Ett sanningens ord

Nu ska jag säga er ett sanningens ord. Sånt som inte passar sig när man är ute på sitt livs resa. Sånt som man inte kan skriva så att vem som helst kan se.

Jag är ledsen. Jag har ont i hjärtat. Jag är arg och besviken och känner mig lite bitter och lurad. Och så undrar jag när fan det ska bli min tur? När har jag suttit av mitt straff? När ska karman ligga på plus igen?

Jag föll rätt hårt för pojken. Kanske blev det så intensivt för att jag skulle åka. Kanske var jag bara så svältfödd på kärlek att jag vill roffa åt mig allt jag kunde innan det var för sent. Så när han backade avancerade jag. För jag trodde det berodde på rädsla. För det var det han hintade om. Rädsla för att bli lämnad och att känna för mycket. Och jag ville försäkra. Ge trygghet. Ge kärlek. Där gjorde jag mitt första misstag. För om man vill vinna måste man kunna reglerna. Då får man inte känna för mycket. Och man får definitivt inte erkänna att man gör det.

Hans ögon glittrade. Hans kyssar längtade. Han sa att han ville komma och hälsa på. Att vi skulle ses när jag kom hem. Han grät mot min axel när vi skiljdes åt. 10 dagar senare var det helt om. Då var vi för olika. Han såg inte oss i framtiden. Han var inte förälskad. Och så var det ju det där med att han var orolig för att jag kände mer än han. Han ville inte såra mig. Well guess what buddy? Me. Hurt.

Jag är inte bra på sånt här. Orättvisan. Att bara ta de hårda orden, acceptera och gå vidare. Jag är frustrerad. Jag är förbannad. Han tog beslutet om hit men inte längre och jag har inget att säga till om. Kan inte ge svar på tal. Jag är maktlös.

Kanske är han rädd. Kanske är han bara inte kär. Kanske vet han knappt själv vad han vill (för hoppet är det sista som lämnar en). Men det hjälper inte mig just nu. För jag sitter på andra sidan världen och har en klump i magen och tårar i ögonen och regnet faller utanför och jag vill ingenting.

Det var ju inte så här det skulle bli. Inte här. Inte nu.

De säger att allt händer av en anledning. Jag hoppas verkligen att den här läxan är en riktigt jävla bra en. Cause I'm missing it. And for what?

0

Gillar du det här inlägget? Dela gärna!

Dela på facebook
Dela på Facebook
Dela på twitter
Dela på Twitter
Dela på linkedin
Dela på LinkedIn
Dela på pinterest
Dela på Pinterest

kommentarer

6 svar

  1. Jag hävdar fortfarande att du gjorde det enda rätta. Oavsett vad hans anledningar är så kunde du inte ha gjort på något annat sätt. Du var stark. Du visade vad du kände. Jag tror det är läxan för oss andra om inte annat. Även om man inte alltid vinner. För det kan man inte göra, men man måste alltid alltid VÅGA.

    Massa kramar till fina Linda

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Jag är nominerad till Årets Landsbyggare!

Jag är en av finalisterna till titeln “Årets Landsbyggare” i kategorin “Attityd”!!!! Årets Landsbyggare är ett årligt pris som tilldelas någon som har gjort en

Om att vara bekväm på scen.

Reklamsamarbete med Cellbes Foto: Madeleine Wejlerud & Emmi Holmer Idag tänkte jag vi skulle prata om att ta plats. Både fysiskt och mentalt. Det är

Lindö

Tjena vecka tjugoett!

God morgon och välkommen till en ny vecka här i bloggen! Jag är fulltankad på ny energi efter en helt fantastisk helg hos Nathalie ute

Linda Hörnfeldt

Det här med att komma ihåg att sälja

Att sälja blir lätt något fult. Något som associeras med dryga telefonförsäljare eller handelskillar med backslick som bara vill komma till avslut för att få