060128-brokeback.jpg

Synopsis: ”Brokeback Mountain” är historien om två unga rancharbetare, Ennis del Mar och Jack Twist. De möts sommaren 1961, då de tillsammans anställs för att valla och vakta fåren i den stora dalen. Ennis säger inte mycket, är skygg och har en tillbakalutad stil. Jack är tvärtom, pratglad, öppen och håller inte inne sina klagomål mot arbetsgivaren. Vad båda aldrig trodde skulle ske, sker – Ennis och Jack blir förälskade i varandra – och måste börja tacklas med fördomar och familjeliv.

”Brokeback Mountain” är en väldigt modig film, homosexualitet är fortfarande ett ämne som rör upp mycket känslor och orsakar diskussioner, speciellt i USA nu med hela homo-äktenskap frågan. Den här filmen, med väldigt detaljrika kärleksscener, kommer att utan tvekan att orsaka kontroverser mellan människor som kanske inte visste att de tänkte olika. Detta tror jag är väldigt nyttigt i dagens samhälle, och det faktum att Hollywood, som är USA's kungadöme, accepterar och tar upp ämnet, är viktigt för att folk ska bli mer medvetna. Hollywood har mer inflytande på gemene man är de själva vill erkänna.

Historien i ”Brokeback” är enkel. A och B träffas, blir kära, men måste hålla sin kärlek hemlig på grund av många olika omständigheter, men hur länge kan detta pågå? Och var går gränsen mellan kärlek för en vän, och homosexualitet? ”Brokeback” väljer aldrig sidor, försöker inte predika rätt eller fel. Som tur är blandas aldrig kyrka eller tro in, vilket gör att åskådaren får själv ha sin åsikt, utan att bli påprackad en.

Jag uppskattade verkligen kärleksscenerna, kärlek mellan två män visades som jag aldrig sett det förut. Kärleksfullt och passionerat, inte rått och hårt. Jag gillade också att dessa två män är verkligen helylle, manliga män, inte ”fjolliga” som det så lätt blir när homosexualitet ska tolkas på film.

Filmen kan vara seg och utdragen i vissa delar, smått upprepande av vissa scenarion, men det kan jag leva med. Regissören Ang Lee målar vackert upp filmen, men det blir lite utdraget, en halvtimme kortare och det hade varit en bättre film.

Heath Ledger förtjänar en Oscar, men jag har en känsla att Hoffman kommer knipa den för ”Capote”. Ledger's smärtsamma tolkning av en man som slits mellan kärleken till sin vän och de hemska minnena och förmaningarna från sin uppväxt går rakt in i hjärtat. Jake Gyllenhaal förtjäner även en nominering för biroll, men det här är Heaths stund i rampljuset. Jag vill även nämna Michelle Williams, hennes scen i köket med Heath gör att håret ställer sig i nacken. Mycket bra skådespeleri.

Betyg: LLLL

Ett svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Kommunikatörsdagen

Mina nio bästa föreläsningstips

Att föreläsa är förmodligen en av de saker jag älskar mest med mitt jobb. Det och skapa content hamnar högst upp på listan av de

Onsdag 17/4-2024 kl 12.00

Kom igång med din första onlinekurs!

I den här workshopen ger jag dig mina bästa och viktigaste takeaways från vad jag lärt mig från 5 år av att skapa och sälja en framgångsrik onlinekurs!