Det kan ju vara du.

Tanken på dig gör mig så nervös att jag blir illamående. Det var väldigt länge sedan jag blev illamående på det viset.

Halsen blossar och örsnibbarna brinner. Pulsen rusar.

Svettas lite om överläppen gör jag också.

Jag grubblar en del över om det är du. Den du är. Eller bara att bli sedd igen. Tillsammans med skräcken (ja, det är verkligen en skräck) över att sluta bli sedd. Att du ska titta åt ett annat håll. Eller bli rädd. Att jag ska skrämma dig. Avskräcka dig. Som sist. Det är så illamåendet känns. Som skräcken jag kände när du sa att du inte ville.

Det är säkert en kombination. Så klart. Din osäkerhet öser bensin över min.

En liten tändsticka och allt kan gå upp i rök.

Men jag kan inte stilla den här känslan. Kan inte kväva den och tänka rakt. Kan inte ha tålamod.

Hur fan gör man?

Tittar ut genom fönstret utanför kontoret och rycker till varje gång det går förbi en person. För det kan ju vara du.

Gillar du det här inlägget? Dela gärna!

Dela på facebook
Dela på Facebook
Dela på twitter
Dela på Twitter
Dela på linkedin
Dela på LinkedIn
Dela på pinterest
Dela på Pinterest

kommentarer

2 svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Kvaved mamma och Leia

Grillkväll i Kvaved

I fredags var vi i Kvaved, lite som vanligt den här sommaren. Vädret var helt ljuvligt, inte alls som vanligt den här sommaren. Leia gjorde

Vem bryr sig?

Härom dagen trillade den här ned på hallmattan – Therése Lindgrens nya bok “Vem bryr sig?”. Jag älskar omslaget! Therese ser så jädra ball ut

Granskottssirap

Granskottssirap

I flera år nu har jag tänkt att jag ska testa att göra granskottssirap men alltid missat “fönstret” då skotten är som spädast och optimala