”Döden, döden, döden”.

Så sägs det att Astrid Lindgren alltid började sina telefonsamtal med sin syster. För att ha ämnet ur vägen liksom. Avdramatisera det hela.

Det har varit en del snack om döden här på bloggen på sistone. Och det verkar inte riktigt som att jag kommer ifrån ämnet.

Idag är Suicidpreventiva dagen. En dag då vi pratar om det sjukt obekväma och jobbiga ämnet; självmord. Främst hur vi kan förhindra det. Men också hur ofantligt många det är som faktiskt faller offer för de tankarna som är så mörka så man kan inte ana hur mörka om man inte själv varit där.

Jag har varit där. Jag pratade om det på Instagram och orkar inte peta mer i det just nu. För idag gör det ont.

Jag publicerade det inlägget i förmiddags och på en gång rasade meddelanden in från människor som, liksom jag, varit där på botten och inte velat vara med längre. Men också mödrar, vänner, systrar som sett sina kära förlora kampen mot sig själv. Och att skriva ”jag beklagar” kändes så futtigt att en piss i havet hade känts som en tsunami.

Sedan pratade jag med min terapeut. Hulkgrät. Insåg att jag faktiskt kanske inte bearbetat den delen av min historia. Bara nu när jag skriver om det mår jag illa. Det är en del skam men mest bara en avgrundsdjup sorg för mitt 25-åriga jag som mådde så brutalt dåligt. Jag vill bara krama henne. Hjälpa henne.

Men hon klarade sig ju. Det gick ju bra till slut. Så bra går det inte för alla.

För varje år tar 1600 personer sitt liv. Det är lite drygt fyra personer per dag. Per dag. Fyra personer per dag som inte längre vill finnas på denna jord. Jag fastnar i tanken på hur vi som samhälle svikit dem.

100 000 personer genomför självmordsförsök. 500 000 personer har självmordstankar.

Därför försöker jag via Minds insamling hjälpa andra. Mind är en ideell förening som tar upp kampen mot psykisk ohälsa och självmord.

Mind hade som mål att under månaden mellan Suicidpreventiva dagen (idag) och World Mental Health Day (10 oktober) samla in minst 50,000 kr till Minds arbete (som innefattar bland annat Självmordslinjen).

Detta mål uppnåddes på 12 timmar. I skrivande stund ligger insamlingen på 54,620 kr. Fatta hur fantastiska människor kan vara! Styrkan i att gå samman för något större än en själv. <3 Så nu siktar vi på 75000. 😉

Själv åkte jag till Svedjeholmen och hängde med bästa Jenny och hennes barn. Åt tacos och drack amarone och affogato och målade glitterskugga och tittade på en dubbad Jennifer Garner och försökte glädjas åt livet.

Men idag är det tungt. Inte mitt eget liv. Älskar mitt liv. Men minnet av att jag inte alltid gjort det. Att jag hatat det så mycket att jag velat avsluta det. Det gör ont.

Idag skaver det. För mig kommer skavet nog lätta på ett par dagar. För dem som det inte lättar för, snälla skänk en peng om du kan till Mind. Tack.