Här kommer den till slut, filmen från #nyårskrig. Tyvärr så är det ungefär bara en fjärdedel av de som var med som faktiskt fastnade på film, det är mörkt och rödflammigt och det enda jag har med från #twitawards är Erica’s “HEJ!”. Men det är tanken (och känslan) som räknas, eller hur?
Jag vet att det många gånger sitter långt inne att klicka på en play-knapp på ett videoklipp. Kanske har man inte tid. Kanske sitter man på jobbet. Kanske är det lite för luddigt vad man får för sina hårt inarbetade minuter i livet.
Så här kommer de. De fem själen till varför ni inte får missa #avskedskrig – The Movie.
@Per_P:s något sjukliga besatthet av dekorationerna. Samt att hångla med dem.
@Pelletsmaskinens presentation av twittereliten. Mycket förvirrande och kärleksfull.
Congatåget som verkligen anstränger sig för att göra en “trappa” bakom soffan.
Det är inte bara privat jag briljerar med mina videoredigeringsskills, även på jobbet ställer jag mig bakom kameran ibland och dokumenterar, här från en pressvisning på Fjärilshuset i maj. Foto/redigering av undertecknad alltså.
Nu är det sådär alldeles för sent igen och man tänker alldeles för mycket. Jag har en hel del tankar att reda ut och sortera in i fack efter den här helgen. Den har minst sagt gått i vågor.
Sån här musik lyssnar jag på när jag sitter här i mörkret och natten smyger på. Bara så ni vet vad vi snackar för nivå. Oj. Där rimmade jag visst. Det var inte meningen.
Den här söndagen har inte direkt imponerat. Men det tog en rätt fin vändning på kvällskvisten. Jag gillar när dagar slutar på en helt annan plats än de började.
Det är jag som är La Linda och det här är min lekplats. Jag är thirtysomething och norrlänning från Örnsköldsvik. Bor i Stockholm. Kattkvinna. Webbnörd på heltid. Älskar New York och livet. Och nätkärlek. Och vanlig kärlek. Och julmust. Eller påskmust. Twittrar som @La_Lindas och återfinns på linda@lindah.net.