Idag är Världsdagen för psykisk hälsa.
Jag blev första gången sjukskriven för utmattningsdepression när jag var 24 år gammal. Det är nästan 14 år sedan. Sedan dess har jag haft återfall, brottats med ångest, utmattning och att leva med något som på sätt och vis är kroniskt. Man blir aldrig riktigt fri. Riktigt frisk.
För 14 år sedan pratade man inte om de här sakerna. Det var skamligt och jag fick ofta höra att jag bara var lat och borde rycka upp mig. Så många gånger som jag känt mig som en bluff, som jag skämts.
Idag är läget ett helt annat. Och jag är så tacksam för det, det är en stor del i att jag idag kan hantera min situation – att jag vågar prata om den.
För två år sedan spelade jag in en video där jag berättar historien om min depression och jag tycker att den passar väldigt bra idag.
Bloggen och du som läser har varit ett otroligt stöd för mig genom alla dessa år och jag vill bara ta det här tillfället i akt att säga tack. Tack för att du stöttar, är snäll och inte dömer mig. Det betyder allt.
13 svar
Du är underbar! Tack för att du delar med dig
Åh tack snälla du!
Tack för att du berättade om detta!
Jag förstår dock inte hur man kommer till läkare eller dyl. Jag menar, jag är depressiv sen åratal pga mestadels för att jag måste leva ensam tror jag och sen att jag är tydligen underdog och har alltid otur och måste typ släcka eld hela tiden, då det kommer upp problem efter problem 24/7. Nyaste är inbrott och förlust av alla papper som jag får skaffa nya som tar väldigt mycket tid och pengar och mycket energi. Jag hinner inte riktig att leva känns det som. Finns ingen energi kvar efter jobb och problemlösande…Och sen dog min syster i somras , ofattbart och överraskande och var aldrig med om att en närstående går bort och jag är väldigt ledsen såklart och vet inte hur jag ska hantera situationen och sorgen. Visst mår jag inte alls bra, men jag skulle aldrig kommer på tanken att gå till en läkare….det är ju inte akut och sen får man säkert vänta i månader innan man får tid, så är det ju ingen idé…..
Vad ska jag säga till läkaren? Att jag är ledsen eller har ingen energi? Att jag ibland vill att jag aldrig vakna mer? att jag har nog efter 49 års kamp till ett bättre liv utan problem med lite flow ialla fall några dagar i rad?
Och sen? Sjukskrivning har jag inte råd med, det är ingen som betalar min hyra, då blir det ju ännu sämre, jag är glad att jag fick ett jobb i somras, det har varit 2 års tid sökande i 2 länder!! Det kan jag inte riskera. Medicin? Hjälper det? Kanske, men problem dyker alltid upp i mitt liv från ingenstans, det hjälper inte medicin mot…
Så lite gran känner mig så inlåst som du, eftersom jag kan ändå inte göra nånting och då går man (jag) inte till VC bara sådär….
Kanske du eller andra har tipps hur kan förbättra sitt liv lite gran. Tack!
Jag tycker absolut att du ska gå till läkare och berätta just det där. Medicin hjälpte mig jättemycket och att få gå och prata med någon med. Snälla, ta hjälp! Den finns där!
Tack för ditt svar. Jag menade att medicinen kan ju inte hjälpa mina akuta och inte akuta problem (sorg, problem, ensamhet). har varit hos en kurator en gång och när jag berättade om ensamheten, så sa hon: men det är bara att gå ut och träffa folk…tja om det vore så enkelt för mig att folk skulle gilla mig så skulle jag väl inte sitta där och klaga….Så nja, jag betvivlar att det finns riktig hjälp och sen kommer alltid nånting emellan som måste bearbetas först (inbrott i bilen och stölder av id-handling och annat förra veckan) att jag inte har tid eller ork att ta hand om saken (kolla upp läkare…vilken? husläkare? ingen aning). och sen finns det inte ens en fysisk självhjälpsgrupp för sorgen iallafall inte i södra Sverige….Jag vill ju göra saker som glädja, men jag har aldrig tid till detta…
Modiga människa!! ❤❤❤ Så viktigt ämne att prata om.
Kram M
Tack! Kram!
Så modigt att berätta <3 Och jätteviktig kunskap. Jag tar till mig så mycket av det, även för mitt framtida arbete. Önskar att fler kunde få stöd i att forma sin vardag som de mår bra av att ha den. Du är en förebild på många sätt. Tack för att du gör det du gör. <3
Tack fina du Wilda. Och right back at you, verkligen en förebild. <3
Min sambo går igenom en redig svacka just nu pga ångest, så uppskattar verkligen att lyssna på dig. Det hjälper mig relatera till vad han går igenom. Jag kan se på honom hur han lider så fort han är utanför lägenheten. Jätte hemskt att se! Doktorn lovade att han skulle bli uppringd av en psykolog men en vecka senare och fortfarande inget..
Så viktigt att du berättar, och fint. Djur gör verkligen jättemycket. Jag är så glad att jag har min katt, hon får mig att må bättre när jag är nere.
Tack snälla! Ja, djuren gör ALL skillnad för mig!