Flytten närmar sig med stormsteg, men ett monumentalt problem kvarstår.

Katterna.

Mina älskade hårbollar får inte följa med till Stockholm. Jag har inte hittat något ställe som tar emot husdjur och det ser inte ut som att det kommer ske inom den närmaste tiden. Och mina två livlinor verkar inte så sugna på det längre. Pappsen har fått tillbaka sin allergi, förmodligen på grund av täta besök till dottern och kan därför inte adoptera tillfälligt. Mamma var väl halvsugen redan från början men gick med på att förbarma sig över Mitzi eftersom att hon mest springer ute och är mysknäkatt ut i klospetsarna.

Puzzi då? Min lilla ögonsten. Hon som ligger och sover på min arm eller spinner på min bröstkorg och puffar mig på hakan. Hon har varit med mig sedan hon var en liten tofs och har tytt sig till mig och bara mig. Andra tycker inte hon är något rolig eftersom hon inte ligger i knät eller låter någon hålla henne i famnen speciellt länge. Men när hon själv kommer och kelar så är hon världens underbaraste. Fortfarande liten som en kattunge men vilja som en gammal kärring.

Kan inte, vill inte göra mig av med dem. What to do??