För 10 år sedan var Twitter det hetaste. 240 tecken hade man på sig att säga det man ville ha sagt och sedan var det vidare till nästa. Fort skulle det gå.
För bara några år sedan fick jag lära mig att ALDRIG göra YouTube-klipp över fem minuter. ”Ingen orkar kolla”.
Instagram Stories är 15 sekunder och försvinner inom 24 timmar. Allt är förgängligt.
Eller?
Foto: Jonas Forsberg
Jag tycker mig nämligen se en trend tillbaka mot långsammare innehåll. Det är inte ovanligt numera att vloggar på YouTube ligger runt en halvtimme och jag kan sitta klistrad vid en Instagram Live i en timme utan problem – så länge innehållet är intressant och relevant.
Enligt mig finns det två former av innehåll – Fast Content och Slow Content. Och jag tror att vi gynnas av att låta båda varianterna samexistera i det innehåll vi skapar online. Låt mig förklara skillnaden.
Fast Content
Fast Content är sånt vi scrollar igenom, där vi som kreatörer har sisådär en halv sekund på oss (om ens det) att fånga användarens uppmärksamhet. Här går det fort! Har vi tur kanske användarna spenderar några sekunder på vårt innehåll. Lyckas vi VERKLIGEN fånga dem kanske vi får en minut tills de läst igenom inlägget och kanske lämnat en reaktion.
Därför måste vi också skapa innehåll för de förutsättningarna. Det ska vara rakt på sak, ha en poäng och gärna uppmana till interaktivitet.
Till Fast Content räknar jag främst Instagraminlägg, Twitter, Facebookinlägg och TikTok. Och i de allra flesta fall – Instagram Stories.
Slow Content
Slow Content är innehåll som du spenderar tid med. Ganska lång tid, åtminstone några minuter (jag vet att det inte låter som mycket tid med i internettid är det månader). Här räknar jag in blogg, YouTube, IGTV och i vissa fall även Instagram Stories.
Eftersom vi tänker att vår publik ska spendera lite längre tid med den här typen av innehåll så bör vi också lägga lite mer tid på att skapa det. Inget trams. Men inte heller känna oss stressade av att ”avrunda” innehållet. Låt det ta tid om det behövs.
På min blogg har jag främst två typer av inlägg; kunskapsbaserade inlägg (som det här) och ”dagboksinlägg” där jag mer eller mindre delar med mig vad som händer i mitt liv.
De här inläggen har helt olika målgrupp där kunskapsinläggen är till för att etablera mig som kunnig inom min nisch (sociala medier, Influencer marketing och personligt varumärke) och dagboksinläggen är för dem som känner mig, IRL eller virtuellt (eller vill lära känna mig) och är intresserad av min person.
Foto: Jonas Forsberg
Hur samarbetar dessa två?
I korta drag kan man säga att Fast Content gärna ska skicka användarna till vårt Slow Content. Förlänga tiden användarna spenderar i vår ”värld”. Att vi under de där 0,5 sekunderna ska lyckas fånga uppmärksamheten hos våra följare och informera dem om det värdefulla innehåll som finns att hämta om de bara lägger lite extra tid på att hänga med oss.
Vissa gör detta genom att ”teasa” det utökade innehållet genom att köra en klassiska clickbait (”du kan inte ana vad som hände sen”) eller dela en bild i stories och täcka över det väsentliga med text eller en gif, allt för att få följaren att klicka vidare in på bloggen eller en video – eller i vissa fall – vidare till ett inlägg på Instagram (som ändå kräver mer än två sekunders uppmärksamhet).
Idag tror jag att de flesta lägger sitt främsta fokus på Fast Content. Det tycker jag är väldigt synd då det ändå betyder att vi gör MASSVIS välkomponerat och kvalitativt innehåll för max några sekunders uppmärksamhet, när det egentligen är värt så mycket mer.
Hur tänker du kring dessa uttryck? Var lägger du ditt fokus? Och känner du dig någonsin stressad av främst det snabba innehållet? Berätta gärna i kommentarerna!
8 svar
fast content är lite som en slit och släng-tröja från HM. det kommer alltid finnas folk som köper det, och jag gör det ibland också. men en dyrare tröja av högre kvalitet känns mer nice ändå. fast jag har inte råd med den varje dag. så jag har båda i min garderob. men jag fattar att det finns en hög med folk som bara kör HM. och så.
BRA liknelse!!!
En blandning behövs definitivt! Annars blir det svårt att bygga nån djupare relation, om det hela tiden blir ”thank you, next!”. Men det känns som att fast content var mindre genomtänkt för bara ett tag sen. Nu lägger många ner mer tanke bakom iallafall. Som en del av en större helhet.
Jag tänker att så länge man gör det medvetet så får man ju göra som man vill (det får man annars också men då får man inte gnälla). 😉
Jag tänkte skriva att jag gillar det snabba mer, men så tänkte jag efter lite och insåg att det långsamma jag har problem med är när svenska influencers gör film/Instastories där de pratar engelska. Annars kan det vara ganska trevligt att fastna i lite längre grejer emellanåt, men sånt som är snabbt kan man ju ta del av lite när som helst. (När man är på toa för att bara kissa, till exempel. =D)
Tillhör dock den där otåliga delen av befolkningen som typ inte bara kan titta på TV-serier utan också måste spela Candy Crush eller fylla i undersökningar eller läsa bloggar samtidigt… Insåg hur skadad jag var när jag började fundera på hur jag skulle kunna läsa bok och lyssna på podcast samtidigt.
Hahaha! Jag tror det kanske skulle vara bra för dig att se över den vanan, din hjärna verkar ha väldigt mycket att göra! 😉 Men håller med om svenskar och engelska, det ”stör” mig med. Eller, rättare sagt, det gör att jag inte känner mig lika nära personen. Vilket så klart att ”skadligt” för vår relation.
Men det finns ju så mycket att titta på, lyssna på, läsa nuförtiden! Omöjligt att hinna allt om man bara gör en sak åt gången…
Vad gäller engelskan tror jag att det för mig är jobbigare att lyssna på eftersom det inte flyter lika bra som när någon pratar sitt modersmål. Jag hakar upp mig på alla små grammatiska fel eller felaktiga ordval, så hjärnan får liksom inte ”vila” i lyssnandet.