Jag sitter här i mörkret och skriver texter som river i själen. Och jag gräver och det gör ont och jag fäller tårar för allt som varit och inte varit och kanske aldrig kommer att bli.
Sedan sparar jag texterna i en mapp på datorn dit ingen hittar. Så att de får ligga till sig. Mogna lite. Läsas igen och kännas på. Kanske hamnar de här en dag. När jag kommit lite längre ifrån det som river.