De senaste dagarna har varit en virvelvind. All respons jag fått på mina inlägg, artikeln på Nyheter 24 och #hmriot och alla vackra kvinnor som vågat göra sin röst hörd och berättat om sina egna upplevelser. Jag känner ett band till dessa människor som är svårt att förklara. Det är känslan av när skammen lättar. När man vågar visa fingret till idealen, till mallen och alla som håller fast vid den. Alla som snackar en massa skit som de inte har koll på och dömer hur jag ser ut. Vem gav dem rätten att döma MIN kropp och MITT liv?

Jag har plockat ut några av reaktionerna jag fått under de här dagarna så att ni ska få läsa dem med. Det här är kloka kvinnor. För ja, så klart är de flesta kvinnor som reagerat, mänen har mest tagit sig friheten att kalla mig en ”gnällig tjockis”.

Först och främst, tre blogginlägg från fantastiska kvinnor som säger ifrån.

Katta Kvack

Denna konstanta uppfattning hos så många att andra ska gå ned i vikt, att drar man en större storlek än 42 är man ohälsosam, att om kläderna inte passar så får man skylla sig själv… VART kommer denna vanvettiga längtan ifrån hos folk, längtan efter att döma andra efter utseende, vikt och klädstorlek (eller för all del hårfärg, ögonfärg, hudfärg). Varför vill inte folk se världen ur ett större perspektiv än det lilla titthål som de nöjer sig med att kika genom för att sedan förolämpa, förminska och skuldbelägga? VARFÖR VARFÖR VARFÖR är folk så, hmm, well… korkade?

Saras Workout

Vad jag insåg är att H&M faktiskt diskriminerar stor del av den kvinnliga befolkningen. Är du över stl 42 bör du inte besöka H&M. Du är inte ens välkommen. Detta är vad som gör mig illa tillmods. Det spelar ingen roll hur mycket du älskar din kropp om en hel industri talar om för dig att det inte är ok att se ut som du gör, att du inte har något där att göra.

Linda-Marie

Att försöka säga till sig själv att man är precis lika vacker och värd som någon med en mindre kropp när världen hela tiden bevisar motsatsen är jävligt svårt. Jag kan leva med retuscherade kroppar på tidningsomslag. Jag kan klara att de skrangliga skyltdockorna inte ser ut som jag. Men att snart behöva gå runt naken för att man är något så hemskt som EN STORLEK 44 är inte klokt. Jag har alltid haft svårt att hitta kläder. Det finns självklart kläder i min storlek – men inte alltid de kläder jag vill ha. De görs ibland bara i storlek upp till 40, kanske 42 om man har tur. Och det som gör mig arg är att någon annan då tar sig rätten att bestämma mitt värde. Vad jag får ha på mig. Var jag ens är välkommen att titta in med min kropp.

Zandrella

Hur fullt fungerande kroppar anses värdelösa på grund av gropar i låren, kärlekshandtag över byxlinningen eller ett par extrakilo på vågen. Mest av allt är jag arg på hur jag går på skiten. Hur jag nu i en veckas tid känt ångest och hat inför min egna kropp. Kroppen som ingen annan har rätt att bedöma utom jag själv. Kroppen som inte passar in i storlekarna hos klädföretagen. Rubriker som säger åt mig hur tjock jag är. Och är man tjock duger man ju inget till.

Nedan följer ett urval av kommentarer jag fått via bloggen, Facebook och Twitter. Reaktioner från kvinnor som känner precis som jag. Så nej, jag är inte ensam.

Jag sa i förra veckan till en kollega som hade något snyggt från HM att där kan jag ändå inte handla kläderna passar inte. Så då är man förpassad till lite tråkigare kläder. Konstigt då att man inte tycker att det är roligt längre att handla kläder. – Liselotte

För att kunna bära H&Ms kläder måste man vara rak i kroppen, ingen midja, inga höfter, ingen byst. Så jag antar att de vill att deras kunder enbart ska se ut som modellerna de använder. Jag tycker om mina former och vill gärna ha kläder som framhäver dem. – Maria

Med mina 180cm, långa ben och breda axlar så ligger jag på gränsen till där min mens försvinner om jag skall vara smal nog för att lyckas komma in i 38/40. Jag har inte vågat mig ut för att handla nya byxor sedan dottern kom, mår illa nog som det är efter ett år kantat av nära tillbud och 3 månader på sjukhus. Vill inte få höra “Visst, du klarade dig, men du är fortfarande FET!” från ett skitföretag. – Malin

Anledningen till att jag inte går till bl.a. HM är att jag alltid kände mig ful och fet och otillräcklig i deras affärer. (Och nu är jag benägen att börja berätta hur jag faktiskt inte är jättetjock, att jag minsann tränar flera gånger i veckan osv. Men ärligt talat – även om jag var jättetjock och aldrig tränade, så skulle jag ändå inte förtjäna den upplevelsen. Tjock är inte detsamma som moraliskt dålig, även om det är precis den kopplingen som så mycket i samhället sprider idag.) – Jenny D

Vi behöver inte vår existens verifierad utifrån mäns version av knullbarhet. Vi behöver kläder. Men om det nu finns massor av märken, varför klagar vi? För att vi vill handla i butik, för att vi ser ett plagg i media och vill köpa det. För att bli inkluderade i H&Ms och andra företags kundbas. För att det är för jävligt att bli exkluderad utifrån storlek. För att vi också är modemedvetna och modeintresserade. Vi vill kunna handla moderiktiga kläder på Sveriges största klädföretag. Vi är en köpstark grupp och det skulle vara ren vinst att inkludera oss. Att de väljer det motsatta talar för deras syn på kroppar. – Ann-Charlotte

Jag som ung tjej fick tidigare smyga runt bland plus-avdelningarna (och skämdes som fan. För min kropp är fin och timglasformad, bara större, men jag skulle tydligen ha tantkläder utan former, mönster och snygg design). – Kissen

Alltså ÅH, jag blir så jävla provcerad att man FÖRUTSÄTTS gå ned i vikt för att passa in i en jävla mall uppstyrd av H&M. Och att man FÖRUTSÄTTS vilja gå ned i vikt, bara för att man har bröst och höfter. FYI, världen, det är inget fel på bröster och höfter! Vi är ganska många som har just sådana och vi vill gärna att kläder ska passa dem pga jävligt trist att gå omkring i tunikor och diverse andra tältliknande kreationer. Up yours till alla som tycker att man ska gå ned i vikt. – Katta

Storlek 44 är inte speciellt “stort”. Det är normal och det är väl så många kvinnor ser ut. Under många år har ju klädkedjorna hänvisat till sina plus, big osv. vad de nu än heter men vad är det för kläder där? Storblommigt och tältkoncept. Marknaden för snygga ungdomliga, klassiska, eleganta kläder borde vara stor. – Magdalena

Förut VAR verkligen H&M the store för billig men väldigt trendig modekonsumtion, men det är verkligen inte lika självklart idag. En av deras synligheter med att detta faktiskt smått börjat gå upp för dem är att de istället ökat utbudet med EXTRA billiga varor för folk under storlek 42 istället för att faktiskt inkludera större storlekar. Det funkar för dem och det gör att de bibehåller en maktfaktor men det är jävligt korkat i långa loppet eftersom vår viktkurva ökar och vi tjockisar börjar ifrågasätta och står inte längre i skamvrån där vi förut var hänvisade storblommigt och annat riktigt gräsliga tält till kläder. – Schmenus

Själv kan jag konstatera att jag tydligen har gått från 38 till 42 i bikiniöverdel på H&M på rekordtid och behöver samtidigt göra alla strandraggare besvikna – mina boobs är lika stora som förra sommaren… – Johanna

Det är ju dessutom så att den genomsnittliga svenska kvinnan drar storlek 42 i kläder så man exkluderar ju inte bara den som är trendsugen utan också tja, en stor jäkla del av Sveriges kvinnor över lag. – Kajsa

Får lite jobbig känsla av ”Vad bra att du gillar din kropp som den är, så borde fler tjejer vara. Men…hos oss är den inte godkänd och vi tänker inte ta fram våra kollektioner i större storlekar för att motverka det, och visa att ni också är våra kunder, heller.” – Marie

Alla ni som vågat höga rösten och stöttat. Tack.

Läs mina andra inlägg om #hmriot:

– Del 1 – Öppet brev till H&M’s Chefsdesigner Ann-Sofie Johansson
– Del 2 – Svaret. Och om självkänsla, skam och att vara “onormal”.
– Del 3 – Reaktionerna
– Del 4 – ”Vi vet att vi har ett ansvar.”