201226 - Kvaved

Efter två veckor i covid-bubblan bestämde jag mig för att det var dags att våga sig ut i världen igen – feberfri och med minimala symptom så klart (hostan och snuvan samt bortfall av smak och lukt kan hålla i sig rätt länge men jag smittar inte längre enligt vad jag kan läsa mig till).

Mamma och Anna bjöd med mig till Kvaved där vi gjorde något så ovanligt som att gå och plocka svamp. Inte något som hör till vanligheterna på annandag jul. För säkerhets skull höll vi ändå bra med avstånd, det går ändå nästan per automatik numera.

201226 - Kvaved

Kvavedfallet (som egentligen bara är en bäck men som får fart vid stora flöden) hördes på långa vägar. Det här regnandet och snöandet och frysandet och töandet har gjort att det är rejält med vatten i bäcken och vackra istappar längs kanterna.

201226 - Kvaved

Pudersnön föll när vi gick upp i skogen och jag var så tacksam för att vara ute, vara med folk och vara i min älskade Kvavedskog. Jag blir fortfarande lätt andfådd efter coronan men det är mycket bättre nu!

201226 - Kvaved

Jag la upp den här bilden på Instagram Stories och flera personer skrev ”jag trodde det var en älg!”. Vet inte hur glad syrran blir av att höra det.

En påse trattkantareller fick vi med oss hem i alla fall. Inte dålig fångst! Tror det är femte gången mamma är på samma ställe och plockar och det är massor varje gång. Guldgruva!

201226 - Kvaved

När vi plockat klart gick vi tillbaka till huset där mamma hade satt igång en eld ute så vi hängde runt den och åt skinkmacka och myste lite. Och det var min återvändo till civilisationen. Hejhej!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Välkommen Luna!

Nu är det nästan en vecka sedan hon kom in i mitt liv. Lilla Luna. Fluffig och yvig och mild och så mycket kärlek. Jag

Klänningsfeeling!

I tisdags fick jag feeling för klänning! Det var ett tag sedan jag fick det nu – och ännu längre sedan jag bjöd på någon

Ja det var en massa kvällar i juni

Det är numera officiellt – juni är min favoritmånad. Det här är något jag kommit fram till sedan jag flyttade hem till Norrland, i Stockholm

På besök hos bonden

I Åsäng i Nordingrå, mitt bland Höga Kustens berg och dalar, där bor Paulina tillsammans med sin man, sina två barn (snart tre!!) och en