En höstig förändring

Rödhårig

Jag har färgat håret! 

”Riktigt jävla rött” var direktivet jag gav till min fantastiska frisör Sofia när jag slog mig ner i stolen i tisdags.

Jag hade haft den tråkigaste måndagen i mannaminne (mentalt en ”ingenting är roligt livet är skit”-dag) och pratade med Ebba och hon skulle precis till frissan och då blev jag inspirerad och tänkte – ”undrar om Sofia har några lediga tider” (visade sig att Ebba också går till samma frissa!).

Slank in på onlinebokningen och – helt sjukt – där fanns en ledig tid på tisdag eftermiddag. Sånt händer ju bara inte! Sofia är liksom alltid uppbokad en månad framåt. Bokade fort som aset kan jag säga. Självklart var det en avbokning som hon tänkt ”blocka av för ärenden” men HEPP så hade jag hunnit boka. Det är ödet, I tell you.

Innan färgning

Detta var utgångspunkten. Jag är väldigt ljus i grunden, här är det ungefär 2,5 månad sedan jag klippte och färgade sist och min egen färg är ganska nära den ”färgade” färgen.

Jag brukar ju tycka om att ljusa upp mitt hår, älskar när det är riktigt kallt, nästan åt det gråa hållet, men det går inte alls just nu. Jag har väldigt mycket järn i mitt vatten hemma (djupborrad brunn) så håret håller sig kallt i ungefär två tvättar sedan börjar det skifta i rött.

Så – if you can't beat them, join them.

Efter första färgningen

Steg ett var två varv med djuprengörande schampoo, ett varv med nån citronsyrabehandling som sved bejeebuz i hårbotten vars jobb var att rensa bort metaller ur håret.

Sedan nån ”nu ska vi se om pigmenten fastnar”-färgning och sedan den riktiga färgen.

Sofias reaktion ”men nä, nu blir jag BESVIKEN”.

För det blev liksom lite flammigt. Inte sådär KAPOW som jag hade hoppats.

Efter första färgningen

FINT, men inte perfekt. Så vi bokade in en ny tid för lite mer ös. Och en liten toppning av barret.

Efter andra färgningen

I torsdags var jag tillbaka och HELLO nu händer grejer. Jag älskar detta. Älskarrrrr.

Efter andra färgningen

Sjukt jävla nöjd med att vara rödhårig! Det är ju ändå typ 8 år sedan jag var rödhårig sist så det känns SÅ kul. Har nästan förträngt hur jobbigt det är att underhålla.

Men nu fick jag med något specialbalsam som Sofia satte ihop som ska passa min färg perfekt så jag hoppas kunna hålla i det hyfsat själv.

Så – vad tycks?

Rödhårig

Vinter i oktober

Vi se det snöar!

Igår blev det vinter här i Eldsmark! Från ingenstans var det helt plötsligt två decimeter snö och full vinter. Det snöade litegrann förra veckan och det brukar snöa lite till och från runt den här tiden men det var länge sedan jag såg så här mycket snö i oktober.

Det kommer garanterat regna bort igen om några dagar, det ska bli plusgrader till veckan. Men till dess njuter jag av snötunga granar och knarr under skorna.

Allt blir så tyst när snön kommer. Det enda som hörs är knarret. Man hör knappt bilar som kommer innan de är precis intill – och då bor jag längs med en låååååång raksträcka.

Lunas första upplevelse av snö var en fröjd att uppleva. Hon skuttade runt som en yster valp, helt överlycklig av allt det vita fluffet.

Så idag har jag skottat för första gången den här säsongen. Men det blir nog bra att det regnar bort, jag har ju inte riktigt städat in allt än, möbler och kuddar behöver tas in från verandan och även trädgården behöver rensas upp.

Var bor du? Har du fått snö än?

En tältnatt vid Anderssjön

210805 - Tälta i Tänndalen

För 10 år sedan skulle en tältnatt varit helt otänkbart för mig. Jag samlade på högklackade skor och spenderade större delen av min tid på event och i olika barer. Skogsmulleri var så långt bort från mig man kunde komma. ”Utomhuset” var min mardröm.

Att gå från det till att faktiskt dra på sig en ryggsäck med plan att sova utomhus – och detta MER än en gång samma sommar – det får väl ändå vara ett bevis på att människor kan förändras?

210805 - Tälta i Tänndalen

Sedan jag flyttade hem till Övik för tre år sedan har jag blivit mycket mer av en skogsmulle. Och sedan jag började hänga med andra skogsmullar (eller ”outdoorprofiler” kanske de ska kallas) har jag också avancerat mitt skogsmullande till regelrätt fjällvandrande!

För visst räknas det även om själva vandringen bara är nån kilometer?

210805 - Tälta i Tänndalen

Där i början av augusti var jag ju uppe och hälsade på Sara i hennes nya hemort Funäsdalen. Du kanske minns cykeläventyret? Dagen efter sagda cykeläventyr ville nämligen Wilda ha med oss ut och tälta. Så ut och tälta vi gjorde!

Känns ju aningen bisarrt att packa den enorma rycksäcken med 15 kilo för att gå i typ en halvtimme. Men så blir det när det ska övernattas och tältas och sånt. Så off on the spång it went!

210805 - Tälta i Tänndalen

Tjejerna var med så klart och skulle sniffa och pausa var femte meter och vid varje fjällbäck.

210805 - Tälta i Tänndalen

Efter en lagom vandring på sisådär 2 kilometer kom vi fram till Anderssjön där vi skulle slå läger för natten.

210805 - Tälta i Tänndalen

Sämre kunde man ju haft det. Vi fick dessutom alla var sitt rum, man måste ju lyxa till det när man kan!

Detta hade nog mest att göra med det faktum att vi hade tre hundar med oss. Hade blivit kaos om de skulle sovit i samma tält.

210805 - Tälta i Tänndalen

Bubblet och ölen la vi i kylen på en gång. Det gäller att prioritera.

210805 - Tälta i Tänndalen

Räser (Saras valp) är en riktig vattenhund! Mina jyckar avskyr att få tassarna blöta.

210805 - Tälta i Tänndalen

I det här gänget är det ju vanligtvis så att Wilda är överlevnadspersonen som sköter eld och Sara sköter bubbel. Just denna afton skulle det tydligen bytas arbetsuppgifter.

(Utanför bild kanske det eventuellt byttes tillbaka sedan.)

210805 - Tälta i Tänndalen

Sara stod dock för matlagningen. Trattkantareller i murikan här.

210805 - Tälta i Tänndalen

Jag drack bubbel och levde #förfan.

210805 - Tälta i Tänndalen

Luna och Leia är verkligen så olika som man kan bli. Luna är fortfarande lite valpig och klumpig och yster medan Leia är tanten som mest vill lukta på blommorna.

210805 - Tälta i Tänndalen

Klagade EJ.

210805 - Tälta i Tänndalen

Och så gick solen ner och vi satt här och åt och drack öl och pratade om livet och det var faktiskt knappt ens någon mygg.

210805 - Tälta i Tänndalen

210805 - Tälta i Tänndalen

Detta kan vara en av mina favoritbilder på mig själv. Jag ser så himla lycklig och harmonisk ut.

Men det var blött på marken och jag blev blöt om byxorna och Wilda började gapa något om ”stridsvärde” (hon jobbar inom försvaret) och att den blir lägre när man är kall och blöt så jag ställde mig med rumpan över elden för att torka. Hon önskade nog lite då att hon inte sagt något.

Fortfarande också lite oklart vad vi skulle strida mot. För?

210805 - Tälta i Tänndalen

❤️

210805 - Tälta i Tänndalen

Det är så vansinnigt vackert men jag minns också att jag var galet nervös för natten. Skulle det bli kallt? Skulle jag kunna sova? Skulle hundarna vara oroliga?

210805 - Tälta i Tänndalen

Och allt gick så bra! Hundarna var mycket lugnare i tältet än när jag sov i hängmattan och även om det blev lite kallt så hade jag laddat med dubbla sovsäckar så det gick fint.

När jag gick ut och kissade på natten kröp Leia ner i min sovsäck så jag fick en liten sked resten av natten med. Mys OCH värme i ett. Recommend.

Ny säsong av We Are Influencers – med Vanja!

Vanja Wikström We Are Influencers

Alltså Vanja Wikström. Om det är en person som jag typ blir pirrig av att tänka på så är det hon. Liksom såhär – fin och bra och vettig och inspirerande och no bullshit-pirrig. Den typen av pirr. Detta är en människa som bara är sådär bra. Samtidigt som hon är fnissig och asrolig och alltid skitsnygg (även när hon inte anstränger sig) och bara, ja, bra?!

Ja, jag fangirlar lite men det måste man ju få göra när man har möjligheten.

Jag poddade nämligen med Vanja till We Are Influencers (för tredje gången) när jag var i Stockholm för tre veckor sedan och det var aslänge sedan vi träffades men ändå går vi bara direkt in på det djupliga. Alltså – det ytliga och djupa i en alldeles ljuvlig kombination.

Jag slog mig en liten sökning här nu på bloggen och hittade denna bild som en av de första gångerna vi träffades:

Nej men snälla HUR söta?! Detta var alltså i mars 2016, Vanja poddade med Jossan och bloggade på Metro Mode och jag laddade inför första BBCON och drev Better Bloggers på heltid.

Och man tycker att så mycket hinner väl ändå inte hända på fem år? Johodå.

Vanja Wikström We Are Influencers

Anyway, fem år senare är åtminstone både bloggandet, influencandet och poddandet fortfarande en grej! Inte får att varken jag eller Vanja var speciellt oroliga för att det skulle någonstans.

Och trots att vi båda är 40 plus nu så är vi mer fab än någonsin. Det är nog också en grej som gör att jag känner lite extra pirr för Vanja – hon hänger med mig i det lite äldre åldersfacket i branschen. Represent.

Vanja Wikström We Are Influencers

I alla fall – avsnittet finns ute nu! Lyssna här eller i din poddapp!

We Are Influencers – avsnitt 114 

Välkommen!

Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!

På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.

» Läs mer och kontakta mig här!

Poddar

Gratis guide!

Translate

Arkiv
Kategorier