar på mig oftare.

Nu babblar jag. Så nu slutar jag. Sov gott kära ni. Ta hand om varandra.

På grilläventyr i Solna.

IMG_1783

Förra tisdagen åkte jag jättejättelångt åt ett helt annat håll än dit där jag bor. Alltså till Solna. Jag skulle hälsa på Mary och ha grillpremiär.

IMG_1777

Mary och jag träffades på Bloggdagen för några veckor sedan och fattade genast tycke för varandra. Hon tycker dock inte om att man är inne i hennes kök. Vilket passade mig utmärkt.

IMG_1780

Jag jobbade och bloggade lite i hennes picture perfect vardagsrum/matsal bland rosorna så länge. För bra liksom.

img

Men sedan skulle hon grilla och då fick jag steka-lök-ansvar. Och ett glas vin. Man kan tänka att kombinationen är tricky men det gick utmärkt!

IMG_1801

Mary har en sådan där monstergrill på den monsterstora balkongen men i och med att den går på gasol (grillen alltså) så ryker det inte en massa. Samt blir tokigt gott!

IMG_1804

Vi åt kyckling och en massa nommiga grönsaker. Älskar färgglad mat!

IMG_1809

Till efterrätt fick jag “Balsamicorostad Jordgubbsglass med Rostad Vit Choklad & Muscovadokolasås“. Smaka på det liksom. Jag dog lite. Och sedan åkte jag hem. Det tog ca ett år. Eller en timme.