Hon hade förmodligen myst ned sig i mitt hår när jag satt i gräset på Mariatorget och allt möjligt träkrams flög ned i barret, för väl inne på Stadsmissionen trillade hon ned på min tröja och började irra runt. Och jag hade inte hjärta att sopa av henne där inne bland omaka glas och gamla kläder utan tog istället med henne på promenad längs med Hornsgatan mot Zinken. Hon pinnade på som en dåre från finger till finger, hand till hand och satte sig ibland ned och putsade sig lite. För det är ju jobbigt att ränna runt sådär.
När jag nästan var framme vid kontoret på Münchenbryggeriet lämpade jag henne på ett löv där hon fick fortsätta njuta av sommaren. Tack för en fin stund, nyckelpigan!
2 svar
Din blogg är så skön!
Tack!! 😀