Det är tisdag och jag börjar sakta men säkert komma tillbaka till friskheten. Det känns som att jag har tappat en månad fast jag bara legat däckad i några dagar. Men jag har fått en uppenbarelse. En sådan där som man bara får när man är brutalt uttråkad eller svinhög på feber.
Jag har insett att jag inte vill bli “framgångsrik”. Jag vill inte “lyckas” som företagare eller få ett “vansinnigt stort” bolag.
Hur mäter man framgång? Här, på BBCON 2016, då kände jag att jag hade lyckats.
Men vänta nu Linda, nu har nog febern snott med sig både vett och sans. Vaddå “inte vill lyckas?”
Jag vet, jag verkar helt knäpp, men jag har en poäng.
När jag först grundade Better Bloggers (föregångaren till Influencers of Sweden) för snart fyra år sedan så hängde jag en hel del i startupkretsar. Där snackade man “Global first”, investeringar i mångmiljonklassen och hur snabbt man kunde “skala upp”. Jag kände mig malplacerad för att jag, till skillnad från alla andra i det communityt, inte ville driva ett internationellt bolag, göra en fet exit och investera vidare. Jag ville ju bara göra min grej. Men så blev också InoS en förening i slutändan, inte ett aktiebolag.
Jag pitchade för investering på Internetdagarna när Better Bloggers var en bebis.
Något år in i InoS började internationella intressenter höra av sig. “Hörru, det finns inget som er i vårt land, kom hit!”. Skitkul och spännande (och kanske något som fortfarande kommer göras, om än på ideell basis), men jag kände ingen som helst längtan. Inget driv. Inget nu-ska-jag-erövra-världen-jävlar-anamma. Istället började jag titta på hus i Övik.
Och nu sitter jag här igen. Med en ny sträng på min lyra och ett nytt vägskäl för min business. Var ska jag? Vad vill jag? Vad kan jag egentligen? Och ännu en gång stressas jag – ja, faktiskt, stressas – av de rösterna som skriker att man ska vilja öppna sju kontor världen runt, ha 100 anställda på ett år och torka sig i röven med tusenlappar.
Och jag känner bara nej. Jag vill inget av det där. Jag vill tydligen inte bli framgångsrik enligt mallen. Inte här och nu i livet i alla fall. Jag vill bygga min business kring att hjälpa fler digitala kreatörer att kunna leva på sin passion. Det är vad jag vill göra. Varken mer eller mindre. Och det är utifrån det jag måste sätta mina mål och min egen måttstock.
.
Phew. Wow. Det där var som en hel terapitimme i sig. Man kanske ska ha feber oftare..
22 kommentarer
Jag förstar dig. Jag driver inte eget (än), men jag skulle inte heller vilja vara stor och internationellt och har flera anställda och hur mkt ansvar och allt annat som kommer med detta…nej tack!
Lagom är bäst. 🙂
Intressant inlägg Linda! Samma lika för mig där jag ofta fått frågan att expandera min salong ta in fler anställda osv. Men jag ville ju inte det. Är jag en dålig företagare då som inte är smart nog att bli “större”?
En annan fundering som slog mig då jag nu ändå ändrat inriktning och inte har någon salong Men fortfarande företagare. Vem bestämmer när man är framgångsrik? Är det endast av att driva stora bolag och casha in stora siffror? Min reflektion landar i att vi är olika med olika behov vissa triggas av hela tiden öka. Medan andra inte alls behöver det. Och i bland befinner vi oss i perioder där allt faktiskt känns bra. Då kan man väl bara få vara där om det är just det som behövs För en själv just då? För mig känns det helt ok vilket som huvudsaken JAG är nöjd där jag är skit i vad de andra tycker. 🙂 Tack för ett tänkvärt inlägg!
Det känns lite som att du vill bli Ted Valentin typ. Det vill nog jag också innerst inne. 🙂
Haha! Jag vet inte om det är min målbild, känner honom inte tillräckligt väl men inte omöjligt. Han verkar som en skön typ. 🙂
Samma. Lika.
Jag driver företag för frihetens skull och för at jag vill vara en liten pusselbit i ett större sammanhang. Jag vill också kunna känna “fuck off”och vara ledig en månad om det är det jag vill. Jag vill vara hel och inte behöva rapportera till någon. Jag vill träffa människor där jag kan tillföra värde.
Jag vill. Och det räcker.
Exakt så. <3
Känner igen sååå mycket, jag har ingen som helst lust att ta över världen och svinga runt i häftiga miljöer osv. Nu har jag ju inget företag men om jag skulle ha ett så skulle min enda dröm vara att kunna leva på det jag älskar att göra. Inget överflöd, inga guldklockor, tvärtom, skala ner, leva enklare. Bara leva ett egen-designat liv som jag får ut mesta möjliga av. Börjar nästan gråta av tanken på det, en sådan dröm.
Precis så. Det är verkligen drömmen. Att kunna ha friheten att leva enklare. Åh, blir också gråtfärdig nu!
Å ja! Precis så! Mitt företag handlar mest om att göra det jag vill och framförallt ha mer fritid. Jag vill kunna försörja mig utan att jobba 40 timmar i veckan, det är mitt stora mål. Tror det kommer dyka upp fler och fler företagare som har andra mål än vinstmaximering och expansion i åtanke! Vilken fin känning på fotot från bbcon 2016, var kommer den ifrån?
Jag tror också det, vi är många som bara vill leva på det vi älskar att göra, det räcker gott och väl! 🙂
Tack, den är från Ida Sjöstedt för Ellos! 🙂
Jag vill inte heller växa och ha ett jättebolag. Jag tror det finns två olika slags företagare, en som vill bli stor och en som har det som livsstil. Sen kanske det är lite av en skala att man kan vara lite både och. 😛 Och sen ska det väl finnas ett vinstsyfte, men som sagt att man inte behöver bli megastor 🙂 Att lyckas är väl att kunna göra det man trivs med 🙂
Precis så! Att tjäna pengar på att ha roligt, det tycker jag låter som ett rimligt mål! 🙂
Så himla skönt formulerat och så klok du är. Att lyssna inåt och göra det som är viktigt för en själv! Sen såklart vill man ju leva på sitt företagande. Så härligt att höra att man inte är ensam som resonerar så, att få styra sitt liv, är väll den optimala lyxen! Så jobbar jag med. ❤️
Jag tycker nog allt att du låter väldigt klok och sund i ditt tankesätt! <3
Så skönt att höra. Har känt likadant hela mitt yrkesliv, och en massa press både från mig själv och andra om att jag som har sådan POTENTIAL ju BORDE satsa större. Nu satsar jag mindre, det är stort för mig, och jag har det bättre än någonsin. Kram!
Men jag tror att det är också att vara framgångsrik. Att kunna leva på det man är passionerad för, är ju ett sätt att vara framgångsrik. Alla definierar det olika och det är ditt framgångsrika. Låter ju sunt och bra.
Lycka till med dina drömmar!
Jag tror att världen behöver fler småföretagare som driver företag utifrån sin längtan på ett småskaligt sätt, där det feminina ledarskapet får ta plats.
Konkurrens, slå sig fram, vinstmaximering, kämpa, stressa… såna företag finns det redan ett överflöd av.
Driva företag i vackra Norrland är ju också en superbonus.
Hälsningar från Hälsingland 🙂
är det inte just det skillnaden mellan entreprenör och företagare?
Nja, det tycker inte jag. Entreprenörer ser jag som någon som bygger ett varumärke/företag från grunden, har ett innovativt tänk etc. Inte nödvändigtvis tillväxtmål.
Det var en stor insikt för mig när jag fattade att JAG bestämmer vad som är framgång för mig. Är musiker men har ingen längtan att flytta till storstan och bli omskriven i creddig media och kanske få skriva nån hit. Helt ointressant. När vi satte oss ner i bandet och frågade oss vad VI vill göra så var det ju bara att bestämma sig och sedan göra. Men då gäller det att ha mål som jag själv har någorlunda kontroll över. Att “få ett bokningsbolag” ger ju bort all makt till att någon annan ska godkänna en, medan “boka en turné” gör att en själv faktiskt kan sätta igång med drömmen redan idag.
Tack för en inspirerande sida!
Så himla viktiga insikter! Och det är ju så himla viktigt att göra sin egen definition av framgång, precis som du säger. SÅ glad att du hittat din!! <3