En tisdag i februari (igår) blev jag inbjuden av Thord hem till Jesper där vi skulle “dricka vin”. Sånt gör ju gärna jag så jag tackade glatt ja till inbjudan. När det började närma sig så uppdagades det dock att vi inte bara skulle dricka vin i godan ro utan det vankades även inspelning av Vinkritikerna. De för mig helt nya bekantskaperna Jesper och hans flickvän Sara har nämligen myntat ett litet koncept som går ut på att ha en liten vintips/test-panel/blogg där jag och Thord då skulle vara kvällens panelgäster.

Hej och hå.

Och lite så här gick det. Två timmar av flams och ett litet uns allvar då och då när Jesper och Sara lyckades få någon ordning på lekstugan. En nedklippt version kommer men så länge får ni den långa, råa, oredigerade verkligheten.

Till saken tillhör att jag kan inte vin (även om jag idag kan mycket mer än jag kunde innan gårdagen). Jag tycker om vin. Så jag är pajasen näst längst till höger som inte kan uttrycka mig som folk utan säger att vinet är “deppigt” och drar till med ljudeffekter istället. Ja, ni ser ju.

Men det var rysligt trevligt i alla fall. Det var nog länge sedan jag skrattade så absurt mycket under en och samma kväll. Helt klart värt rödvinsskallen som jag vaknade med i morse. Tack kära Thord, Jesper och Sara för en fantastisk kväll.

Ett av aftonens viner, förmodligen min favorit.

Värden och värdinnan. Söta som knappar är de tillsammans. I alla fall ett par månader till. Tydligen dumpar Jesper sina tjejer när de blir 25, vilket Sara fyller i sommar. Jaja, hashtag livet liksom.

Fantastisk riggning av kamera och belysning och smörpapper som någon slags ljusnedmjukare. Ja, det är den tekniska terman.

Sara, jag och Thord.

Jesper har en bild på sig själv på väggen. Det, och inte mycket annat. Lite seriemördarvibbar. Han hade dock en annan version av historien. Den hittar ni i klippet runt 26.40. Mikket rålit.

När inspelningen var klar åkte Spotify fram. Texter i stil med “my cock is community property”, som Jesper för övrigt glatt sjöng med i, blandat med Queen och lite gubbrock. Här tror jag att jag och Jesper framför en version av Bon Jovis “You give love a bad name”. Det finns tyvärr inte på film. Dock för alltid i mitt minne.

Inga kommentarer

0

Jag kan inte speciellt mycket om vin. Jag vet vad jag tycker är gott och vad jag tycker är mindre gott. Men sedan om det smakar lakrits eller tjära eller hallon, det vette gudarna. Men jag tänker ändå ta på mig rätten att få tipsa.

Det första vinet jag tänker tipsa om heter Fat Bastard. Förmodligen det roligaste vinnamnet någonsin. Vanligtvis brukar jag tycka att coola namn på viner gör att de känns billiga och oseriösa men historien bakom det är så rolig att det inte gör något. Namnet kom till av en slump då de två vinmakarvännerna experimenterade i vineriet och lät vinet ligga extra länge på sin jästfällning. När de dagen efter smakade på vinet var det mjukt och fylligt och en av dem utbrast ”now that is what you call a fat bastard!”

Till vinet vid just det här tillfället nedan åt vi hängmörad entrecôte med sallad och bearnaise-sås. En vinnande kombo. 89 pix på systemet. #nomnom. Och drink responsibly och allt det där. Yadiyada.

Inga kommentarer

0

Efter filmen (Så. Jävla. Bra. Ja. Svordomar är in order) gick jag och Petra till Hotellet och pratade om New York, skola, framtid, nutid, hångel och kärlek. Och drack vin. Ett glas Petit Chablis kostade 110 kronor. Guldvin kan man tro. Och även om det var mumsigt värre så var det inte av guld. Vattenglaset var dock konstant fyllt till bredden. Finfin service.

Inga kommentarer

0

Jag är lite sugen på att dra ihop ett litet smyckesparty igen. En liten tjejkväll med finfina utförsäljningspriser på Gold Digger, vin och mys hemma hos mig. Tänk billiga julklappar. Tänk nyårsbling. Tänk bjootiful. Skulle det kunna vara intressant? Någon som vill komma?

PS. Självklart får bloggkompisar också komma.

13 kommentarer

0

Firar helgen med ett glas vitt och läser “Allt inför Madonnas Sverigebesök” i Metro. Jag gillar hjärtbrillorna skarpt.

Inga kommentarer

0