Dagens skrämselhicka

Jag jobbar hemifrån idag och tack vare den galna värmen så glider jag omkring hemma i bara underkläderna. När brevbäraren plingar på dörren drar jag bara på mig en ytterkappa och öppnar dörren för att ta emot paketet.

DÅ passar unga fröken Leia på att smita ut! OCH turligt nog (för henne) så var även porten öppen så hon kunde glatt ge sig ut i världen helt utan några hinder och band.

Jag panikar så klart, slänger på mig tofflor och hinner få med kopplet och ränner iväg i min ytterkappa (och enbart underkläder under). Låser inte dörren, tar inte med någonting förutom kopplet.

När jag kommer ut på gården står Leia glatt och kissar i en rabatt men när hon ser mig galopperar hon iväg och undviker med nöd och näppe att bli påkörd av en bil när hon springer rakt ut i vägen i sin rymningseufori.

Sedan följer en flera kilometer lång följa John-jakt. Hon saktar ner, sniffar i en buske, kissar lite, men så fort hon ser mig ser det nästan ut som att hon lyser upp och ska leka, för då ränner hon iväg åt motsatt håll, snabbare än blixten. Eftersom vi inte har tränat inkallning ännu så har mitt desperata (men käcka) ropande av hennes namn ingen som helst effekt på henne utan hon fortsätter bara springa. Som fd gatuhund är hon inte heller rädd för någonting utan ränner helt sonika ut i trafiken.

Här någonstans undrar jag lite var i helvete allt folk är, de där som alltid annars är ute? Det vore ju fint om någon kunde fånga in henne framför mig. Jag promenerar/småspringer/löper efter henne, noga med att sakta in och se helt nonchig ut när jag väl ser henne, inte lika kul att springa då. Men hon fortsätter med katt och råtta-leken. Stannar upp och preeciiis när jag nästan är framme så springer hon iväg igen. Över vägar och en lååång stund längs med Värmdövägen som är en rätt så starkt trafikerad väg.

Efter ungefär en kvart lyckas jag tränga in henne i ett hörn på en parkering och lyckas haffa henne och få på henne kopplet. Sedan följer en lika lång promenad tillbaka, med tårar brännande bakom ögonlocken, i en jävligt varm ytterkappa på en jävligt varm dag och känslan av att “nähä, inte ens hunden vill hänga med mig”.

Nu förstår jag vad föräldrar menar när de säger “jag är inte arg, jag blev bara så jävla rädd” till sina busiga ungar. För rädd var jag. Jävlar vad rädd jag var.

Foto-2014-07-21-07-42-29Inte alltid så gullig och beskedlig…

0

Gillar du det här inlägget? Dela gärna!

Dela på facebook
Dela på Facebook
Dela på twitter
Dela på Twitter
Dela på linkedin
Dela på LinkedIn
Dela på pinterest
Dela på Pinterest

kommentarer

10 svar

  1. Nej fy. 🙁 Som f.d. gatuhund så har hon nog inte den där känslan för att hon borde hålla sig nära sin människa. Enda tipset jag kan ge är att öva inkallning och öva igen och igen och igen. Papu brukar helt ignorera vad jag försöker få henne att göra, men ryter jag till så kommer hon, och det ger en liten trygghet i alla fall.

  2. Jag tror inte det finns något sätt som funkar för alla hundar. Min Lula är skiträdd för att jag ska lämna henne så om hon sticker för långt vänder jag om och säger Hej Då!. Då blir hon som en skugga på mig. Det tog en del is i magen att testa det första gången men nu vet jag att det funkar. (Jag släpper henne dock inte eftersom hon har ont i sitt ben och inte kan springa runt som en toka, men i praktiken om det behövs funkar detta på henne.)
    Godis är förstås en metod, kanske bra att ha i fickan. Du kommer ju se när ni tränar sen om hon bryr sig om godis under press (Lula skiter totalt i allt sånt om hon har annat i tankarna). Men en sak är väl alltid rätt: att vara positiv när hunden väl kommer eller man får tag i hen, lätt att vilka uppfostra kring hur farligt det var men då blir det ju bestraffning när de gör rätt… Och sen är det kanske inte alla hundar man KAN ha löst, då får man ha långa linor som lösning, men klart att en smitning kan ju alltid inträffa och då är det ju viktigt att de kommer på inmalning. Ni kommer säkert på något bra. <3

    1. Ja, jag gjorde ju HELT fel när jag väl fick tag i henne. Då var det mycket “Fyfyfy” även fast jag vet bättre. Jag fick panik, what can I say. Tack för tips och snälla ord!

      1. Äsch, det är inte så jäkla lätt. Man är ju också bara människa så man kan inte alltid styra hur man reagerar. Men glömde säga att det är KLART att hon inte gjorde sådär för hon inte vill hänga med dig.. Hon ville väl busa och vet inte bättre nu. Ni kommer dit. När det gäller hundkurs: välj väl. Det finns så jävla många idioter som tror att de kan lära andra. 🙂

  3. Om en hund smiter ifrån en så ska man inte jaga efter den. Den uppfattar det som en lek och har skitkul medan du försöker fånga den. I stället – spring åt ett helt annat håll så brukar hunden jaga dig i stället. Funkar typ alltid. Men fattar såklart att du fick panik, skitläskigt när de smiter inne i stan och riskerar bli påkörda m.m.

    1. Tack för tipset! Hon smet dock ut från min lägenhet och sedan panikade jag när jag kom ut och hon höll på att bli påkörd. Ska komma ihåg detta om det blir en nästa gång!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Vlogg: Bakom kulisserna på fotoutflykt!

För några veckor sedan var Rania på besök och vi spenderade en dag full med fotoäventyr, en föreläsning i stan och sedan ölprovning på kvällen.

Vad är på tapeten?

ÄNTLIGEN! Jag har fått mitt vardagsrum tillbaka! Om du har hängt med sedan jag flyttade in i mitt alldeles egna hus i somras så vet

Några tankar om utmattning

Den senaste tiden har jag sovit väldigt mycket. Snittat kanske 10-11 timmar per natt, vaknat vid åtta, jobbat lite från mobilen men sedan somnat om