Bergsvandring i Skuleskogen

Igår klättrade jag uppför ett berg. Alltså, vandringsklättrade. Inte lika högt som den där vulkanen  på Nya Zeeland men med en maxhöjd på 250 meter (och en stigning på 190) kändes det ändå som ett dagsverke. Och som den tant jag är har jag skitont i knäna idag. Men jädrar i min lilla låda va härrrligt det var. Mer vandring till folket. Eller till mig kanske.

Leia var med som tf bergsget (har ni sett hur bergsgetter klättrar, det är frikkin bananas) och mor, bror och morbror agerade vandringssällskap. Berget stod i Skuleskogens Nationalpark och målet var Slåttdalsskrevan.  Och så här såg det ut.

Skuleskogen

Vi anlände från Entré Syd och därifrån kommer man rakt in i den här trollskogen. Ruskigt gamla träd och en massa ormbunkar, laver och annat spännande.

Skuleskogen

Den första kilometern bestod till stor del av spångar att gå på, himla praktiskt.

Skuleskogen

Och så plötsligt sprang man på ett sådant här lite idylliskt vattenfall.

Skuleskogen

Ungefär halvvägs upp på berget hittas det här klapperstensfältet. Det är en kvarleva från när inlandsisen drog sig tillbaka för en sisådär 9000 år sedan. För ungefär ett år sedan gjorde sig någon rolig genom att bygga en massa stenfigurer här. Naturvårdsverket var inte roat. 

Skuleskogen

Sedan blev det brant. Bergsgeten (Leia) skuttade glatt och matte kämpade tappert efter. Men OJ så värt det är när man kommer upp på berget och får den här utsikten. Halleluja liksom.

Skuleskogen

Jetegammalt, lustigt, ruskigt träd.

Skuleskogen

När vi nästan var framme (nåja, vi hade kanske en halvtimme kvar) fick vi bittert inse att vi inte skulle hinna hela vägen till Slåttdalsskrevan och var tvungna att vända. Antiklimaxet. Men ändå fint att titta på det här på vägen ner.

Skuleskogen

En sån där stengubbe som man inte fick bygga. Jaja. Den blev fin på bild iaf (note: jag har alltså INTE byggt den).

Skuleskogen

Så här såg stora delar av vägen ut – rötter och stenar, en balansgång. Lite som “inte nudda golv” när man var liten.

Och det var den fina dagen! Några fräknar, lite träningsvärk och en härlig upplevelse rikare!

0

Gillar du det här inlägget? Dela gärna!

Dela på facebook
Dela på Facebook
Dela på twitter
Dela på Twitter
Dela på linkedin
Dela på LinkedIn
Dela på pinterest
Dela på Pinterest

kommentarer

3 svar

  1. Jag håller med dig till 100%, mer vandring åt folket! När ens värld snurrar på i ett sjukt tempo står skogen, bergen, och blommorna där som om inget har hänt. De skiter fullständigt i om man är arg, glad, ledsen, springer, går eller bara sitter. De bara finns där och tar emot en och ens känslor som man vill bli av med för att ge tillbaka lite nya fräscha 🙂
    Hälsningar Linnea i Bayern

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Ett lite osammanhängande blogginlägg

Vet du. Jag har tänkt varenda dag sedan i onsdags (då jag sist bloggade) att jag ska blogga. Men jag har känt sån prestationsångest inför

En promenad på havet

De flesta vinterdagar försvinner i ett virrvarr av kalla tår, snoriga näsor och mörker. Men sedan finns det de där dagarna då man faktiskt tar

Vecka 50 | Göteborg, rättegång och boklayout!

Formsvackavecka. Eller bara slut på energikvoten för 2017.  Några ögonblick från veckan som gått: Veckan inleddes i Göteborg. Var det verkligen bara en vecka sedan?