Det här med barn alltså. Häftig grej. Jag har aldrig varit speciellt sugen på sådana själv, jag kan liksom inte se mig själv som mamma. Mina vänner är sådana där “barnatyper” som faktiskt gillar barn och har tålamod med sådana där små knytten. Jag har ju inte det. De är mysiga en stund när de doftar gott och gurglar lite men när de börjar lukta suspekt och leva om, då lämnar jag tillbaka dem igen.

Jenny har precis fått en bebis. Jenny som jag känt halva mitt liv. Jenny som bara för en liten stund sedan lämnade Stockholm som hon bott i sedan vi slutade skolan, och flyttade hem till Övik. Som för inte så länge sedan (fast det nog börjar bli länge sedan) träffade den där mannen som sa “that’s the mother of my children” när han såg henne på det där bröllopet. Och så gifte de sig vid havet. Och så blev det så.

Och hon säger “joooo!” när Ove hetsigt skriker “nääääää!” (eller egentligen “whääääää!”, men vem har koll egentligen) och pratar med honom som folk. Som är precis samma Jenny men med en pytteliten människa som sitter fast på bröstkorgen på henne större delen av tiden. Och som fick mig att faktiskt tänka att jag kanske också skulle kunna göra det där.

Fast det blir nog en annan dag.

Jag börjar tro på riktigt att han faktiskt sitter fast.

Jenny och Ove. Han ville inte lyssna på vårt dravel.

Vi lekte härmleken.

Och det tyckte syster Anna var jätteroligt.

Jenny som är helt galet bra på att baka hade gjort tryffelkaka. Jag dog lite av godhet.

Mamma var också med. Hon var den enda som faktiskt fattade något av hela bebis-förlossnings-mamma-grejen.

Efter maten blev Ove lite sömnig men ganska glad.

Mamma och Anna tyckte Ove var typ sötast i världen.

Och jag med.

Sedan skulle Ove och hans mamma och pappa på familjemiddag och då åkte vi hem. Och det var det!

6 kommentarer

1

I lördags åkte jag till Högdalen för att hälsa på Jenny. Jag, hon och Christian skulle knytkalasa lite och i slutändan så fick vi världens godaste påskmiddag med lamm, sallad och rödvin. Kalas för smaklökarna.

Christian pysslade lite med en present som vi skulle ge bort senare på kvällen.

Och jag målade naglarna påskgula.

Efter middagen gav vi oss av till PA som hade påskkalas. Presenten var till honom.

Martin var där och Jenny såg lite finurlig ut.

En massa fint folk hade tagit sig dit för att dricka öl och kramas.

Jenny och Martin var matchande och himla fina.

Och så visade PA upp sin hashtag-livet-tavla och där någonstans spårade tokigheterna ur. Och där någonstans gick jag hem och pratade i telefon halva natten. Fin avslutning på en fin kväll.

Inga kommentarer

2

Vissa kvällar blir ju tokigare än andra. Igår mötte jag upp Jessica på ett ödsligt Söder för att äta middag och prata ikapp oss. Vi hamnade på Bauer med deras galet goda 90210-rulle, edamamebönor och ett glas vitt.

Efter maten gick vi vidare för en öl och efter ett tag mötte PA upp oss och kvällen löpte på med hetsiga diskussioner om relationer, återvinning och TV-avgift. När det sedan var dags att gå vidare ville Jessica ta en taxi men PA tyckte det var struntprat och erbjöd istället sig själv som transportmedel.

Således bar alltså PA Jessica över halva Söder. Olika bärvarianter testades men båda var rörande överens om att axlarna var den vinnande positionen.

Det är sånt här som händer när man umgås med mina vänner. Tokigt, knasigt och alldeles underbart.

Och ja, det är klart att det finns på film. Enjoy!

Inga kommentarer

1

I måndags släntrade jag och Lina in på ett av Söders riktiga ölmeckan, OT, efter jobbet och tog en kall med Hanna, Sanna och Micke. Någonstans i vintras blev jag alltså en finöldrickare av rang. Jag vet inte riktigt var och när det hände (eller, jo, det vet jag visst) men jag gillar’t.

Att bara sjunka ned i en soffa efter jobbet, ta en öl och snacka skit och ingenting med vänner, det måste vara det bästa som finns. När skitsnacket sedan tas över av att hela gänget som besatta börjar spela “Draw Something“, det är ju liksom bara att lägga en extra vedklabbe på avslappningselden. Det där underbara i att kunna umgås men inte tvungen i sitt umgängande.

1 kommentar

0

Istället för att sitta hemma och dränkas i söndagsångest drog jag istället denna eftermiddag in till Söder och mötte upp Jessica och Hanna för bagels, kaffe och öl. Inte samtidigt men lite efter varandra. Det blev några timmar av catching up (jag och Hanna har ju några månader och komma ikapp efter hennes Thailandsäventyr) och bara skönt söndagshäng. Sådana där timmar då man pratar lite, twittrar lite, sjunger med lite till allt från Ledin till Cranberries (mikket kånstit) och bara njuter av den där avslappnade känslan som kommer med vänner.

Och sedan går man förbi Stadsmuséet där de har en jättetokig idé om att man kan SMS:a något och få det uppsmällt med en jätteprojektor på väggen till muséet. Så Hanna gjorde så klart vad vilken normal människa som helst gör i det läget – skickar en hälsning till Oscar och frågar honom varför han är bakis jämt. För det är ju så rålit.

Inga kommentarer

0

I fredags hängde jag med kollegorna till Östermalm för att avtacknings-aw:a lite med Diana som slutade hos oss i veckan. Östermalm är inte riktigt mina hoods så jag var lite rädd. Men kollegorna skyddade mig.

Vi hamnade på Hotellet. Där åt jag Toast Skagen och drack finfin Petit Chablis.

Min egen Disneyprinsessa Lina var med.

Och vackra Rebecka.

Jag gömde mig lite bakom Andreas.

Tjejligan; Lina, Lina, Diana, jag och Rebecka.

Sedan åkte vi vidare till Norrmalm där Saras företag SearchMe hade invigningsfest. Sara sparkade virtuella bollar.

Jesper var jättelång som vanligt.

Och Åke hade finast skägg.

Efter det åkte vi till Skeppsbron och Reisen där Emelie hade lite födelsedagskalas. Tårtan var poppis.

Fredrik och Jenny var där.

Och så kom Christian och kramade på mig.

Med sig hade han så klart bästa Erica.

Och så drack jag en ruskigt fin Old Fashioned och gick hem i regn som luktade gurka och pratade i telefon mitt i natten. En konstigt fin afton.

Inga kommentarer

1

Förutom den här jäkla hurriorkanen som pågår i min skalle just nu så har detta varit en alldeles förträfflig onsdag. Bra framsteg på jobbet (sjukt roligt event i mars som jag jobbar på!), efterjobbshäng med Disneykollegan och veteöl och sedan sushi och fnitter på Bauer med Erica som hade fått nytt jobb och det skulle ju firas och så. Och sedan en sväng på Nada och planerande inför min födelsedagsfest om drygt en månad (!!!).

Jag är så glad och tacksam över att jag har sådana vänner som man bara kan ösa all sin skit över och de nickar och förstår och sorterar in skiten i fack när man själv inte orkar. Och så skrattar man och lättar upp och så lovar de att allt ska bli bra till slut. Tack fina Erica.

Och sedan vill jag bara säga hur fantastiskt jävla glad jag är över alla er som orkat kommentera och berättat om er själva i inlägget här nere. Att ni varit med så länge och verkar så himla härliga och bra så att jag bara vill bjuda hem er allihopa på middag och bubbel! Det har varit fantastiskt roligt att läsa och det känns verkligen som att vi kommit lite närmare varandra och jag fått en liten ny boost i bloggeriet. Så himla kul! Och jag lovar att svara så fort jag bara kan.

Och hörrni, ni som vill ha lösenordet till de dolda inläggen. Släng iväg ett mail till mig på linda (at) lindah.net så ska jag se vad jag kan göra.

Inga kommentarer

3

Jag behövde inte sakna Jenny sådär jättelänge, vilket var skönt. Ganska precis en vecka efter att hon lämnat oss på kontoret till vårt öde så möttes vi upp på Wagamama och åt middag. Ett sånt där skönt ställe där det är mysigt men inte slacker, snyggt men inte pretto och maten är jättegod och precis lagom i pris. Och gott vin hade de också. Och edamamebönor. Och kokosglass. Behöver jag tillägga att jag mådde illa när jag gick hem? Jag mådde illa när jag gick hem.

Ack så jag saknar dig, iPhony.

Jenny. Fina fina Jenny.

Jag och Lina. Valrosskämtet blir aldrig gammalt.

Jennys syster var också med. Hon hade det bästa partytricket – glasögon med inbyggd ficklampa. Vansinnigt roligt.

Och det var den kvällen.

1 kommentar

0

I fredags bjöd jag över Jessica, Jenny och PA på uppföljaren till #poesitramz som vi ägnade oss åt hemma hos PA för några veckor sedan. Lite så här såg det ut.

Jessica hade med sig champagne. Det är alltid uppskattat.

Jag bjöd bland annat på rostade rotsaker i ugn.

Jessica hade aningen problem med att få upp champagneflaskan.

Och sedan drack vi skumpa Brandy’s-style – med ytspänning och sugrör. Classy så det förslår.

Fyra personer i mitt lilla lilla kök vid mitt lilla lilla bord. Mycket gemytligt.

Silver var också med.

Efter poesin blev det bara en massa tramz. Fireball har den effekten.

Jag och Jenny och tramz.

Och så kom David förbi sådär spontant och härligt. Fin man, den där David.

Och så tapetserade Jessica mitt badrum med färgglada postitlappar med de finaste meddelanden. Så mycket kärlek.

Inga kommentarer

1

Jenny tillsammans med några av de få männen på bygget. Och när man ska sluta får man bete sig som en 12-åring och småtafsa på bröstet.

Igår var Jennys sista dag hos oss på EAS. Hon har jobbar här i drygt sju år och var en av mina stöttepelare när jag började i april förra året. Finare och snällare och mer omtänksam människa får man banne mig leta efter.

Hon är en av dem som fnittrat och gnällt med mig över luncher då vi benat sönder och kokat ner livets ris och rosor. Vi har badat i Medelhavet tillsammans en galen natt i Italien, vi har varit en sväng till Göteborg och mulat thaimat på Koh Phangan. Men främst av allt har hon funnits där i vardagen. Att garva med och bitcha med och inspireras av.

Det har känts galet tomt utan henne här idag på kontoret. Och då var det så himla mysigt att springa på små post-it-lappar från henne här och där. Och med kärleken Jenny, det går faktiskt aningen bättre än igår.. ;)

Inga kommentarer

3