Efter två veckor i covid-bubblan bestämde jag mig för att det var dags att våga sig ut i världen igen – feberfri och med minimala symptom så klart (hostan och snuvan samt bortfall av smak och lukt kan hålla i sig rätt länge men jag smittar inte längre enligt vad jag kan läsa mig till).
Mamma och Anna bjöd med mig till Kvaved där vi gjorde något så ovanligt som att gå och plocka svamp. Inte något som hör till vanligheterna på annandag jul. För säkerhets skull höll vi ändå bra med avstånd, det går ändå nästan per automatik numera.
Kvavedfallet (som egentligen bara är en bäck men som får fart vid stora flöden) hördes på långa vägar. Det här regnandet och snöandet och frysandet och töandet har gjort att det är rejält med vatten i bäcken och vackra istappar längs kanterna.
Pudersnön föll när vi gick upp i skogen och jag var så tacksam för att vara ute, vara med folk och vara i min älskade Kvavedskog. Jag blir fortfarande lätt andfådd efter coronan men det är mycket bättre nu!
Jag la upp den här bilden på Instagram Stories och flera personer skrev “jag trodde det var en älg!”. Vet inte hur glad syrran blir av att höra det.
En påse trattkantareller fick vi med oss hem i alla fall. Inte dålig fångst! Tror det är femte gången mamma är på samma ställe och plockar och det är massor varje gång. Guldgruva!
När vi plockat klart gick vi tillbaka till huset där mamma hade satt igång en eld ute så vi hängde runt den och åt skinkmacka och myste lite. Och det var min återvändo till civilisationen. Hejhej!